Åtminstonne har jag för mig att det var han som skrev att han brukade läsa slutet på böcker han läser för att sedan mer i lugn och ro njuta av att läsa boken.

Så gjorde jag iallafall när jag bara hade lite kvar i "flickan som lekte med elden" av Stieg Larson. När Salander var ute i skogen med X och X (vill inte avslöja för mycket, för er som inte har läst den men ska...) Ja då höll jag på och dåna av och slog helt enkelt upp allra sista sidan och läste det sista stycket i boken.

Vad gör du???!!!! utbrast sambon som satt bredvid. Mitt svar blev "Jag gör en "Ruda"" svarade jag oskyldigt... Sambon som aldrig är inne på Odla fattade ingenting och tyckte att jag var helt "slut".

Så skulle jag ALDRIG kunna göra, det är ju att förstöra boken! Men nu finns det ju ett namn på det iaf så jag vet vad jag ska säga till tjuvkikande kompisar

Snyggt jobbat...

Jättebra att få ett namn på den företeelsen!

, nu vet jag i alla fall vad jag ska säga när "folk" har läst slutet i böckerna................Ni har gjort en Ruda

Och näääe, jag läser aldrig slutet innan jag kommit dit, men visst har frestelsen funnits där ibland . Då gäller det att ha is i magen och låta bli

Och jag förstår dig faktiskt att du gjorde så. Har precis läst den boken och vid just det stället var spänningen så hög att jag frestades att göra som du. Men jag lyckades hålla mig från det men missade en del sömn eftersom jag inte kunde lägga från mig boken utan att fått läsa färdigt.

Vad skönt att få lite förståelse!

Visst är boken spännande, men jag skulle aldrig tjuvkika. Jag läste alla tre Milleniumböckerna på en vecka istället. Familjen sa att jag var i koma och sambon var inte så jätteglad

Det har hänt

He he...
"att göra en pudel"
"att göra en höna av en fjäder"

Och nu... "att göra en Ruda"!

Måste kännas stort för en Tele-tekniker att äntligen bli erkänd

haha...ska ta o göra en " Ruda" bara för o testa

Känns märkligt bekant ............................ ...............är vi släkt på nåt vis



Leia!!!! Vem sjutton har pratat om att inte förstå .............jag förstår fullkomligt , men.......................ifrån att förstå, till att göra

Hellre sträckläser jag, än tjyvkikar.

Hmm..inte vad jag vet Gillian Eller jo, förresten, fick inte du en spindellilja av mig? Då är vi ju släkt

Jo tack! Det fick jag. Alltså är vi släkt....................men du talade aldrig om hur man gör för att få den att blomma..............sicken släkting

Hmm...

Jag har tre olika varianter att läsa en bok: antingen gör jag som du och bläddrar framåt och läser sista sidorna, och sedan läser jag (ev) färdigt boken. Eller så kör jag snabbläsningsmetoden: dvs, jag läser här och där för att få en bra sammanfattning, och sedan läser jag(ev) färdigt boken
Den sista varianten är väl den som man ska: jag läser boken från sida ett till slutet, utan bläddringar...

Sån är jag!

Hälsn

AnnA

Vad gör man då?

Det hör inte till vanligheterna att jag gör en "Ruda" men boken tog lixom aldrig slut och just där blev jag väldigt frustrerad. Men jag ångrar inte "Rudan" i detta fallet! Jag kommer kanske att använda mig av det någon mer gång i livet.
Men jag läste bara sista stycket, inte sista sidorna som Annamma gör i bland, så långt har jag inte kommit i mitt "Rudande" ännu....

Först kaxigt sturskt åt ena hållet... sedan en plötslig tvärvändning när det passar sig eller man blivit överbevisad... ungefär.

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattsko...rticle282790.ab

http://iq.spray.se/qa/show/4425/Varf%C3%B6...ra+en+pudel%22/

Ok, hade missat det uttrycket helt.

Förekommer titt som tätt i politikerkretsar

Jaha, då har även jag bidragit till utvecklingen av det svenska språket. Nobelpriset nästa.

Klart det blir ett nobelpris Jag som trodde jag var den enda i världen som läser slutet först, inte bara ibland utan nästan alltid.

Vad jag är stolt som kan "göra en Ruda" och inte bara lider av dålig karaktär

/Åsa

Hehe, det här påminner mig om en go grej för många år sen. Min dotter, då i tidiga tonår eller ngt, kom hem och ropade glatt "jag har lånat en bok till dig på Bibban, mamma!" Åh en sån omtänksam dotter jag har, tänkte jag. Så satte jag mig ner i fåtöljen och öppnade boken så som jag brukade. Där stod det (på sista sidan!): "För er som brukar börja med att läsa sista sidan kan jag berätta att det gick så här för personerna..." !!!
Vilken missräkning! Vilken besvikelse! Och sen hoppade dottern fram och gapskrattade! Hon visste hur jag brukade göra och ville spela mig ett spratt.

*Läser tråden med fasa*



Inte kan det väl vara möjligt att ni läser alla dessa fantastiska litterära verk bara för att få veta hur den slutar? Det är ju som att leva livet för att dö... eller äta mat enbart för att bli mätt... eller odla trädgård bara för att se hur det blev när det är färdigt... Det är ju vägen dit, vägen till slutet som är det väsentliga. Det är där upplevelsen finns, det är där det underhållande sitter...

Måste nog erkänna att jag oftast äter mat bara för att bli mätt...

Jag tycker vi borde förbjuda "läsa-slutet-först-läsning" Det är ett otyg!

Men allvarligt talat, vad är vitsen med att läsa om man vet hur det går? Det är väl själva läsresan som är hela syftet?

Bra idé!

Ja det har du ju alldeles rätt i, men ibland får man bara såna tvångstankar att bläddra till sista sidan och kolla. Då är det svårt att njuta av boken.

Jo, resan är viktigast men för att kunna njuta av den behöver man ibland veta målet. Vet man hur en deckare slutar kan man dels utan problem lägga ifrån sig den för att äta mm och dessutom kan man studera hur författaren lagt upp det hela. Annars får man ju bläddra tillbaka när man missat något viktigt. Allt är ju ändå för det mesta påhittat.

En bra bok eller berättelse kan ändå läsas många gånger. Skulle tippa att jag läst hela trilogin Sagan om ringen minst 10 ggr, enskilda partier många gånger mer. Jag kan ta en valfri bok och slå upp en valfri sida och läsa nån mening och vet direkt var jag är. Trots detta kan jag läsa med stor behållning en gång till.

Det är liknande i sport. En fotbollsmatch ser jag helst i efterhand när jag vet resultatet och absolut helst ett sammandrag med viktigare händelser, mål mm. Resten när spelarna sparkar och har sig utan resultat är bara transportsträckor. Det finns viktigare saker att göra. Dagdrömma t.ex.

Det är bra Ruda! Samma filosofi som jag har, både när det gäller böcker och sport! Och dagdrömmeri

Oj oj, finns det fler "sån'a". En man i min närmaste omgivning spelar in fotbollsmatcher som han tittar på "i realtid". Hans förklaring är att han, när han tittar på inspelningen, kan njuta av själva idrottsprestationen. Behöver inte vara nervös då!

För övrigt tycker jag det låter alldeles förskräckligt att tjuvkika i slutet av boken.