Nu har jag hotat datorn med att minera den, om den inte uppför sig, så nu får vi se hur det går.

På den tiden man hade en rossamling som var värd namnet, var det ju först och främst dom härdiga för vårt klimat som införskaffades. Den allra första rosen var Pimpinellifolia, Finlands vita ros. I början planterades den i en tunna på balkongen i väntan på att huset skulle bli färdigt.
I rosböckerna hade man läst att plantera rosor invid en södervägg var alldeles förkastligt. Till en början fick Finlandia ändå stå vid en södervägg, och den trivdes och växte och blomma oupphörligt.
När tallmon med flygsand mer och mer började likna en trädgård, var det så dags att flytta Finlandian, men se det skulle jag aldrig ha gjort. Planterade den efter alla konstens regler, grävde en hel meters djupt hål, och den fick stå och dra i en balja med vatten flera timmar innan det var dags att plantera, men lika förbaskat så lade den näsan i vädret och dog.

På Finlandias plats kom sedan Polstjärnan, men den var ju rena ogräset. Den höll på att strypa hela huset. Den åkte ut med fötterna före, och in vandrade en bokharabinda. Inte var den bättre. Långt inne på vinden hittade vi blekvita lianer som hade krupit in i alla dom öppningar som den kom åt.
Efter dessa erfarenheter struntade jag gladligen i det där med att inte plantera invid en södervägg. Det var ju en utmärkt växtplats. Till slut var väggen så igenväxt så man knappt såg färgen på huset.

Félicité parmentier tre st, en underbart blekrosa Alba-ros, ljuvlig doft, tät och fyllig så den gladligen kunde konkurrera med hundrabladsrosen.

Felicia tre st, med blyga, mjukt böjda blomhuvuden. Grenarna var något veka, men det vägdes upp av dom vackra blommorna och den sköna myskdoften.

Maidens Blush, först tre st, sedan fem till. Kompakt och bred, med en vansinnig blomvillighet. Den var nog ett snäpp värre i blomvillighet än Polstjärnan, och det säger ju inte så lite. Sedan är det slut på all likhet. Maidens stora ljusrosa fyllda och ljuvligt doftande rosor går inte att jämföra med ogräset Polstjärnan. Denna ros har spårats så långt tillbaka som till 1600-talet.

Raubritter tre st,med sina djuprosa bollar, tyvärr doftlös. En ros som är lika bred som hög. Fantastiskt blomvillig. En mycket vacker och dekorativ ros. Ett aber hade den. När det regnade mycket fylldes blomhuvudena med vatten och ruttnade.

Souvenir de Malmaison tre st, Kejsar Napoleons Josephine blev vida känd för sin förtjusning i rosor. Efter hennes trädgård i Malmaison är denna ros uppkallad. En mycket vacker marsipanros, och med en ljuvlig doft. Den frös ner några gånger, men kom alltid tillbaka igen. En alldeles ljuvlig ros med något veka grenar.

Henri Martin två st, med sina starkt doftande karmosinröda blommor. Vilken ljuvlig doft och härligt ludna knoppar. Utsökt att göra rosengelé, marmelad, potpurri och rosenkuddar av.

Celsiana tre st, Välformad och vacker, stora klasar av sidenliknande ljusrosa blommor, med underbar doft. Och en hialös blomvillighet.

Amélie två st, Starkt växande, nästan inga taggar. Blommorna svagt rosa och härlig doft. En mycket vacker ros, men den for mycket illa av vintrarna och blev inte så gammal.

Celestial tre st, En ros som är både frisk och robust, nästan lika vacker i knopp som i blomning. Skönt doftande, ljusrosa blommor.

Tour de Malakoff och Variegata införskaffades, men pallade inte för våra vintrar. Det blev en kortvarig påhälsning.

Mme Isac Pereire en , skulle skaffa fler men kom aldrig till skott. Enorma stora karmosinröda blommor, och med en alldeles sanslös ljuvlig doft. Blommade villigt hela sommaren, trots att den stod inklämd mellan en vinbärsbuske och schersminen.

Frühlingsdoft en, Ljuvliga Frühlingsdoft, med sina underbart vackra rosa-, creme-, aprikosgula blommor. En alldeles under bar ros att njuta av invid sittplatsen.

Fritz Nobis två st, Otroligt vacker ros. Mycket välformad och skön, med härliga laxrosa blommor. Tyvärr doftlös. Det var en utmärkt ros att torka. Höll både färg och form mycket bra.

