Tycker, förutom korrekt service, att det räcker om säljaren är neutral. Behöver inte ha glatt/gott humör - det ser jag som en bonus möjligen. Däremot, en sur säljare, det är ju inte bra. I betydelsen snäser åt kunder etc.

Sur kanske man kan vara vissa dagar och det måste man ju få vara, men det finns ingen ursäkt för att vara otrevlig för det. Att vara säljare är ju ett serviceyrke precis som mitt yrke (sjuksköterska) Tänk om jag skulle vara sur och otrevlig mot patienterna! Nä minsann, man måste vara professionell.

Jag håller inte riktigt med om ams kravbeskrivning. Jag anser att ett rakt, ärligt sätt är det bästa människor emellan. Finns inget värre än påklistrade leenden. Problemet är att man lätt tar saker och ting för personligt. Bara för att en människa är sur mot mig så är det fel på mig - så jag försöker vara ännu vänligare mot den sure för att så att säga visa "att så här skall du bete dig". Så riskeras er relation att "polariseras", den sure blir ännu surare av ren trots och den "glade" blir ännu mer påklistrad och falsk. Så kan det inte fortsätta. Förklara vad du känner, säg vad du tycker!!!!

aanderss: jobbade de fyra i affären??? Då skall du vara lycklig, för idag är man glad om man hittar någon mer än den som står i kassan i mindre butiker.

Sailor Pluto: Om det inte hjälper att be kassörskan om nya varor, så gå till föreståndaren/chefen (om det inte är samma person) Det är alltid bättre att prata med hjärnan, än med baken

Aha .............
Men om en av personalen i butiken kastar frukt i huvudet på kunderna då? Tycker du då att kunderna skall kasta tillbaka? Det problemet hade vi tidigare i våran butik. Nu löstes det hela genom att den personen fick börja arbeta mer "bakom hyllorna" så hon slapp att ha så mycket kundkontakt.

*raderat*

Fast i ärlighetens namn så ska man veta att det finns otrevliga kunder också som beter som som om de har en skruv lös. Och personal som har sitt arbete och inte kan komma loss utan vidare ( kanske inte finns några jobb) de kan bli slitna dom också.

Ophelias råd att handla någon annanstans tycker jag är bra för jag tar det väldigt personligt när jag blir illa behandlad av en expedit. Och varför ska jag belasta mig med det?

Som tex i somras så skulle jag en söndag köpa en fönsterpensel för oljefärg och gjorde misstaget att göra det på Bauhaus.

Det var rena kaoset på penselhyllan och inga ordentliga märkningar så jag kunde hitta själv. Prismärkningen var nästa obefintlig den också. Jag försöktre i 35 minuter få kontakt med den kvinnliga expedeiten. Jag vet att hon ser mig för vi hade ögonkontakt. men hon antingen pratar oavbrutet i telefonen eller vänder ryggen och går. Jag står synligt vid disken men börjar till slut följa efter henne så fort hon avslutate ett telefonsamtal. Hon ser mig fortfarande men vänder mig hela tiden ryggen. Jag går tillbaka till disken i hopp om att det skulle komma någon annan, men försöker fortfarande viftande med handen påkalla uppmärksamhet.
Expediten tar däremot andra kunder emellan.

Till slut så ringer jag hem till min man och han säger att ta en pensel av välkänt märke med grönt skaft så "tror jag att det är rätt". Det känns inget vidare att chansa för ifall det är fel så kommer penslen att fälla borst i målarfärgen vid andra målningen.

Så går jag till kassan och köar tio personer fram. När det så är min tur, det var jag och en till kvar så slänger kassörskan upp skylten och säger att hon skall gå på rast. Jag har också suttit i kassa och där fick vi minsann anpassa rasterna till när det var lite lugnare. Dvs man stängde inte sin kassa rakt framför näsan på en kund så att de får köa två gånger.Man väntade på en lucka och stänger.

Så köar jag lika länge i nästa kassa. När jag kommer fram till kassörskan så fanns det ingen streckkod på penseln. Kassörksan säger då att jag får gå tillbaka till färgavdelningen för att kolla priset och streckkoden. Det fanns ingen annan likadan pensel svarar jag och ingen prismärkning heller.

Kassörskan blir då sur och säger att jag måste gå tillbaka till färgavdelningen och prata med personalen. Jag svarar att det inte finns någon personal som vill prata med mig där eftersom jag försökt i 35 minuter att få kontakt med säljaren som antingen hela tiden pratar i telefon eller vänder mig ryggen.Ring och fråga, det vägrade hon.

Konstigt nog så har personalen generalorder att alltid svara i telefonen när kassan ringer och frågar om märkning och pris. Kassörskan kunde gjort det nu också för det var en 15 mm spröjspensel av ett visst märke med grönt skaft. Det borde personalen kunna hitta i datorn. Men jag....... jag skulle av någon anledning knalla tillbaka sjävl.


Kassörskan får ett utbrott och skickar mig tillbaka till färgavdelningen. Någonstans där gick säkringen och jag var sur som en ättiksgurka när jag kommer tillbaka till färg. Den snobbiga ordinarie expediten vänder mig fortfarande ryggen. Min blick var sådan att hade man visat mig en liter mjölk så hade man inom en minut kunnat sälja den som filmjölk, den hade surnat på en gång. Men jag skällde inte på någon utan var så där iskall, men med surmulet ansikte.

