Idag kom jag mig äntligen iväg till Luleå och besökte Hermelinsparken.
Trots att det småregnade var det en mycket positiv överraskning.
Den är inte stor, men mycket sevärd. Jag gick runt på dryga halvtimmen.
Ett mycket trevligt urval av växter: perenner, ätbart och ett-åringar, dessutom med tydliga namnskyltar på det allra mesta.
Har du inte sett den och har vägarna förbi: missa den inte!

Naturligtvis hittade jag 2 snyggingar som saknade namnskylt

Den första tror jag är en perenn....

[attachment=5756:070801_001_A.jpg]

Den andra tror jag är en 1-åring...

[attachment=5757:070801_006_A.jpg]

Och sen en 3:e fråga: de hade en, som jag tyckte, enorm Fransk Dragon. 1 meter i omkrets och 1,5 m hög, är verkligen fransk Dragon härdig i z 6 eller kan den växa sig så enorm på en enda sommar?
Den ryska Dragonen stod bredvid och var dubbelt så stor

Hoppas att ni kan hjälpa mig

Bild 1 ser ut som Cimicifuga racemosa 'Brunette' tror inte den alltid brukar hinna blomma i norr men den är perenn.

Bild 2 ser ut som mina röda bladamaranter (kallas även Calaloo hör till släktet Amaranthus) ifall jag låter dem gå upp i blom, jag plockar för det mesta bort blommorna, jag odlar den som grönsak och då skördar man konstant och tar bort blommorna det är ju de unga bladen man vill ha och blommande plantor skjuter inte nya skott lika bra. De är ettåriga men det brukar dyka upp självsådda plantor (ifall man låter någon planta blomma och bilda frö) men de hinner inte alltid utvecklas och bli så stora som de förkultiverade. (kan tillägga att jag köper mina frön hos Runåbergs växten hittas bland deras asiatiska bladväxter under namnet Calaloo, det brukar vara ganska mycket frö i en påse för 20kr majoriteten av plantorna blir röda men någon grönaktig planta dyker upp ibland)

Den högsta zonen jag har hört en som lyckats odla fransk dragon i är zon 7 och med tanke på att det har varit ganska varma perioder i norr i år så kan nog en fransk dragon lyckas bli såpass hög ifall den samtidigt har gott om näring, vatten + ljus.

Actaea (cimicifuga) racemosa -Förra året hann den blomma här , har den dock mest för bladen - även den grönbldiga är mkt fin

Jag har fransk dragon i en slänt och den har då dom senast somrarna blivit så stor. Du kan få en tuss till våren om du påminner mig och med reservationen att den är fådd så jag är inte 100 på franskheten.

/Åsa

Tack Åsa och Kerstin för namnet på Actaea (cimicifuga) racemosa 'Brunette'
Den är uppskriven på "Ska-bara-ha-listan" Om den hinner blomma eller ej kvittar, det är ju bladen jag föll för.

Åsa: Bladamaranten säger du att du odlar som grönsak. Jag förstår att det är bladen du äter, men hur? Råa som sallad? Eller kokta som spenat? Iofs kanske det kvittar för mig, det är bladen jag föll för även här, men det är ju kul om 1-åringarna går att äta också

Gåsis: fransk Dragon brukar jag köpa en planta av varje vår. Eftersom jag har fått lära mig att den inte klarar sig hos mig brukar jag skörda den till hösten och slänga resterna i komposten. I år ska jag prova att gräva ner min planta i trädgårdslandet.
Dyker den inte upp till våren så påminner jag dig

Brunette- vä -läkesilverax -grönbladigt hö
Bägge mkt odlingsvärda -i 5-6 tim sol blir bladen mycket svarta , går bra även i halvskugga

Bladamaranten går att äta både tillagad och rå, vill man äta den rå är det de unga späda bladen som gäller. De smakar inte så mycket men de unga bladen/skotten är riktigt fint vinröda och passar bra att blanda i en sallad, det är så jag mest använder den mest jag plockar lite av vad jag har i trädgården som har ätliga blad och har till sallad. Om man tillagar växten så kan man använda även äldre blad, jag har testat att göra Calaloopizzan som finns i Runåbergs recepthäfte och det var helt OK. Man ska kunna använda den ungefär som spenat men med tanke på att den inte smakar så hemskt mycket måste man ha något som man blandar den med som smak. Växten är rik på kalcium och järn.