Conrad Ferdinand Meier sex st, djupt silverrosa, stora och starkt doftande rosor. Frisk, kraftig och blomvillig. Fick för lite sol i början, men efter ett par flytt tog den sig och blev ett mönsterexemplar.

Trojka, en utsökt vacker ros fyra st, med ljuvligt doftande koppar-, varmt orangegula och mycket välformade rosor. Blommade hela sommaren. En kraftig buske, mycket frisk och härlig.

Mme Hardy. Frös bort första vintern. En vacker ros, men inget för köldhål.

Louise Odier tre st,med ljuvligt djuprosa blommor. Tycker inte om regniga somrar. Tål skugga ganska bra. Härlig doft.

Zephirine Drouhin en st,var en problemros från första början. Jag pjoskade och daltade med den, men icke, den fick alla dom sjukdomar som en ros kan få.

Nina Weibull tio st, Kom in, och åkte ut lika fort. Doftlös och skräpig.

Maxima tre st, Gräddvit till snövit. Ljuvlig doft. En mycket vacker frisk och härlig ros.

Schneewittchen. Underbart vacker vit ros. Blommorna mycket vackert formade, och här kan man verkligen tala om blomvillighet. Skön doft.

Rosa rugosa "Moje Hammarberg"fem st, Starkt växande, otroligt blomvillig, med stora karmosinröda blommor. Blommorna doftar underbart. Förstklassig ros till gelé och marmelad.

Stanwell Perpetual tre st, Dessa rosor fick jag aldrig se fullt utvuxna. Dom införskaffades bara två år innan vi flyttade.

New Dawn en st, en mycket vacker klätterros. Samplanterad med klematis
Jackmani, är den ett syn. Silverrosa, svagt doftande, välformade rosor.

Tanken var att skaffa honungsrosen Helenae, och låta den klättra i balsampoppeln.
Hurdalsrosen skulle klättra längs garageväggen, och några Darbyrosor var också tanken att skaffa in, men så blev det aldrig.

Sedan kan jag ju utbrodera varje ros i det oändliga, men då är det nog dags att skriva en bok istället. Här skulle det vara smilies, men glöm det , dom vill inte.

Hälsning Ann. Detta skulle vara på rosor, men här har jag tydligen tryckt fel. Vet inte om det gåratt flytta till rosor.Är det någon som vet?

Vilken fin beskrivning av alla rosor genom åren. Själv har jag några av dem du provat men de har ännu inte hunnit växa sig stora. Jag ser verkligen fram emot hur de ska utvecklas och håller med om att varje ros är en liten personlighet. Vilket bra tips om rosrabatt på södersidan. När vi har förmått oss att dränera huset ska jag passa på att ta bort de skräpiga moderna buskrosorna som växer där nu och sätta sådana som jag själv valt.

Hälsar Jennyn

Åhhh... vad du inspirerar mej Ann! Jag har planer på att plantera rosor till våren och nu längtar jag ännu mer!!!

Människans följeslagare i över 4000 år.

Kan det vara något? Om inte så finns det en knapp på datorn, lika dant som på TV


Ingen vet väl riktigt när och var dom första rosorna började odlas, men troligen var det i Persien. Vid utgrävningar i Ur hittade man lertavlor där det skrivs om rosor.
En mesopotamisk kung vid namn Sargon tog med sig vinstockar och rosbuskar som krigsbyte.

På 400-talet f Kr skriver också den grekiska historieskrivaren Herodotos om rosor, och i Homeros´Iliaden nämns den sköna Afrodite där hon smorde Hektors lik med olja med rosenblad.
I en annan berättelse läser vi: Afrodite gick och sörjde Hektor. Når hon gick förbi ett rosensnår med vita rosor, rev hon sig på en tagg, så hon blödde. Några droppar blod föll ned på den vita rosen, och därifrån kom den röda rosen. Så berättar legende

När rosen kom till Rom, tog rosendyrkan groteska proportioner. I dom vilda orgierna vid kejsarnas fester lät man blombladen regna ner så ymnigt över gästerna så flera kvävdes och dog. Och Nero, han som sägs ha tuttat fyr på Rom, använde fyra miljoner sestertier (silvermynt) för att köpa rosor bara till en enda fest. Här kan man väl tala om både lyx och missbruk. När sedan romarriket föll, slutade denna lyxkonsumtion.

