Hej,

Jag och min sambo har precis köpt ett litet landställe som ligger mitt inne i en skog. Bredvid tomten finns dessutom två ganska stora stenrösen - och där verkar de bo kopparormar (eller kopparödlor om man så vill).

De är inte farliga, jag vet, men jag är livrädd för ormar och får verkligen panik när jag ser dem! Jag vill inte döda dem på något vis (vet även att de är fridlysta), men jag vill göra trädgården lite mindre lockande för dem eftersom de inte verkar respektera det fina staketet som löper längst tomtgränsen

Jag hittar massvis med tips på hur man skrämmer bort huggormar (libbsticka, hålla gräset kortklippt, få bort sorkar m.m.), men de flesta verkar bara bli glada över sina små kopparormar på tomterna. Min uppfattning är också att kopparormar inte är lika lättskrämda - de blir i alla fall inte rädda av mina klampande steg, och vi har inga sorkar och håller gräset kort!

Har någon något tips på hur man gör trädgården mindre lockande för de små slingrande liven?

Det lättsateärnog at6t du försöker bli av med din obefogade rädsla.

Joo, det har du absolut rätt i. Men det är tyvärr inte det allra lättaste!

Det är även tråkigt eftersom vi lyckas köra över dem med gräsklipparen. Två har redan strykit med (inte med flit naturligtvis), och en lyckades sambon se i tid så att han kunde flytta lite på den. Jag vill ju inte bli någon massmördare!

Jag vet, det här är absolut inte lätt, men för det första: tänk på dem som kopparödla, inte orm! Det är ingen orm!!

Vet sen att kopparödlorna vill inte vara med dig. Om du rör dig på tomten, klipper gräsmattan, gräver lite rabatter, sitter ute och käkar frukost/lunch/middag, solar osv, kommer ödlorna att dra sig tillbaka med automatik.

Du kan kanske uppleva det som ett problem iår, nästa år är problemet sannolikt betydligt mindre, året därefter får du vara glad om du ser en enda liten kopparödla

Jag har väldigt svårt för småkryp av allehanda slag, men jag tycker det går betydligt bättre när jag vet vad det är för någonting. Känner du igen kopparödlan även på avstånd? Så att du kan skilja den från ormar?

Vi har inga kopparödlor där vi bor nu, men vi har en familj skogsödla. Höll på att skrämma vettet ur mig första gången jag såg dem, men nu känner jag igen dem och tycker att de är helt underbara

Kopparödlor fanns där jag tillbringade min barndoms sommarlov, men jag blir lite undrande: kopparödlor och stenrösen är inget jag känner igen??
I stenrösen brukade jag hitta huggorm, kopparödlorna fanns på ängsmark? Eller minns jag nu alldeles galet??

Detta hittade jag i Wikipedia:

Den lever bland buskar, i mossa, bland nedfallna torra löv, under stenar och på andra liknande platser.

Jag tycker du har en väldigt trevlig inställning till "de små liven", fast du har sådan fobi. De flesta ormrädda skulle säkert önska livet ur dina söta ödlor.

Nu finns det ju väldigt snabba sätt att bli kvitt olika fobier. Visst skulle det väl vara underbart att kunna röra sig i naturen utan att vara rädd, och tänk vilken seger att övervinna en sådan sak.

Nuförtiden är det relativt lätt att bota ormfobi, men jag vet inte vad terapin heter, hur det går till. Det skulle jag satsa på om jag vistas i naturen och inte bara i sta´n. Kopparödlor är fridlysta djur som inte har det så lätt att finna en skyddad, lämplig miljö. Många blir överkörda i trafiken.

Det gäller att göra tomten oattraktiv för både ödlor och deras mat. Det sistnämnda kan vara svårt för dom lever på det mesta småa som rör på sig, sniglar, maskar, insekter, spindlar mm. För att mota bort dom kanske det kunde vara en idé att sätta en kant mot stenhögarna, bräder eller liknande. Den behöver inte vara hög för dom är inga klättrare. Själv odlar jag kopparödlor i komposten. När jag öste om den för några månader sen hittade jag 10 st.

KOmpost, lövhögar och liknande som blir varmt och fuktigt, fungerar som kopparödlekuvös. Har du gott om kopparödla, har du nog inte specielt mycke snigel i gengäld. Åkersnigel är en av kopparödlans favoriträtter. Hur det fungerar mellan kopparödla och mördarsnigel vet jag dock inte.
Att "skrämma" kopparödlan fungerar inte speciellt bra. Den spelar nämligen död om den blir skrämd, varför många ödlor tyvärr blir mat för gräsklippare, bildäck och annat oberäkneligt. Försök se det possitiva med att du har ett av sveriges mest utrotningshotade djur på tomten och som dessutom kan vara en presumtiv fiende till mördarsnigeln???

Terapin heter antingen kogniv terapi eller kognitiv beteendeterapi. Det är två olika varianter och jag blandar ihop dem, tyvärr!

