Tack alla ni som uppmärksammade att jag har kommit ett år närmare kistan. Passar på och beraättar hur min dag började. Hustrun sade på onsdag kväll. Nu ligger Du kvar i sängen i morgon bitig så att jag hinner ge dig kaffe. Jajamen det är klart att jag gör.
På torsdagsmorgon hör jag från sovrummet hustrun sjunga Ja må han leva.... Själv står jag fullt påklädd vid ytterdörren på väg ut att hämta tidningen. Glömt av allt. Skamsen rusar jag in och kastar mig under täcket fullt påklädd med keps och allt. Vi skrattade gott. Jag fick mitt kaffe ändå.