Har just fått frågan att ställa upp som värdinna på ett bröllop i sommar. Men jag vet inte vad man förväntas göra, jag har aldrig varit gift och själv bara varit på ett fåtal bröllop.
Vem de tänker be att vara värd är hemligt dessutom, och det känns som om det vore lättare att avgöra om jag visste det, det kan ju krävas lite samarbete lixom...

Att vara värdinna, eller toastmaster som det också kan kallas, är att man blir den som liksom håller i trådarna tillsammans med brudparet. Som värdinna delar du i kyrkan ut psalmkorten och eventuella fågelfrön (Inget ris, sväller i fågelmagarna) och näsdukar för snörvlande fruntimmer. Efteråt tar du emot på mottagningen och presenterar de olika talarna under middagens gång. Självklart har du första tjing på alla praktikal joke's också. Ja du och värden tillsamman förstås.
Att vara värdinna är med andra ord ärofyllt, och naturligtvis ska du tacka ja. Det är nästan viktigare än att vara brudtärna.

Tja, ofta krävs det en del förberedelser fast å andra sidan beror det ju på vad brudparet har tänkt sig. På vårt bröllop ordnade värdparet (vi hade ett gift par som värd och värdinna) en del lekar, tipspromenad för gästerna med frågor om brudparet + en frågelek för brudparet som handlade om hur mycket vi kunde om varandras yrken. De satte samman ett häfte med sånger och roligheter + bilder på oss i varierande åldrar som låg vid varje kuvert och så höll de förstås i trådarna under hela bröllopsfesten. De som ville hålla tal eller bidra med nåt spex anmälde det till värdparet. De läste upp telegram och talade om när det skulle bli pauser m.m.


Känns lite knepigt att de inte vill att du ska veta vem som är värd. Som du säger behövs det ju samarbete. Det bästa är väl att prata igenom det med det blivande brudparet och fråga vad du förväntas göra.

Ja jag känner mig riktigt kluven... Det finns som jag ser det 2 alternativ till värd, den ene vet jag tackar nej och den andre kan nog bli aningen knepig att jobba ihop med även om han gör sitt yttersta för att göra dagen så bra det går...
För bruden är allting busenkelt som det verkar, brudgummen vet lika lite som jag och kommer att behöva en rejäl sup före vigseln. Och bara en eventuell bordsplacering gör mig kallsvettig
En del lämnar ju över större delen av arrangemanget till värdparet, men det tror jag jag klarar mig ifrån, det blir ett relativt litet bröllop.
Åh hjälp, jag vet inte vad jag ska svara faktiskt. Vet ju inte hur jag kommer att må när det bär till, och rätt vad det är så har vi byggare fulla huset om allt går som vi tänkt. Fungerar ju rätt dåligt som det är nu och har fullt sjå att hålla efter mig själv. Tänk om jag glömmer nåt skitviktigt å sabbar deras bröllop!

Detta kallas nerver. Normalt inför ett sånt här evenemang.
Sen brukar man ju faktiskt planera det mesta ihop med brudparet. Det är ju faktiskt deras bröllop. Fast du får dela rampljuset med dem. Jag tror att du kommer att ångra dig om du bangar nu. Det är ju trots allt ett hedersuppdrag.

Ja, jag ska ta och prata med dem och höra exakt vad de förväntar sig, och vem de har tänkt att jag ska dela uppdraget med, innan jag bestämmer mig.
Men just nu måste jag erkänna att det känns som att ta sig vatten rejält över huvudet

Tänk så här:
du och någon (som du inte vet vem det är) tar på sig att vara värd och värdinna för festen efter bröllopet.
Bordsplacering, mat, osv är inte ert problem, det har brudparet fixat.

Det ni tar på är:
Värden: fixar att alla som vill hålla tal för brudparet får en chans att göra det, men kan avsluta talet om det blir alltför långrandigt. Värden håller också koll på att antalet skålar med bruden blir någorlunda rimliga.....


Värdinnan: hälsar välkommen, håller koll på att alla hittar sin sittplats, har trevligt, fixar taxi/färdtjänst framåt kvällen osv... Egentligen ett litet jobb, men kan kanske kompliceras av släktingar i rullstol eller rollator, allergiker, vegetarianer osv...

Ni tar alltså på er ansvaret för att gästerna får en trevlig dag/kväll, brudparet ska inte behöva tänka på sånt.

