
Mitt liv som kolonist blev kort... Har jag någonsin tvekat om något annat så bestämde jag mej definitivt igår kväll!!! Har börjat dela ut mina växter till vänner och bekanta, en del älsklingar sparar jag och trycker ner hos min systerdotter här i Arvika..

Jag och en väninna var där i går kväll och grävde varpå ordförandens hustru dyker upp i full fart och frågar om jag ska säga upp lotten eller inte..?! Ja svarade jag för det hade jag ju redan bestämt mej för.. Hon försvann och kom tillbaks med en papperslapp att skriva på.. Min väninna; som e en stridbar dam; kunde ju inte hålla tyst utan frågade vad 17 man fick lov att göra på en koloni egentligen?

Jag har aldrig i hela mitt liv sett en så vansinnig människa!!!



Ja hjälp.... Egentligen borde jag ha blivit grinfärdig men konstigt nog blev jag inte det.. mer fascinerad öer att en människa kan bete sej så totalt korkat åt!! De e liksom inte värda mina ångesttårar ens.. nu vill jag bara flytta mej därifrån och börja om någon annanstans... Stönig e man ju som tur e...