Hej!
Det enda sättet att minska beståndet är att bära bort dem. Lägg dem i en hink och kör iväg dem några kilometer. Bor man i naturen så får man räkna med ormar och ödlor. Det hjälper lite om man är väldigt ihärdig och flyttar dem. När vi flyttade till vårt hus var det mycket gott om huggormar här. Det är lite besvärligt när man ska rensa. Beståndet har minskat betydligt och nu behöver vi sällan flytta fler än fyra till fem om året. Idag såg jag en stor hanne intill hönsen. Det hjälper inte att föra en massa oväsen de kommer i alla fall. Vi har massor av olika djur på tomten men det bryr sig inte ormarna om. Snokarna flyttar sig oftast från dammen när vi badar. Min fru har bara krockat med en en gång. Ska du bo i naturen så är det nog bäst att följer råden om att gå en antifobikurs. Det brukar gå ganska fort att vänja sig. Vågar du så ta och klappa en kopparödla. Håll inte fast den utan låt den krypa i handen. Tycker du det låter otäckt så börja med att se på när någon annan hanterar ödlan. Kopparödlorna är faktiskt ganska söta.
MVH
Jan Lindgren

Tack så mycket för alla svar! Jag har lite svårt att söka info på nätet, för på nästan varje sida man går in på så finns en närbild på en orm/ödla.

Det där med ett litet plank runt tomten var en jättebra idé, och inte alls svårt att fixa.

Jag antog nästan att de spelade döda istället för att slingra iväg när de blev rädda. Synd, för det är ju inte så kul att de ska bli överkörda av gräsklipparen! Men ett litet plank kanske kan rädda några i alla fall. Min sambo är inte rädd för ormar alls, men tycker att det är väldigt tråkigt att mosa dem (de han hinner se flyttar han på).

En stor del av gräsmattan består av mossa, och det verkar de små liven gilla. Mossan ska vi ändå försöka bli av med och det hjälper kanske också lite.

Jag ska definitivt gå i "ormterapi", jag har haft fobi nästan hela livet, men bor man inne i stan så stöter man ju inte på orm så ofta. Nu är dock situationen ohållbar, jag vill ju kunna njuta på mitt landställe! Jag ska bara samla mod till mig... Vi har en liten "vanlig" ödla som bor under vedboden (vi döpte henne till Lizzy, men så fick hon pyttesmå ungar och nu är hon jättesmal, så jag döpte om henne till Thin Lizzy). I alla fall, jag tränar mig faktiskt lite på henne, hon rör sig ju som en orm, men hon är så pass liten, och så har hon benen där så hon är inte alls lika läskig. Små steg i taget...

I övrigt har vi en massa djur på tomten; grodor, spindlar, fladdermöss m.m. och de stör mig inte alls

Lycka till med terapin, det kommer att gå jättebra! Lova att du berättar fortsättningen.

Lycka till med ormarna...själv har jag en präktig ormfobi.Har själv funderat många gånger på fobiträning men bara tanken på att handskas med dessa för mig förhatliga djur får mig att inte ta tag i detta. Jag har bott 18 år på landet och tack och lov inte sett orm mer än ett par gånger.På tomten bara en gång då jag lyfte på en träskiva som blivit liggande.Det var en kopparorm som för mig är en ORM och ingen ödla.... Så det är kanske bra att inte ha saker liggande som dom kan gömma sig under.

Har fått klappa en anaconda! Gick bra--men--ändå: fasar för huggormar!
Kopparorm går bra...............
Hade en svart stor snok i växthuset förra året, gick
också ganska bra!

Hej smultron och glass!

Trist att du ska ha det så jobbigt med din fobi!!!

Om du bor i Sthlm så kan de hjälpa din med din fobi på Skansenakvariet, där har de en tjej i personalen som ger terapi åt de som behöver.

Jag har haft fobier själv och det är ljuvligt när de är borta och man kan känna sig helt avslappnad i de gamla "skräckmiljöerna".

Lyllo dig som har dessa små fina ödlor på tomten för det är ödlor vi talar om och inget annat.

Lycka till med fobin.

/Maria

Kognitiv beteendeterapi heter den som fungerar bäst -inget annat
Lycka till

Hej igen!

Av en riktig slump så gick förrförra ägaren av min stuga in i min blogg och kände igen sin gamla stuga (vad är chanserna för det egentligen?)! Nu har jag fått veta att det finns huggormar i trakterna också, iiih! Jag försökte intala mig att huggormar och kopparormar (-ödlor) inte gillade varandra och att vi bara hade kopparvarianten, men icke...

Så till nästa sommar blir det ormterapi!

Maria_z5: Jag bor faktiskt i Stockholm, och har dessutom en kompis som jobbar på Skansenakvariet! Jag ska nog ta mig dit någon dag och prata lite med den här terapitjejen. Det roliga med min kompis är att hon har spindelfobi! Den är dock inte lika allvarlig som min fobi, för hon klarar av att vistas i samma lokaler och har inga större problem med plastspindlarna som säljs. Hon vägrar bara att jobba i klapp och kram-hörnan, och det slipper hon.

Så nu är våren uppbokad för vårlöksodling och ormterapi, det kommer bli så skönt sen när jag inte är rädd längre!

Helt rätt inställning! Fint att du inte vill döda de små djuren. Fortsätt att träna på den lilla skogsödlan och ta små steg i taget. Det är helt rätt. Som Margith och Maria skriver är kopparödlorna just ödlor och inget annat. Faktiskt riktigt fina djur när du väl lyckas bli vän med dem. Jättebra att du har bestämt dig för att gå i ormterapi, tänk vad skönt att kunna sitta helt avslappnad och se en söt liten ödla ringla förbi. Lycka till!

Olle

Kopparödlan HAR faktiskt ben, både fram- och bakben, dom är bara så korta att dom inte syns utanpå!

Det som inte syns finns inte
Nä, jag vet att de har det, men de är ändå läskiga. Men nästa år, då jäklar. Då ska jag lägga in en bild på mig när jag håller i en liten kopparorm (dock inte i svansen, för då kan den gå av).

Det ser jag fram emot.

Olle