Hejsan

Jag har fått höra en rolig sak av min fysiklärare.

Det var en gång för länge sedan en självupptagen man. Han älskade att titta på sig själv i spegelbilder. En dag kom han till en liten sjö. Han satte sig på knä och sträckte sig ut för att se ned i vattnet. Då fick han syn på sig själv i en spegelbild. Han blev så rörd så han satt där vid stranden och grät länge, länge.
När han kom tillbaka till samma plats våren därpå stod där ett antal Narcisser och vajade i vinden.

Narcisser har fått sitt namn ifrån narcissism. Narcissism betyder att man gillar att se på sig själv.
onyttig kunskap = rolig kunskap

MvH

En annan variant:


Narkissos son till Floden Kefissos och nymfen Liriope. När Narkissos var ung spådde siaren Teiresias att han skulle få ett långt liv om han inte fick se sig själv. Många blev förälskade i Narkissos men han försmådde dem alla. Alla de som blev försmådda bad gudarna om hjälp och begärde att Narkissos skulle få känna på den obesvarade kärleken. En dag när Narkissos var på väg hem från jakten skulle han skölja av sitt ansikte i en sjö, han fick se sin spegelbild och blev förälskad. Där blev han liggande tills kroppen försvann och vid sjön växte det upp en blomma som fick namnet narciss.



Själv håller jag just nu på och läser "Historier om blommor av Sanna Töringe" som jag lånade på biblioteket för några dagar sedan. I den finns det en hel del berättelser och historia om diverse växter.

Åsa! Det låter som nåt du skulle kunna dela med dej av till oss - en ny blomberättelse varje dag!

Sanna är jättehärlig, hon skriver så roligt och verkar vara sådär "som alla vill vara". Jag har hennes bok "Sannas likörbok" som är helt underbar! Hennes hallonlikör går inte av för hackor...

Helen i Skåne

Håller med, den är smaskens!!
Tycker Ann.

Bara boken får en att dregla!!!

Tack Åsa för inlägget om Narkissos.

Jodå Berith hittar jag några fler trevliga blomberättelser som inte är alltför långa kan jag lägga ut dem på forumet.


Här kommer lite till rolig men onödig kunskap. Jag lånade nämligen även Karin Martinssons bok om pelargoner så här kommer lite lokala namn på Rosengeranium (Dr Westerlunds blomma):

Blekinge: fattigmansfis, fisträd

Östergötland: fattigmansparfym

Skåne: fiseblomma

Småland: knektafes, fattighusträ, fattigstuefes

Västergötland: stugfes, fattigstuefis

Stockholm: fattigmansros

Västmanland: farstufis

Härligt Åsa! Jovisst, 'doftar' den så...

Ytterligare en kort blomberättelse.

En man som hette Crocus och en kvinna som hette Smilax förälskade sig men kunde inte få varann. Då bad de gudinnan Flora att hon skulle förvandla dem till blommor. Så blev det. Som blommor kunde de förenas och leva lyckligt tillsammans. Smilax är en växt med slingrande stammar som lever vid medelhavet. Där kan den kärleksfullt vindla sina rankor bland den blommande krokusen. Både sagan och blommornas symboliska betydelse levde vidare hos grekerna långt efter antiken. De använde länge kombinationen av krokus och smilax i bröllopsbuketter.

Härligt! Berätta mera om ni har sådana här korta berättelser eller ge boktips! Jag ska jaga Sannas bok i biblioteket...

Bokstäverna io i viol hör samman med den grekiska sagan om kungadottern Io som blev våldtagen av Zeus och sedan ytterligare straffad genom att bli förvandlad till ko.

Zeus jagade in Io i skogen för att ta hennes oskuld. För att dölja dådet sänkte han ett moln över skogen. Men när hans hustru Hera tittade ner på världen och såg molnet som lagt sig över en speciell skogsdunge så anade hon oråd. Hon kände väl till sin mans svaghet för unga kvinnor och svartsjuk blåste hon bort molnet. Zeus skyndade sig att förvandla Io till en glänsande vacker kviga. Den listiga Hera bad då att få henne som gåva och Zeus kunde inte vägra. Stackars Io vandrade i floddalarna och betade klagande på gräset. Det är då Zeus, med mycket dåligt samvete, skapar doftviolen åt henne att äta. Men Io blev inte lyckligare av violerna och hennes sorg blir bara större då hon möter sina systrar och sin far och märker att de inte känner igen henne. Hon krafsar fram tecken i sanden med sin klöv. Då förstår de äntligen och blir förtvivlade. Slutligen lyckas Zeus beveka Hera och förvandlar Io till kvinna igen.

Sorglig historia...

Karlar! En ko...? Jojo, där ser man vad det kan bli om karlarna ska tänka ut nåt snabbt!

Jag har en doftviol som är några år men som inte vill blomma...

Hehe...

Men ang. den blomvägrande violen: kanske har den det för bra, det kommer bara massor med blad men inga blommor?? Svält den i så fall lite, magrare jord och mindre vatten...

Inte luktar väl rosengeranium FIS
Jag har alltid tyckt att den luktar gott, men nu skäms jag nästan att säga det

Här kommer 2 små berättelser till.

Hyacinth
Västanvinden Zefyros var svartsjuk på kärleken mellan Apollon och kungasonen Hyakinthos från Sparta. När Apollon skulle lära sin vän kasta diskus styrde vinden så att diskusen träffade Hyakinthos i pannan. Han föll död ner och ur hans blod växte hyacinterna fram.

Tulpan (passionens blomma)
Det var en gång en prins som hette Farhad som älskade en kvinna som hette Shirin. En dag kom en man och berättade att Shirin var död. Farhad kastade sig då i förtvivlan nerför en klippa och från varje droppe blod som rann ur hans kropp växte det upp en tulpan. Tyvärr var inte Shirin död det var bara ett falskt rykte.

Tack för berättelserna - roligt att läsa!

Men jag undrar vad de äter som har så väldoftande fisar som Westerlunds blad...

Cilla

Lite kul med blomsterspråk, om man tänker längre tillbaka i tiden. Under det förra århundradets stränga moral var blomsterspråket ett vanligt sätt att uttrycka sina känslor för den man älskade. Både hemliga och mer vedertagna betydelser för olika blommor användes. Blommornas betydelse kunde därmed skifta och ibland misstolkas, eller vara som ett totalt hemligt språk mellan två förälskade.
Kul läsning på skoj: http://www.geocities.com/Athens/Forum/4466/ecard.html