En gång i tiden fanns ovanstående företag som sålde tyg, mönster, halvfabrikat till vävning och andra hemarbeten. Det verkar inte finnas kvar och jag undrar om nån vet vad som hänt med företaget? Det finns väl en del hemvävda typer på forumet. Skulle gärna knyta en ryamatta till.

Ibland förvånar du mig Ruda, visste inte att du hade sådana talanger? Tyvärr är C.L Blomquist borta sedan några år. Huset är sålt och affärsrörelsen såldes till någon textilgrossist i Överlida om jag inte minns fel...? minns inte vad det företaget heter men jag kan fråga i bekantskapskretsen, de vet.

Annars kan jag rekommendera Ateljé Margaretha?!!
Mvh
Fenja

Hej! Det här kan jag svara på! Bor i Fritsla och jobbade städade på Blomqvists när jag gick på gymnasiet. Företaget såldes för några år sedan och här är en länk till deras hemsida! http://www.clb.se/index_session.php

Ruda....du är rätt ute. Hörde på radion att ryor är mode igen.
Lycka till med knutarna.

Här får du en länk till ett annat ryaföretagdär jag har handlat ---aldeles för mycket--- som vanligt

Tackar för alla svar och tips, Odla är enastående som kunskapskälla. Tyvärr saknar jag det "gamla" Blomqvist och deras ryor, nutidens är så murriga och intetsägande. Jag knöt en till mitt rum som jag verkligen gillade. Troll hette den, två rundlar i röda varma färger. Fast skall jag vara ärlig så tar det en hiskelig tid att handknyta en rya, sånt hade men tid med innan vi skaffade TV och definitivt innan internet och Odla.

Kan du inte knyta ryor framför tvn då? Om du inte gillar färg och mönster på dagens ryor så kan du väl rita egna mönster och välja färg. Köp garn och kombinera själv.

Nu är det jag som ska bli imponerad. Här sitter det, vad jag förstår, två killar på odla och diskuterar ryor Kom igen grabbar, ta för er

Kanske inte så konstigt egentligen. Jag bor och är uppväxt mitt i Tygriket, har väl textilkunskap i generna

Jag är miljöskadad från födseln. Historien börjar nån gång runt förra sekelskiftet. Ett syskonpar sålde sin gård och flyttade in i stationssamhället Vellinge. Dom behövde en piga och denna råkade bli min blivande mormor. Systern, Kersti Sven Larsson, var en duktig handarbetare och väverska, hon fick flera priser från Malmö Hushållningssällskap. Bl.a. damastdukar varav minst en finns i min chiffonje.

Min mormor gifte sig med skomagaren i byn och fick 4 döttrar(stackars morfar!). Min mamma som var äldst var lika mycket hemma hos Kersti, dom bodde ett par stenkast från varandra, som i sitt riktiga hem och blev givetvis smittad. Min mormor ärvde till slut Kerstis vävstol, som lär vara tillverkad av en alm som stod vid Vellinges brandstation. Sen övertog min mamma vävstolen.

Den har fått jobba hårt med allt från trasmattor till gardiner och dukar. Ett par löpare i rosengång var under tillverkning när hon hastigt och inte så lustigt avled. Efter ett par år blev dom fördigvävda av en arbetskamrat så vi kunde montera ner vävstolen. Den står fortfarande isärplockad i källaren. Utöver vävningen så höll min mamma på med brodering, syning av kläder, stickning, virkning, knyppling, flamskvävnad och nåt till.

Jag har dock klarat mig från dom värsta följderna av min uppväxt men som singel får man reda sig själv. Jag använder exempelvis fortfarande min mammas gamla trampsymaskin av märket Singer från 40-talet.

Fantastisk berättelse, jag förstår att det kliar i handarbetsfingrarna. Hoppas du hittar garnfirman som känns rätt för dej!

Vilken härlig berättelse Ruda.

Jag har själv många gånger önskat att jag haft mer info om generationerna före mig. Det är dessa små enkla minnen som är så underbara.