Ni som har följt utvecklingen (eller avsaknaden av utveckling) känner igen namnet Pyret. Min minsting som rymde för 2 månader sedan. I fredags kom min granne upp till mig och sa att det låg en död svart katt i en annan grannes trädgård, den närmast vägen. Vi gick ner tillsammans, och där låg ju Pyret. Det syntes att hon hade blivit påkörd och antagligen bara haft kraft nog att vingla in i trädgården och dö. Hennes päls och vikt var annars helt ok, och vi tror att hon nog ätit av grannkattens mat som står ute varje dag. Jag undersökte hennes mage och bröstvårtor för att se om hon var på väg eller redan hunnit bli mamma under tiden hon varit borta, men tack och lov inte. Min deltidssambo gjorde en grav åt henne bak på tomten och vi grät en liten skvätt.
Nu känner jag en blandning av lättnad och sorg. Hon blev bara 1 år och det gör mig ledsen att hon fick ett så kort liv. Samtidigt gör det mig arg att tänka att jag i flera veckor lämnade dörren öppen om dagarna, satte ut mat och ropade på henne, att hon hela tiden var i närheten men ändå inte ville komma in. Och samtidigt så blev hon ju aldrig tam och jag förstår att hon måste ha blivit förvildad väldigt snabbt så fort hon rymde. Lättnad känner jag inför att hon inte hade små ungar någonstans, men också för att jag nu vet vad som hänt henne. Och så hoppas jag att det är ett bättre öde att bli påkörd än att frysa eller svälta ihjäl under vintern.
Vila i frid min lilla Pyrelyret!