Släktet Phedimus omfattar de typiska fetbladen, i regel ej så högvuxna arter med platta, mer eller mindre tydligt tandade blad och blommor liknande dem hos de riktiga fetknopparna. Det kan indelas i två undersläkten: subgen. Phedimus och subgen. Aizoon. Det förstnämnda omfattar fem röd- eller vitblommiga arter från Europa och Västasien, varav vår mest kända medlem är kaukasiskt fetblad P. spurius, som odlas i många olika former och ofta förekommer som förvildad. Arten har karakteristiska små papiller i bladkanterna, en utmärkt sterilkaraktär. En annan god artkaraktär är att frukterna är snett uppåtriktade. Släktingen persiskt fetblad P. stoloniferus är något mindre, saknar papiller men har naggade blad och är ej så tydligt krypande som sin kaukasiska "kusin". Blommorna är mindre och kronbladen står rätt ut, liksom de mogna frukterna. Arten är rätt så ovanlig i odling och har blott påträffats som kvarstående på en lokal i Småland av Anders Svenson. En tredje art i samma undersläkte är P. obtusifolius från Transkaukasien, som har underjordiska knölar från vilka annuella skott uppväxer, blommar och vissnar ned.