Vår kattunge har varit ute i koppel för första gången i dag. En granne kom ut med sin hund och då reste katten ragg och svansen var som flaskborste. Hon var rädd och fräste. Hon är inte hundvan hemifrån. Kan man få henne att bli mer van vid hundarna på gården eller kommer hon alltid att fräsa.
Dessutom bet hon grannen i handen när hon skulle hjälpa oss att klippa klorna på henne. På grund av att hennes dotter kom ut från sitt rum med deras hund. Hon visste inte att hennes mamma hade en katt med sig in. Och mamman visste inte att hunden skulle komma ut från rummet.

Vi tränar alltså henne att gå i koppel ute nu. Lite varje dag.

Spontant: Ja, det går att vänja katten vid hundar, mer eller mindre! Vissa katter vill kanske inte ha någon närmare kontakt med dem men kan oftast stå ut med att ha dem i närheten . Att det är en kattunge gör det lite enklare. Ofta så har de lättare att vänja sej med bl.a hundar.

Låt lillkatten titta på hundar på avstånd först, så att hon kan ta det lugnt (kanske inifrån ett fönster?). Sedan kan ni t.ex. sitta utomhus en bra bit ifrån någon snäll och framförallt lugn hund så att hon bara får titta och vänja sej vid vovvens närvaro. Gör inte en jättestor affär av det hela, ta det lugnt och försök busa lite med katten. Så har vi gjort med våra och det har faktiskt fungerat ! Vi lät katterna ta det i sin takt utan att tvinga fram något. Det fungerar ju som bekant inte med katter... Låt det ta den tid det tar, helt enkelt.

Om grannen ska hjälpa till med kloklippning nån mer gång så kolla att hunden inte är i närheten först . Det var inte alls konstigt att hon bet till när hon blev rädd för den! Katter kan ju bli stressade när man klipper klorna och om det då kommer in en hund som är främmande kan det hända små olyckor.

Håller med Sailor Pluto till fullo. Vill bara säga att ujujuj så gulligt med kissungen och marsvinen!!!

Ja det här med att vänja katter vid något är inte så lätt alltid, vi har tre katter och de är ute o inne precis som dom vill. En utav dem har av någon anledning en jätteskräck mot barn, det räcker med att hon hör en barnkör på TV för att hon ska gömma sig och jag försöker förstå varför..... sen kom jag på att när hon var riktigt liten så hälsade en kompis med sina tre barn på och ett utav barnen drog henne i svansen så hon gnydde, hon blev jätterädd, och jag tror nog att det sitter kvar i huvudet på henne lilla gumman...

//Mollis

Jag har visserligen bara haft en hund, men under hennes tid passerade flera kattungar revy och alla vande de sig vid henne, det brukade ta mellan några timmar och någon dag. En av katterna fick tiken skendräktig och levde enbart på hundmjölk tills vi upptäckte det hela. Vi separerade på dem till skendräktigheten gått över, men deras band gick aldrig över; katten var ointresserad av oss och 100% präglad på hunden för all framtid. Att ha en lugn och snäll hund är nog A och O. Den här tiken var totalt oprovocerbar och visste nog om sin storlek för om små hundar eller katter gav sig på henne så ställde hon sig bara upp eller blundade eller vad som krävdes för att hon inte skulle få ont. Jag skulle aldrig släppa mina katter till 99% snälla hundar - de måste vara 100%!!!

Lycka till!