Idag när vi satt ute på altan och gav bröd till gråsparven med sina ungar och andra småfåglar
kom plötsligt en sparvhök... den flög nästan på mig... jag satt ca 70 cm från staketet där den tvärvände...
den blev utan byte denna gång.

Aldrig har jag varit med om att den kommer så nära människor.
Inte hann jag heller få någon bild, eftersom allt skedde sekundsnabbt.

Jag är också förvånad över att sparvhökar verkar vara så orädda. Har haft besök vid fågelbordet flera gånger denna sommar och när bytet varit infångat har höken suttit på marken helt orädd trots att jag en gång stod på altanen bara ett par meter ifrån.
En annan gång satt den också kvar med bytet fast jag kom springande mot den och skrek: Vad gööör du! (Idiotisk reaktion, jag medger ). Men kvar satt den tills jag bara var en liten bit ifrån, då lyfte den och susade iväg mellan buskarna!

Tycker inte alls om sparvhöken, visst har den elaka kalla ögon som spanar in en medan en liten gråsparv sprattlar mellan klorna Jodå, vet att den också har sitt existensberättingande, som de flesta djur ... vet ej om oräddheten kan bero på att den inte har några naturliga fiender

"Oräddheten" när den jagar beror säkert på att den är helt fixerad vid jakten och noterar ingen skillnad på människa och andra föremål. Kanske även när den fångat sitt byte men jag tycker dom är ganska skygga då.