Idag på hemvägen så körde jag in på ett tankställe i mellersta Tyskland. Stannar bilen vid pumpen och börjar tanka. Tycker att jag känner igen bilen som står på andra sidan av pumpen. Efter en stund kommer ägaren till bilen ut - en av våra trevliga grannar här hemma!!!

Hur stor är chansen att man skall träffa någon man känner ca 120 mil hemifrån?
Om man säger att man ungefär känner ca 500 personer. Hur stor sannolikhet är att de befinner sig på samma plats som man själv gör? Att man stöter ihop någon känd hemma i affären är ju inte så konstigt, men så där långt hemmifrån och inte på någon turistfälla under turistsäsong.

Här talar vi om en bensinmack utmed Autobahn på ett ställe där man bara står still max en kvart. Jag kunde lika väl kört några mil mer eller mindre för att tanka i stället och de kunde givetvis också ha gjort det.

Fler som råkat ut för "otroliga möten"?

Ja, sånt där är fascinerande!

Kul historia.
Konstigt att olika val för människor samman.

Ja, jag har varit med om två händelser av den här typen.

Den ena händelsen var då jag var 15 år och hade varit på en utekväll i stan med några kompisar. Vi står på tågperrongen och väntar på tunnelbanan. Det kommer flera stycken tåg, men vi står kvar och pratar. Så kommer ännu ett tunnelbanetåg och vi bestämmer oss för att äntligen åka. Kliver på just precis vid de där dörrarna (tåget var 8 vagnar långt) och mitt framför mig står en av mina kusiner ifrån Värmland som är på besök i Sthlm. (hade inte en aning om att hon ens var i stan)
Vi hann prata 2 stationer innan jag skulle kliva av igen.

Den andra händelsen är när jag och min mor är på semesterresa på Kreta.
Vi sitter på stranden och solar oss då någon kommer gående längs stranden - det visade sig vara våra grannar. Vi hade ingen aning om att de skulle resa till Kreta.

På 90-talet hade jag sedan några år tillbaka tappat kontakten med en väninna. Vi bodde bägge i Västerås, men träffades högst oväntat nere på en tunnelbaneperrong i Stockholm. Vad är oddsen, liksom? Vi två i Stockholm samma dag, samma tid, samma perrong? Det blev även upptakten till återvunnen vänskap och umgänge.

senast som min hjärtevän var hos mig så var det höstmarknad på campingen. När vi gick omkring där stötte vi plötsligt på en gammal kompis till honom! Det var länge sedan dom hade träffats, men dom hann inte prata så värst länge - kompisen var en av knallarna och hade många kunder.

Ett annat märkligt "möte" är att en på odla vet vad jag heter IRL............

Vet du inte det själv då...?


Det här mötet gäller inte mej utan en kvinna jag känner. Hon hade hastigt blivit änka, och bestämde sej några månader senare (kanske nåt år...?) att göra en resa till Kina. Där på en guidad tur träffade hon en svensk kvinna från Australien. Dom började prata och kom plötsligt fram till att den kvinnan var kusin med mannen som dog. Slå det om ni kan!

Otroliga saker kan hända...

Jag var i Borås och började prata med ett turistande par från Luleå. De berättade att de anlänt med tåg och checkat in på ett av stadens hotell. De fick nyckeln till rummet och gick upp med väskorna. Tillbaks i receptionen stod deras grannar där nere för att checka in. Ganska osannolikt. Och de fick ett gott skratt.

Just nu påminner jag mig om två sådana slumpaktiga möten. Båda utspelade sig i Göteborg.

Det ena mötet var på centralen. Jag stötte där ihop med en lärare från gymnasiet som jag inte vet om jag ens då visste var han kom i från egentligen. Men han var inte kvar på min gymnasieskola i Sörmland i allafall.

Det andra var inne i Femman i Göteborg. Med reservation för att huset byter namn nånstans där inne o jag inte vet om det. Jag hade mellantid och gick runt lite och hittade en trappa som ledde upp till en gångbana över en stor väg. Där borta såg jag operan. Sen gick jag tillbaka och tittade i affärer. Hux flux möter jag en gammal rektor och en lärare från högstadietiden. De känner igen mig och vi utbyter korta uppdaterunagr över våra liv sedan den tiden. Sen frågar de om vägen till operan! Jag kunde berätta det! Bara för att jag precis inna av en slump hade hitta trappan och sedan sett operan!

