... Jo det är Odlas egen "Gaia" (Christina Alvner).

Max köpte den i går och han vill att jag ska fråga tanten på Odla var lucka nr 1 är någonstans för han hittar den inte! Men jag har sagt att han får allt leta själv. (han har ju´lite tid på sig innan det är dax!)

Menar du TVs kalender...?

Japp, var kanske lite otydlig där. Det finns såklart en uppsjö av olika kalendrar men det var tv:ns jag menade.

Ok, ska genast googla fram vad den handlar om och hur den ser ut.

Och kolla i medlemslistan vem Gaia är.

Gå gärna in och titta på hennes hemsida, då kommer du att känna igen en hel del illustrationer (bla. aftonbladets "Jycken") Men här kommer nog ändå min favorit...... :

Vet inte vem Gaia är men illustrationen är

Läser ju inte aftonbladet, antagligen därför som jag inte känner igen bilden.

Läste lite om årets julkalender, låter lovande att den handlar om tomtar iaf. En riktig jul.

En Lassie?

Ja, precis!!!! I allra högsta grad!

För säkerhets skull skriver Mila sin önskan till Tomten också. Det var dumt gjort, inser hon nästa morgon. En livs levande tomtenissa dyker upp från ingenstans i hennes rum för att hjälpa till med önskningen. Nissan heter Elfrid och är Nordpolens i särklass lataste och odugligaste nissa, ditkommenderad mot sin vilja av Jultomten.

Det där låter ju faktiskt kul Tack för tipset, det ska vara mer tomtar i julkalendern, det är ju faktiskt till Tomtens ära vi firar jul. Och kung Bores.

Grattis Gaia!

Jag som trodde det var någons födelsedag för 2007 år sedan vi firade.

Det är nog lite olika det där, jag gör det inte. Jul i Sverige.

En överlag utmärkt sida på wikipedia, tack för länken

Jag slänger in lite trams om jultomten som någon stolle skrev för några år sedan (2004) :
(nedanstående är inte från wikipedia)

==
*tentaflykta*

Den svenska tomten är traditionellt sett grå, och har omnämnts på 1300-talet av Birgitta från Vadstena (tok-Birgitta, senare känd som "Heliga Birgitta”), och avbildats av Olaus Magnus på 1500-talet. Tomtar förekommer i andra europeiska länder också, och har sagts ge gåvor till folk som skött gården bra, eller drabbats av svårigheter. När de inte ryktade hästar eller hittade på sattyg såklart. Namnen på tomten har varierat; husvättar och annat knytt kan också kallas ”tomtar”.

St Nicholaus hade till en början inget med tomtarna att göra, han var ett kristet helgon som delade ut allmosor i östra romarriket på 300-talet. På hans dag, 6 december, kunde barn sedan få gåvor om de klarade (det kristna) husförhöret bra, eller var välartade till sitt uppförande, typ. St Nicholaus har ibland avbildats med mantelkappa (i varierande färger) i östromersk stil med rödaktig (biskops)luva. Men det fanns inget enhetligt utseende på "St Nicholaus."

Efter att Luther kom på att helgon var ganska okristna skapelser så förföll dyrkandet av St Nicholaus i protestantiska Europa. Kanske för att hålla barnen snälla så fortsatte man dock att ge dem lite gåvor till St Nicholaus ära i en del länder, i Sverige verkar dock julklapparna inte ha levererats av St Nicholaus i någon större omfattning
Holländska och tyska emigranter i USA fortsatte denna sed, som till sist fick något slags nationalistiskt drag över sig när St Nicholaus sågs som en motvikt till Engelsk-Brittiska St George. "Vi har fler helgon än ni har"-tävling, ungefär.

Holländare i New York plockade i patriotisk självständighetsyra upp St Nicholaus som ett lämpligt skyddshelgon för staden. På ett lätt skämtsamt sätt beskrevs New Amsterdams (New York på den tid det fortfarande var holländskt) historia i pamfletter och tidningar med St Nicholaus närvarande på fartyg, i byggandet av kyrkor, klättrande i skorstenar för att ge gåvor som läggs i exempelvis strumpor. St Nicholaus utvecklas gradvis i riktning av en stereotypiskt godmodig holländare (dvs, fet och piprökande på denna tid) av övernaturligt slag, men det kristna prefixet behålls.