Efter några århundraden var det dags för kyrkan och klostren att ta rosen till sig, men helt problemfritt gick det inte. Rosen hade nu blivit sinnebilden för synd och passionerad erotik (inte så konstigt efter romarnas leverne), något som kyrkorna inte ville befatta sig med, i alla fall inte öppet. Vad som skedde i det dolda är en annan historia. Men som sagt, en röd ros gick inte för sig för den "kyska" kyrkan. Vitt var ju renhetens färg. Så skulle rosen få insteg i kyrkan, så fick den vara vit. Och nu började Mariabilden dyka upp, där hon målades med en vit ros i handen eller en vit lilja. Därav namnet Madonnalilja. I medeltidens kyrkor var biktstolar och korstolar prydda med rosor. På korstolen som tecken på Mariadyrkan, på biktstolen som tecken på tystnad.
En ros upphängd över sig betydde att det som sades under rosen inte fick spridas vidare. Därav uttrycket "Sub Rosa".

Rosornas krig. 1455 utbröt Rosornas krig i England. Det var en sammandrabbning mellan ärkefienderna Henrik VI av Lancaster och släkten York. Detta krig fick namnet Rosornas krig därför att vapensköldarna var prydda med rosor. Lancasters sköld hade en röd ros och Yorks hade en vit." Yorks vita ros," ska ha fått namnet här i från.

Ingen är så förbunden med rosor som Napoleons Joséphine. Oj vilken formulering, "Napoleons Joséphine". Nu åker jag väl på smörj för att jag skriver kvinnoförnedrande Det är ju så inne i dessa dagar.
Tillbaka till kronologisk ordning.
På hemvägen efter en bal kastade Joséphine ut en bukett violer, och Napoleon fångade den. Och när två unga kastar blommor, vet man ju hur det brukar sluta. När Joséphine gifte sig med Napoleon, måste hon ju bo ståndsmässigt. Joséphine blev nu härskarinna över Versailles, Tuilerierna, Fontainebleu och Malmaison. Ordentligt med plats att plantera på. Berömda och duktiga engelska trädgårdsmästare hämtades till Malmaison. Det var hit Joséphine flydde när hon tvingades skilja sig från Napoleon, när det visade sig att hon inte kunde få barn, och arvingar var ju ett måste. Det gick så långt med Joséphines rosenpassion så det ledde till att rosenförsändelserna fick högsta prioritet. Trädgårdsmästarna fick speciella pass så de obehindrat kunde ta sig fram mellan Frankrike och England som var i krig med varandra.
Dom rosor som odlades på Malmaison var troligen olika Gallica- , Provins-, centifolia-, Moschata-, damascena-, Bengali-, Spinosissima-, Alba-, Lutea-, Rubrifolia- och Rugosa-rosor. I hennes Malmaison fanns det c:a 250-300 olika sorters rosor. Det var ungefärligen dom rossorter som man kände till på 1800-talet. Långt efter hennes död uppkallades en ros efter hennes älskade Malmaison, Souvenir de Malmaison. Någon av Er har väl denna ros kan jag tro.

Som tur är så har fler och fler fått upp ögonen för dom gammaldags rosorna igen. Under seklers gång förädlades rosen mer och mer. Till slut hade den blivit så stel och doftlös, så det var svårt att avgöra om den var levande eller konstgjord. Nu har det dom senaste 15-20 åren, skett en markant förändring i rosutbudet, även här i Sverige och det mycket tack vare Cedergrens i Råå, som absolut är den bästa leverantören av gammaldags rosor.

Nu har jag kastat in handuken, år det någon som fångar den?
Hej från Ann.

Hej igen. Ann.
Var på nätet kan man hitta bilder på alla dessa rossorter du nämner och
även historik och härdighet, eller måste jag gå och köpa en sån megastor
bok om rosor?

Godmorgon!

Gå in och sök på rosor, sedan är det bara att välja och vraka.

Hej från Ann.

Jag har ingen rosenbok, reder mig bra med katalogerna från Flora Linnea och Cedergrens.

Mitt tips till Jörgen är att skaffa en eller båda dessa kataloger. Många av rosorna i katalogerna finns inte på bild, men då tar man till datorn och bildsökning på Googles.

Hej Jörgen!
Gå till den här sidan http://www.country-lane.com/yr/.
Den inriktar sig på de gamla sorterna.

Har sparat sidan i favoriter... Så vackra, så vackra!

Här kommer en bra adress med mycket rosor
www.rosenposten.dk

Jag tackar för alla tips. Det blir inte lätt att välja och vraka bland alla dessa otroliga rosor. Jag för väl köpa mig en större trädgård, tror jag
Jörgen