Jag är alltså från Sörmland o personerna jag mötte kände jag från mina hemtrakter. Jag tycker chansen är rätt liten att då stöta i hop i en annan stad.

Vid ett givet tillfälle är inte sannolikheten stor, men att man någonsin skall träffanågon man känner utomlands, är ju mera sannolikt.

Detta hände mej och min dotter:

Jag hadde jobbat några år på samma jobb,inom äldrevården.

Jag och min dotter ringde aldrig och pratade med varandra via mitt jobbs
telefon.
Men en dag så tänkte jag att jag skulle ringa henne från jobbet så jag gick
och lyfte upp luren.Jag tyckte att det verkade konstigt att det var "öppen"
linje att någon var i luren så jag sa:Hallå!!!

Till min förvåning så var min dotter redan där för hon hadde just ringt mej!!
Det var riktigt kusligt och vi fick inte mycket vettigt sagt utan pratade bara om detta
konstiga.
Det måste väl vara en chans på en miljon att det skulle hända?Får en väldigt konstig
känsla då jag tänker tillbaks på detta underliga,finns det en osynlig länk mellan föräldrar
och barn????

Detta hände för många år sedan.....vi var på semester i Stockholm med goda vänner.
Liter osäker att köra i stockholmstrafiken så lämnade vi bilen i en förort och tog pendel in.
När vi kliver på och går bak i pendeln sitter där en tjej från min födelseort vars föräldrar min mamma och pappa umgicks med.
Vi hade lekt ihop som barn och hade inte haft någon kontakt som vuxna.


Ca 25 år senare är vi i Sundsvall och går inne på ett köpcenter. Plötsligt ropar någon hej och jag tittar mig om och då är det samma tjej som nu går en utbildning i Sundsvall.

Där jag bodde tidigare fanns en hederlig gammal lanthandel med ett stort skyltfönster. En dag stog jag o kollade på lite kul grejer dom ställt i fönstret då jag plötsligt avspeglar sej en människa i fönstret. Någon står snett bakom mig Jag känner igen spegelbilden och tänker att "de va sjutton va gammal hon har blivit". Så vänder jag mig om och morsar på en gammal klasskamrat som jag inte sett på över 40 år då vi gick i skolan i en helt annan landsände än där denna lanthandel ligger. Att jag själv skulle se lika gammal ut i hennes ögon kunde jag ju inte tänka mig fniss.

För några/många år sen när jag var med på en skolresa som mina barn gjorde till bl.a. Italien åkte vi lokalbuss in till Venedig. När vi satt oss kliver en till skolklass på bussen, med sin chaufför. På den här chaufförens uniformsärm står namnet på en grannkommun... Hm. Jag hörde ju att barnen pratade svenska så jag frågade var dom kom ifrån. Joodå visst var det så att dom kom från grannkommunens skola.

Du kanske tror jag heter vindspel Har du provat korsord för att hålla hjärnan i form

Löser massor med korsord varje vecka.

Och ändå hjälper det inte

Hur menar du?

Vaknade en söndag i fastan förra året med en stor dragning att gå på högmässa i domkyrkan. Gick inte alltför ofta på högmässa då, och i synnerhet inte i domkyrkan. Sätter mig i kyrkbänken, och exakt bakom mig sätter sig en kvinna utan att först lägga märke till mig framför. Det var min f d svärmor, som jag fått ett dåligt avslut med. Hon bor dessutom långt ifrån min hemstad och var bara på tillfälligt besök här då.

Oddsen var så små i allt detta - att jag skulle gå på högmässan, till domkyrkan, att hon satte sig precis bakom mig trots att kyrkan är så offantligt stor, att hon var i stan, att hon gick till domkyrkan då.

Världen är liten...

Ett försonande samtal hade vi också där sen.

Förra året övernattade vi en natt på vandrarhemmet i Åhus. I köket där träffade vi ett par som jag tyckte verkade märkligt välbekanta. Det visade sig efter en stund att vi träffats en gång tidigare på liknande sätt, vi var båda på Gotland och sov även då på samma hotell och åt då också samtidigt på kvällen och satt och småpratade. De var från något ställe i Stockholmsregionen och vi från Sörmland.