Boyd 1848

"A night before Christmas" är en känd juldikt från 1823 som beskriver hur en (pälsklädd) piprökande, rödbrusig trind man delar ut leksaker som han bär på ryggen. Tyskfödde illustratören Thomas Nast ritar (som en del av en krigspropaganda-teckning för nordstatarna) en sådan man som kliver ur en skorsten och lämpar av julklappar. Sådana teckningar fortsätter han med, och han etablerar St Claus som en rundnätt herre som röker pipa och ger presenter åt barn. Namnet förkortas till det mer lättuttalade "Santa Claus" i linje med tyska "Sankt Niklaus".

http://www.sonofthesouth.net/Thomas_Nast/O...Santa_Claus.jpg


http://www.sonofthesouth.net/Thomas_Nast/T...Santa_Claus.jpg
<orkar inte skriva mer om obskyra personer och skuttar till:>

Haddon Sundblom, svensk-amerikan som sett många julkort ritade av Jenny Nyström när han var liten, får i uppdrag att hjälpa Coca Cola sälja in läskeblasket som en juldryck för hela familjen 1931. Sundblom bestämmer sig för att göra Santa Claus till en munter figur, och med Coca Cola-flaskan som främsta attribut. Inte biskopsmärla, pipa, eller annat krafs. Folk misstänker genast att Coca Cola antingen återinfört kokainet eller att Sundbloms Santa Claus nog spetsat colan med starkare drycker.

Coca Cola vräker ut reklam, och det tar inte lång tid förrän alla inser att Santa Claus har röda kläder, vitt skägg och är kraftigt byggd, och så har han alltid sett ut. Sundbloms Santa är i det närmaste helt mänsklig till utseende och sätt. Disney hakar på 1932 med den välbekanta tomteverkstaden. Och när både Disney och Coca Cola prånglar samma bilder kan det bara gå på ett sätt : Santa Claus har röda kläder, stor mage, bor på nordpolen, osv, det är alla i USA helt överens om.

I Europa började den här bilden slå igenom främst efter kriget. Tidigare var det den stele, ofta asketiskt magre, St Nicholaus som symboliserade givaren. Speciellt i katolska länder har det varit ett motstånd mot den moderna i stort sett helt sekulariserade Santa Claus. Och visst symboliserar han kanske kommersialismen mer än han symboliserar kristendomen, i den mån man vill skilja dem åt.

Det är främst i de nordiska länderna vi kopplar samman St Nicholaus och de hedniska tomtarna. I andra länder verkar tomtarna (gnomes, "elfs" (eller elves, det varierar) osv) på sin höjd få assistera Santa Claus i hans leksaksfabrik.

Tomtarna hade visserligen redan tidigare kunnat ge gåvor, men julklappar (knacka på dörren, kasta in gåva) hade förr ofta delats ut av någon med bockmask för ansiktet. Tänk på Elsa Beskows Farbror Blå, som till läsarnas glädje, med bockmask skrämmer slag på alla i närheten. Orsakerna till den här blandningen av St Nicholaus och tomten kan nog ha sitt ursprung i att när St Nicholaus började få en (ganska sekulär och tyskimporterad) renässans i Sverige i 1800-talets borgerskap så var det någon som utbrast: "han ser på min ära ut som en riktig tomte!" *fri gissning*.


I litteraturen är det Viktor Rydbergs "Lille Viggs Äfventyr på Julafton" som 1871 introducerar "julvätten", som delar ut vapen och annat nyttigt, med illustrationer av Jenny Nyström 1874. Släde hade han, men inte renar, den drogs av hästar. Från att ha varit helgrå, blev Jennys tomtar med tiden allt färggrannare; röd mössa, röda strumpor, grå, grön, blå, gul eller vit rock.


Coca Cola vill gärna hävda att deras Santa Claus är den första som är "helröd", men det fanns även inom reklamen röda tomtar redan innan. Också Jenny Nyström tecknade röda tomtenissar flera decennier innan Sundblom. Möjligen var dessa dock oftast yngre nissar, eftersom Jenny nog tyckte att en helröd vuxen karl hade såg något underlig ut kanske. Vadmal är nog mer praktiskt om man bor i stall dessutom.


I slutet av 1800-talet var "jultomten" ett begrepp alla kände till i Sverige. Det var en liten trevlig skäggig tomte som körde ut julklappar till väluppfostrade ungar. Så när "Coca Cola"-Santa Claus kom till Sverige var det något vi kunde acceptera utan att blinka, det var ju en jultomte helt enkelt.

Äh. Mat. Plugga.

Där ser man! Hoppas nån av dom där figurerna är med i årets Julkalender.