Jag är biodlare sen tre år och kan verkligen rekommendera det till alla trädgårds- och naturintresserade. Det är helt fantastiskt att se vilka blommor som bina gillar (Allium cernum - prärielök är en stor favorit). Jag har aldrig blivit bistucken i trädgården och inga barn eller besökare heller. Min man fick ett stick när det blåste som tusan en dag men det kunde ju inte biet hjälpa. Tyvärr är jag rätt allergisk, eller rättare sagt lokalt allergisk mot dem. Men det är bara att ha rätt skyddskläder så går allt bra.
Givetvis ser man till att skaffa bin som är snälla och fromma. En bidodlare jag känner har ett 10-tal samhällen i en villaförort utan att grannar blivit stuckna en enda gång. Biodlaren vill inte ha ilskna bin så han/hon brukar åtgärda sånt snarast.
Honung är socker men också hur nyttigt som helst - det pågår en hel del forskning om detta. Vad gäller binas sjukdomar så stämmer inte påståendet att det inte forskas något. Eftersom bina är så viktiga för pollineringen finns ett stort intresse att ta reda på hur man kan kontrollera binas ev sjukdomar och parasiter. Det ska inte avskräcka någon att börja med bin. Det är som att inte odla blommor för att det finns skadedjur...
Det största problemet att börja med biodling är att det kan vara dyrt. Men om man skaffar sig kontakter med den lokala biodlarföreningen, se www.biodlarna.se, så brukar det ordna sig. Så småningom går man jämnt upp eftersom man får smaskig honung. Det är svårt att läsa sig till allt utan men behöver också en mentor som kan svara på alla ens frågor - ingen skillnad mot trädgårdsodling allstå, det där med frågorna menar jag.
Ju längre jag håller på med dessa små nyttiga djur desto mer fascinerad blir jag!
) 
När dottern försökte plocka ut det med hjälp av en stekpincett kröp det ännu längre in. Hade det krupit in en bit till hade jag kanske kunnat spotta ut det. 
Till slut fick mannen ett rejält tag om biet med pincetten och kunde släppa ut det i frihet. Konstigt nog så stack det mej inte. 
