Då var det dags igen för mina gnällinlägg.

Varit igång och lite jävlar annamma idag tills nyss, då tog batteriet slut. Min mamma ringde mig ang. följa med henne och ordna hennes kamera i en butik. jag svarade snäll och trevligt nej jag kan ej då jag har ärenden (lovade) att uträtta. Hm, det skulle man ju inte sagt och jag mår nu bottendåligt igen. Jag VET jag skall slå bort det men klarar det bara inte. Jag känner mig jättehemsk och elak som "vägrade" ställa upp.
Tanken är ju att jag skall ställa upp oavbrutet så fort det skall behövas. Ungefär att man skall få kommandot hoppa och jag skall fråga hur högt.
Suck!

Nu skall jag i alla fall iväg och ordna mina lovade ärenden och sedan så fort det är klart släppa allt för att komma springande.
(Kommer dock ej hjälpa då hon skulle vara borta(bara för att straffa)).

Bara lilla jag

Bravo! Stå på dig! Som du mår nu - både fysiskt och psykiskt - så är det så där du måste göra för att kunna läka! Du har ju för 17 nog med dig själv nu! Min mamma brukar ringa mig och gnälla (över allt och ingenting) allt mellan 3 och 12 ggr/dag så jag vet hur fruktansvärt irriterande det är när ens mor behandlar en som att man är till för henne och ingen annan. (Ja, jag vet att jag ska vara tacksam för att hon lever!)

Det kommer nog vara så, varje gång du säger nej, det går inte att ändra på andra, den enda man har makt över är sig själv och man bestämmer själv vilka som ska få påverka en.
Bara du får lite bättre självkänsla, blir det nog lättare att stå emot och "stänga" öronen för sådana komentarer.

Du blir inte en bättre människa för att du blir en dörrmatta, du är redan bra som du är!
Jag uppfattar dig som en snäll, omtänksam, välformulerad och humoristisk och skulle inte det duga så duger inte någon.

Ta en dag i taget och ge inte upp, försök att hitta mer att vara upptagen med, så kan du lättar säga nej till din mamma, hon får vänja sig och du behöver inte ha dåligt samvete för att du inte hinner passa upp!
Försök att få en annan psykolog och vi finns ju här när det känns jobbigt.

Jag tänkte på utbildningen du var intresserad av, du kan inte få försäkringskassan att ställa upp med en praktikplats/arbetsträning inom arbetet innan du utbildar dig, det kan kanske få dem att senare ställa upp med, pengar till utbildningen.


Hoppas att du fått lite gnista tillbaks, i batteriet!
Kram Marina,

Hade samma erfarenhet av min "mamma". Hon ringde bara för att be om en tjänst, tala om hur synd det var om henne och hur dyrt allting är för henne. Inte en enda gång att hon frågade om jag behövde hjälp, hur jag mådde eller hur det var med min ekonomi.
För fyra år sedan drabbades jag av utbrändhet och diskbråck. Hon brydde sig inte som vanligt, utan jag skulle som nyoppererad passa upp på henne. Det slutade med att jag sa till henne att hon är välkommen att höra av sig den dag hon funderar på hur jag mår och lever.

Till en början kändes det jobbigt när mina syskon ringde och frågade om jag inte kunde höra av mig, för "mamma" kunde inte förstå varför jag var så arg och besviken på henne. Nu har det som sagt gått 4 år och hon har fortfarande inte ringt eller hört av sig. Uppenbarligen var jag inte så intressant i alla fall.

Efter ett par månader började livet bli mycket enklare. Jag märkte själv att jag slutade titta på nummerupplysaren innan jag svarde, jag blev mycke gladare och kunde för första gången i mitt liv göra vad jag ville, utan att ha dåligt samvete för att man hade ett bra liv.

Det var en viljornas kamp som du förstår, men skulle jag överleva och komma igen, var detta ett måste.

Go Annica!
du har börjat förstå hur släktingar kan använda psykologi för att styra en..
bra att du lär dej säja nej!

Instämmer!!

Stå på dej, och tänk på dej själv! Det är omöjligt att tillfredsställa alla och det är heller ingenting man ska sträva efter för då blir man till slut helt bananas . Det vet jag själv eftersom jag lider av utmattningssyndrom (ja, trots min unga ålder...). Du har fått många bra svar tidigare i tråden, och eftersom jag inte vill upprepa något som redan skrivits avslutar jag med att skicka en stor kram !

Hejsan!


Har stått på mig idag....ordnat ett gammalt badkort som varit oanvänt för jag är skräckslagen över att visa mig i baddräkt och folk skall tissla och tassla om mig och hur "FET" jag blivit men idag som sagt är det ordnat och har fått ytterligare 6 månader på mig att utnyttja det då det var oanvänt. Sedan i början på februari blir det vattengympa. Tänkte att det är mildast för min värkande kropp. Min moder fick mig på fall skall jag erkänna trots jag ej gjort något fel. Precis som en djävul sitter där på axeln och petar på mig med eldgaffeln. Jag har lyckats få in i huvudet att jag ej gjort fel MEN det sårar och svider så enormt.
Tänkt på alla era visa ord på forumet och tagit ett djupt andetag och bara varit eller vad man skall säga...

Jag SKA klara detta! Jag MÅSTE klara det men som de säger ensam är inte stark....


Ni är toppen allihopa!

Kramar Annica

Var stolt över dej själv för att du tar tag i vattengympan, det är starkt gjort .Resonerar så här om allt som har med baddräkter och bikins att göra: om människor i simhallen och på badplatsen glor och viskar om mej så har de alldeles för lite att göra . Dessutom säger det mer om dem än vad det säger om mej....

Varför mår du dåligt? Varför var det så elakt att svara snällt nej? Vad är det som svider och sårar? Ett tips: Skriv upp dina känslor och vad det är som sker hos dig och hur det känns när sådant händer. Kolla igenom när du lugnat dig. Lättare då att kunna lägga upp fortsatt strategi för nästa batalj (som kommer som ett brev på posten). Människor fungerar lite grann som vanedjur. Om någon alltid ställer upp och ger med sig så blir det tyvärr en vana för andra att kunna "utnyttja". Det är dock viktigt att inte ha det som en förklaring då jag som egen individ är den som måste bryta processen, det är inte lätt men det går.

Ett tips: Det där med praktikplats och FK. Du ska givetvis se till att du samlar Af och FK för ett möte då det är Af som sitter på kunskapen om praktikplatser och har det som sin arbetsuppgift att pyssla med sådant (bland en massa annat).