Ett hedersuppdrag tycker jag, jag skulle inte ha tvekat, men jag måste nog säga att jag gärna hade velat veta med vem jag delar uppdraget den kvällen

Jag ser det så här, bruden/brudgummen ser dig som så nära vän, att de kan fråga dig om du kan avstå från festen den här dagen, och i stället "jobba" för att de ska få en minnesrik kväll.

Det gäller att kolla lite vad bröllopsparet förväntar sig också Jag själv, som är väldigt vrång och gammeldags ibland, tycker att de bröllop jag varit på måste ha varit ett rent helvete att planera. De har varit väldigt bra alltså, med massa 'pausunderhållning' av diverse slag, lekar, och tusan vet allt. Huvaligen Man får nog vara beredd att lägga mycket av fritiden under ett par månader på det.

Själv föredrar jag väldigt korta bröllop, gärna med 'bröllopskaffe' efteråt - om det tvunget måste bjudas på nåt...(men jag är som sagt väldigt motvalls och vrång ibland)

Mmm, det är ju det, vad förväntar de sig? Har de tänkt att vi ska servera? Det är i dagsläget en praktisk omöjlighet för min del... Vill de att vi ska fixa det där med tal och skålar osv, visst det går väl bra.
Vill de att vi ska fixa med placeringar, annonsering osv? Kanske, det beror på vem jag ska jobba med.

Jag har känt bruden väldigt länge, sen vi var små, jag minns inte ens när jag lärde känna henne. Därför vet jag ju att det kan bli precis vad som helst, allt från väldigt stillsamt till alldeles uppåt väggarna.

Självklart känner jag mig hedrad, absolut! Frågan är om det är fysiskt och psykiskt möjligt för mig att genomföra det...

Att vara värdinna har ju sina etikettregler och traditioner, men idag är det inte så traditionellt alla gånger. Det bästa är att du säger till brudparet att du vill veta exakt vad de förväntar sig av dig innan du kan ta ställning till om du klarar uppdraget eller inte.

Ja, jag har pratat mer med bruden ikväll... Och det låter iaf rätt bra just nu.
Nu vet jag dessutom vem de vill ha som värd, och går han med på det gör nog jag det åxå, annars tror jag att jag backar...

Värdinna på ett bröllop är en stor sak att få vara, är det dessutom en av dina äldsta väninnor är ju du utvald för att hon känner dig och litar på dig.

Bröllop firas så olika men kan berätta för dig hur dom gjorde vid min sons så få du sen gärna fråga mer, ta del av matrielet och så.

Värdparet utsågs för att dom själva och vi föräldrar skulle kunna njuta ostört av dagen. Vi dukade dock dagen före och pyntade lokalen. Brudens arbetskamrater serverade och sköte servicen med påfyllning m.m. vid borden.

Värdparet stod i kyrkporten hälsade alla välkomna och anvisade platser, hö sida för brudens släkt, vä för oss. (Eller va det tvärtom)

När vi kom till festlokalen så satt en stor skylt med bordsplaceringen (den gjorde brudparet själva innan) vid ingången, under tiden vi letade upp våra platser va det lite mingel med skumpa, varje gäst hade på sina stolar ett pappaer som det stod ett gemensamt tal på, ett tal vi höll i kör mellan för och varmrätt och som höjde stämningen rejält, har det kvar.
Middagen började med att alla ställde sig upp och sa sitt namn samt va dom hade för relation till brudparet.
Ett bildspel rullade på väggen under middagen naturligtvis på brudparet i alla åldrar.
Värdarna höll ordning på talen och skålarna, ledde sångerna vid bordet.
Lite bus mot brudparet e maten, bruden fick känna på tre karlar med förbundna ögon och uppge vem som va brudgummen.
Brudgummen fick göra samma sak men bara känna på benen på tre tjejer.

På det här bröllopet va det dans, mellan middag och kaffe, samt sen vidare under kvällen.
Presentöppningen leddes av värden vid kaffet, som läste vad det stod på alla kort och sen såg till att rätt kort fanns på rätt present som naturligtvis öppnades av brudparet.

En sak som sen också uppskattades mkt av brudparet va en tavelduk som stod på ett staffli i ett hörn av festlokalen hela kvällen, där fick alla gäster, stora som små göra ett avtryck. En del skrev bara sina namn men de flesta ritade något också.
Den tavlan hänger på hedersplats i deras hem idag, och vi har senare gjort det här på en 50-årsfest också. Blir ju ett fint minne.

Himla bra att få höra om era bröllopserfarenheter
Tavelduken va en lysande idé, det ska jag iaf försöka komma ihåg i vilket fall som helst...