Hej!
Vill först tacka alla som skrev i min förra tråd där jag skrev om min mamma tack alla för kramarna
saknaden är ännu enorm efter henne jag kan inte riktigt fatta att det hänt att hon är borta nu och aldrig kommer tillbaka
nu till min fråga det är nu så att jag tyvärr gjort mig ovän med min yngsta store bror
jag undrar om det bara är jag som inte fattar ATT MAN KAN GLÖMMA ATT BERÄTTA FÖR SITT BARN ATT HENNES FARMOR HAR AVLIDIGT
kan man glömma att berätta det eller är det jag som inte fattar ? som min bror skrek i telefonen till mig
det var jag som fick berätta det för brorsans dotter att hennes farmor är borta

Nej, det låter som en väldigt konstig sak att "glömma bort"...

Har ni haft en bra relation innan detta hände?

Jadå vi har haft en bra relation innan detta hände jag fattar då ingenting av vad han menar

Han kanske inte är sig själv just nu. Vi reagerar ju alla väldigt olika.

Bara spånar lite...
Kan det vara så att han är minst lika ledsen som du och kanske försöker vara så där "karlastark". Han kanske helt enkelt kände att han inte skulle klara av att berätta utan att själv tappa masken? Och inför dej kanske han är för stolt för att erkänna det utan svarar kryptiskt med att du inte fattar hur det egentligen ligger till? Inte tror jag att han glömt att berätta men har kanske inte känt sej stark nog att klara det själv.

som sagt är vi alla olika och reagerar på olika vis. kanske du inte ska ta orden ordagrant. Jag menar han kanske själv tog detta väldigt hårt och om han dessutom har svårt för att prata eller visa känslor kanske han helt enkelt inte fann sig hur han skulle berätta detta och dumt nog förklarade detta med glömska.
Att han glömt verkar ju osannolikt, men döm honom inte för hårt. Har ni haft en fin kontakt innan så behöver ni varandra än mer nu.

Vill bara tillägga att jag inte läst tidigare tråd så jag vet inte hur lång tid det tog innan barnbarnet fick veta det.

Kram till er

mamma gick bort i torsdags förra veckan och min brorsdotter fick reda på det i måndags av mig när jag skulle kolla om hon fått reda på det hon blev ju chockad
förstås

Jag tror också att han helt enkelt tyckte det var så jobbigt att han inte klarade av att berätta det.

Antagligen har han haft det i huvudet hela tiden, att han måste berätta för dottern. Glömt verkar omöjligt. Kanske är det som flera skrivit, att han inte klarat att berätta, kanske har han försökt "skydda" henne från verkligheten. Det beror ju också på hur gammal dottern är. Det fanns kanske ett skäl att han ville skjuta upp lite att berätta, något viktigt hon skulle göra som ha inte ville förstöra med att berätta innan.
Fortsätt inte vara ovän med din storebror för detta. Det har säkert funnits en tanke i hans agerande.

Jag instämmer helt i vad Eva i Skåne skriver. Precis så var min tanke också.
Nu känner han sig lite dum när du frågade om han berättat. Han kände sig träffad och är säkert medveten om att han borde ha berättat för dottern.

Låt inte detta komma mellan er. Ring till honom och säg att du förstår.

Dottern är 33 år och hon sa att hon skulle hälsa på farmor och farfar om 2 veckor vilken tur att då jag pratat med dottern annars hade farfar fått gjort det när hon knackat på dörren, måste även tillägga att min bror aldrig brytt sig om hur våra föräldrar mått han var och hälsade på dom vid årsdagar ibland morsdagar annars är det jag som alltid fixade klippte gräs,skottade snö,bar ved,handlade mat när inte pappa orkade och avståndet mellan dom är ca 3 mil det är mycket av detta jag skrev nu som ligger till grund för mitt avståndstagande
måste erkänna att jag är så besviken på honom så just nu känns det som att det gäller all framtid han kastade på luren i örat på mig
och nu måste jag oroa mig för min pappa jag vet inte hur han tänker nu han sa till oss när jag frågade om han orkar åka med till begravningsbyrån
då svarar han så här med tårar i ögonen att han ingenting har med detta att göra för mamma hade sagt en gång att det var pappa som hade gjort henne sjuk för hon var tvungen att vara med honom i skogen och hjälpa till med att ta hem ved till att värma huset det var för 20 år sedan dom gjorde det
jag syrran o min äldsta bror var på begravningsbyrån i tisdags det visste pappa men har frågar ingenting om detta så jag o syrran fick berätta lite om mötet
då svarar han att han sörjt färdigt nu för vi skall alla gå bort någon gång så kan det vara hans sätt att inte visa sorg på?
vi tycker det är jättejobbigt oxå vet inte hur vi skall bära oss åt nu

Det låter väldigt kämpigt, jag vet inte alls vad jag ska säga . Skickar en sån här , det är väl åtminstone något...

Skickar också . Det kan vara så fruktansvärt jobbigt med sådant här. Tror som flera andra att din bror mår väldigt väldigt dåligt men ska inte visa det. Har varit med om liknande själv. Sedan kanske det ligger som ett dåligt samvete att han inte brydde sig mer medan de levde.

Kan inte säga det med bestämdhet men det kan vara så. Tycker du ska avvakta lite och se vad som händer.

Vet du, jag tror allt är upp och ned i din familj just nu. Alla reagerar på olika sätt och mitt i sorgen så kan reaktionerna te sig väldigt underliga. Kanske även dina? Försök slå bort det tills vidare. Grunna inte på det nu utan försök finna kraft att göra "det som måste göras". Ni är ju tre syskon som förhoppningsvis är överens och som även kan stötta varandra.

Vill bara ge dig en stor
Försök att se förbi alla konstiga beteende, vi sörjer alla på olika vis. Jag hoppas ni hittar tillbaka till varandra så småningom, men låt det ta lite tid.

Man kan aldrig glömma , men man kan gå vidare och se tillbaka på alla svåra upplevelser som man möter.Sorg ser aldrig likadan ut och alla reagerar inte som man själv gör. Det kan vara svårt att hantera att lägga locket på och visa sig stark, låt känslorna komma fram. Som svenskar ska vi alltid behålla masken och klara alla svåra situationer, vilket inte är det bästa. Ta en dag i sänder , det räcker när man sörjer. Ha det så bra som möjligt

Tack alla ,javisst sörjer vi olika men han hade iallafall ringt sin dotter igår och bett om ursäkt för att han inte ringde och sa att farmor gått bort
så det är ju bra tycker jag alltid en början men vår relation tror jag är förstörd nu skall det vara så svårt att säga att man inte orkar ringa att då säga det
och be om hjälp med det att det skall behöva vara så svårt för att man är en man

Men varför är relationen förstörd? P.g.a. av att din bror inte berättade för dottern? Varför inte släppa det istället (i alla fall för tillfället)?

Det är svårt med relationer mellan syskon, och det finns alltid två sidor på myntet...En stor till dig!

Hälsn
AnnA