Vill inte knycka Söttok06:s tråd om att ta hand om ännu en katt.

Mitt problem är lika fast tvärtom. Grannen har skaffat en katt till. Mamman i huset kunde inte säga nej när dottern ville ha den lilla kattungen (suck!). Dom har, förutom två kaniner, redan en katt – områdets bästa musjägare – och hon är inte välvilligt inställd till den lilla nya. Den lilla har bott hos dom i ca 1,5 månad nu och det har inte blivit bättre.

Vårt "problem" är att den lilla (hon är dryga 5 månader nu) allt oftare kommer in till oss. Vi har inget emot det, hon är välkommen.

Men. Jag har pratat med grannen/ägaren. Hon tror sig inte om att klara av dom här ständiga kattbråken. Hon ångrar den lilla nya och vet med sig att hon borde hitta ett nytt hem till henne. Hon har dåligt samvete mot den stora katten. Katterna får alltså gå omlott hemma, dvs stora katten är ute om nätterna och på dagarna får den lilla vara ute. Fast väldigt ofta är den lilla ute på kvällen. Senast igår. Då gick hon ut och in hos oss i princip hela kvällen. När vi skulle gå och lägga oss vid midnatt låg det det redan någon i min säng! Vi släppte först ut henne men sen släppte jag in henne igen. Det är faktiskt bara en kattunge och jag kunde inte låta henne vara ute i regnväder mitt i natten. Så hon sov hos oss inatt. Igen, det var inte första gången.

Det märkliga är att vi inte någon gång har hört någon vara ute och locka på henne! Hon är liten, kan inte jama så högt och dörren in till dom är stängd. Jag tyckte itne vi hade mycket till val.

Sen låg jag där och retade upp mig på grannen. Hon har ju faktiskt accepterat ansvaret genom att ta hem den lilla. Då kan hon väl inte bara släppa den vind för våg! Inget halsband har hon heller (det har iofs inte den stora katten heller – matte är "emot sånt").

Och så var det det här med maten. Jag har ju sett att den lilla är ute i flera timmar och när hon kommer in till oss går hon direkt till den plats där matskålen skall vara (husen är identiska). I början vill jag inte ge henne något. Jag har för mig att det är viktigt att hon lär sig var som är "hemma" genom att det är där hennes mat finns. Nu har jag, dumt kanske, gett henne både leverpastej och makrill på burk. Och häromdagen köpte jag en liten påse kattungefoder. Den kom väl till pass i morse. Hon var hungrig som en varg.

Vi måste hitta en lösning kvickt – det tar itne många minuter att fästa sig vid en liten katt . Problemet är att vi kan inte ha henne på heltid. Vi jobbar hela dagarna och katten skulle inte få gå ut så som hon är van vid. Det skulle inte vara snällt mot henne. Och problemen med den stora katten skulle ju fortgå även om dom sover i olika hus. Revirstriden lär fortsätta, kanske ännu mer markerat.

Hur i herrans namn löser man det här på bästa sätt?

Säg åt grannen att omplacera kattungen, det verkar ju inte finnas något annat att välja på som du beskriver det.
Mvh
Fenja

Antingen omplacering eller en stor insats från ägaren . Våra tre katter (en mamma+två ungar) kom på kant med varandra ett tag, mamman ville inte alls kännas vid den ena halvvuxna ungen. Det löstes efter flera dagars medlande, med att de fick busa tillsammas, gosa tillsammans och äta tillsammans. Sen var det slut med mammans fräsande och attacker . Det var lite jobbig och det tog mycket tid, men det var helt klart värt det. Idag är de väldigt snälla mot varandra och behöver inte någon som medlar hela tiden. Det är förresten innekatter som tidigare var utekatter.

Så vill de ha katten kvar får de banne mej lägga ner tid på att ordna upp striderna, det låter iaf som att de inte har gjort det... Om det verkligen inte går får någon annan ta över (kanske blir du ändå, Bee ). Inte snällt mot någon av katterna att låta detta pågå.

Kan inte du ta hand om katten? Den verkar ha det bättre hos dig

Nej, det är inte snällt mot någon av katterna så som det är nu. Båda har ju rätt att känna sig hemma. Och matte löser inte problemet genom att låta dom gå omlott.

Jag får ta ett samtal med henne (igen). Omplacering är nog det bästa alternativet trots allt. Vi får ju då och då besök av vårt fyrbenta "barnbarn", en tax. Han är inte så glad i katter så att ha den lilla hos oss vore inte så bra även av det skälet, av hänsyn till både katt och hund.

Mamman skulle sagt nej direkt till dotterns önskan om en katt till. En katt är det gosigaste man kan ha men man måste tänka på djurets väl och ve också, inte bara sin egen önskan. Just nu lider jag med den lilla missen.

Så det är en tax med i bilden hos dej också... Låter väl bäst med omplacering ändå, om de nu inte lägger manken till och får ordning på bråkandet. Usch, det är svårt sånt här .