Nåväl en stackar helgextraanställd tog emot mig för nu hade man tydligen ringt från kassan och talat om att det var en surkärring på väg. Den stackars helgextra kunde varken hitta pris eller svara på mina frågor. Dvs var detta en pensel avsedd för vattenbaserad eller oljebaserad färg.

Det har ingen betydelse svarade har utan det var mera en fråga om komfort när man målade.

Oups sa jag. Då kan jag tala om för dig för framtida yrkeskunskapers bruka att ifall du har en pensel för vattenbaserat bruk och sätter den i lacknafta så kommer den att fälla strån i färgen när du målar nästa gång, dvs penseln är förstörd och den förstör det du målar.

Efter diverse letade i datorn lyckas han ordna ett streckkodsnummer till penslen och jag får återigen gå tillbaka till kassan.


Endast en kassa var öppen och det var sura kassörskans. Jag köar återigen ganska länge och när jag kommer fram så utan ett ord så slår kassörskan streckkoden daskar penseln i disken tar emot betalningen och slänger pengarna på disken tillsammmans med kvitton.

Tack för bra service och trevligt bemötande sa jag och gick med ett tillkämpat leende.

Men log gjorde jag inte inombords. Jag svor hela vägen hem ( tre mil). jag känner mig väldigt tillintetgjord över så nonchalant behandling. Det känns som om man är luft när folk ser dig men vänder dig ryggen.

Visserligen vet jag att Bauhaus har världshistoriens sämsta personalpolitik och verkligen behandlar sin personal dåligt men...........

Jag säger som Ophelia varför utsätta sig för detta....... jag handlar på k-kauka eller Silvan i stället

*raderat*

Ja inte sjutton hade jag orkat ha ett sånt tålamod som dig Bettson - jag hade bränt säkringarna redan på färgavdelningen om jag upptäckt att expiditen nonchat mig när jag visade att jag behövde hjälp. Och att gå tillbaka till avd. för att kolla streckkoder och prisuppgift på hyllkanten är inte kundens uppgift - utan personalens.

Det finns ett par affärer här i stan som jag inte längre besöker p.g.a. personal som verkar vara ointresserad av att sälja. Men jag kan förstå Sailor Plutos dilemma på sätt och vis, där handlar det ju om att vara tvungen åka flera mil om hon väljer att inte handla i affären med sura kassörskan - tillika ägaren av butiken.

Ja, jag kan bara upprepa det som jag skrev i en tråd i ett liknande ämne för några veckor sedan: Detta beteende kallas för anställningstrygghet.

Med den behandlingen skulle jag inte tveka en sekund att kontakta ansvarig ledning för butiken

Dålig utbildning av butikspersonal. Åk till Tyskland. Har hört att man måste gå flera månader utbildning för den branch man skall arbeta i. Det märks!! De kan service, har kunnandet och är trevliga i butikerna.
Inga sura miner eller expediter som pratar med kompisar under arbetstid. Hjälper till och plockar fram det man vill ha. mm mm

I vissa svenska affärer, kan man tro att butikpersonalen plockats upp, när de stod utanför och väntade på bussen.

Precis! Likadant i Danmark (precis som jag nämnt i tidigare tråd i samma ämne).

Har själv arbetat i en medelstor livsmedelsaffär, och tycker att det ingår i yrket att vara trevlig. Absolut inte överdrivet trevlig eller smörig, bara normalt trevlig som man är mot människor man inte känner. Griniga och misstänksamma kunder som verkligen letar fel och tror att man försöker lura dem på 50 öre, det är en del av jobbet. Det enda man kan göra är att inte ta det personligt utan tänka, att har de verkligen inget bättre för sig än att vara sura och leta fel. Men man måste trots allt ha ett bra bemötande, och försöka lösa de problem som uppstår på smidigaste sättet.

/Elin

Bettson, vilket tålamod du har utrustats med ! Skulle nog själv ha gått ut från affären redan när den första expediten ignorerade mej....

Nu är jag kanske lite efter i diskussionen, vill bara påpeka att jag inte kräver en sprudlande glad kassörska, bara sån där vanlig neutralitet (som jag faktiskt uppfattar som trevligt) .

Tycker inte att personen i ursprungsinlägget har varit otrevlig rakt ut, t.ex. ignorerat någon som frågat om hjälp eller varit spydig. Mest det där med att man undrar om man råkar störa i jobbet (när personen står och tittar rätt ut i luften) och att man får överlägsna (dessutom felaktiga) råd om vad man ska göra med det man köper. Det var också med tydlig motvilja personen tog emot önskemål om fler produkter. Efter nån månad frågade jag den andra personen som jobbar där om samma sak, och då hade jag produkten i handen efter två dagar. Skillnad på service beroende på vem man frågar alltså. Samt att varje dag verkar vara en dålig dag...

..och jag håller med igen...
Arbetsgivare betalar för de anställdas tid...och då ska den tiden ägnas åt arbetsgivarens bästa...vare sig man är på dåligt humör eller inte...
Arbetsgivare betalar inte sina anställda för skojs skull..så enkelt är det...
Ett otrevligt butiksbiträde är väl lika illa för en arbetsgivare som det är för kunden att få undermåliga varor..och precis lika fel!!

Det värsta är ju att man faktiskt får en trevligare arbetsdag om man är trevlig mot kunderna, eftersom människor i regel besvarar ett leende med ett leende. Detta är något jag tycker både kunder och butsiksanställda kan tänka på!!

bästa butiksbäträdet finns i ortens pressbyrå han heter nisse