Min dotter har en historia uppgift just nu och då är det en fråga som är:
vad innebär det att "fria sig med ed gärningsman?"
på 1500 1600 talet kunde man tydligen fria sig med ed för ett straff men begått, typ, 6 manna ed eller 12 manna ed, vet någon vad det menas med det?

Om man fick 6 stycken fria, redbara män att svära på att man talade sanning så blev man fri. Dvs om man blev anklagad för ett brott och ställd inför tinget (tingsrätten) kunde 6 kompisar svära på att man talade sanning. Då slapp man rannsakan och alla eventuella bevis förklarades ogiltiga och man var en fri man.

Vet inte om det var olika antal män i de olika tingsrätterna. Och jag tror inte att en vanlig dräng kunde samla ihop tillräckligt antal drängkompisar för att de skulle kunna svära honom fri. Gällde nog att man fick tag på självägande bönder eller kill-kompisar i högre stånden för att ed-en skulle gälla.

Var nog en hel hoper (framförallt) karlar som kom undan med både det ena och det andra bara de hade många kompisar som stod på sin sida. Många kvinnor fick stå med sin oäkting själv och all skam som det innebar på den tiden bara för att karlns kompisar gärna ljög i tinget och svor barna-fadern fri. Tur att vi inte har det så idag!

Som jag minns det (det var ju ett tag sen jag gick i skolan) så innebar 6 manna ed att om du kunde skrapa ihop 6 män som gick ed på att du inte begått brottet, så friades du från anklagelsen.

Ibland räckte det med att man man själv med handen på bibeln svor vid sin själs salighet att man var oskyldig. I ett starkt troende samhälle var detta inte helt enkelt alltid. En lögn kunde leda till ett brinnande helvete.

STORT TACK från Bella!
Hon var MYCKET imponerad av hur fort ni fixade svaret.
Trädgårdsfolk är alltid att lita på i kniviga stunder.

Hon försöker 1 gång till:

du kanske även kan fråga vad den betyder med att det lyses "konungsfrid" över trätande fiender?

Det kunde Wikipedia hjälpa till med

Borgfrid, det särskilda rättsskydd, som kungens person åtnjöt i medeltidens germanska riken och som kallades konungsfrid, gällde även den plats, där kungen vistades, och utsträcktes till de kungliga borgarna jämväl under hans frånvaro. Så uppkom ur konungsfriden en borgfrid, som innebar, att våldsgärningar begångna inom en kunglig borg bestraffades hårdare än våldsgärningar begångna på andra ställen. Borgfriden tillämpades även på borgar, som innehades av kungliga tjänstemän och vasaller, och på befästa städer. Så sent som i början på 1900-talet så var våldsgärning, begången i det kungliga slottet eller på plats, där kungen vistas, belagd med skärpt straff.

JÖSSES 2 minuter