Hej På er alla igen!

jag ville bara skriva igen för era varma Pm jag fått och för erat engagemang och enorma stöd. Ni har alla hjälpt mig så mycket så ni kan inte ana. jag har dock ej svarat er alla men jag har läst allt ni skrivit. Blir lite mycket ibland och jag sitter inte så ofta vid datorn. Jo i alla fall någon gång om dagen men ifall jag ej har svarat er så beror det enbart på kort minne/glömska/ och jag ej varit inne på sidan. Menar ej något illa med att inte svara ibland orkar jag bara inte...tar mycket att bara svara och ibland vill jag bara liksom vara för mig själv med mina tankar, orkar inte riktigt berätta allt. har blivit mycket nya tankar denna vecka och allt ni sagt stämmer....Kan nästan tro att ni känner mig ändå.

Ni hjälpte mig i en MYCKET mörk stund och detta kan jag aldrig tacka er nog för.

Många tack och kramar!!!

Annica

Det är klart att ingen tar illa upp om du inte svarar på alla pm eller inlägg i tråden ! Du har säkert mycket att tänka på nu, inte konstigt alls att du inte orkar/hinner kolla allt. Allt gott till dej !

precis vad jag tänkte säga.

Instämmer! Och du Annica.....Du skulle ju försöka börja jobba bort det där med dåligt samvete för allt möjligt och att tycka att du måste komma med en massa ursäkter så fort du inte gör det du kanske tror att människor förväntar sej av dej!

Vi förväntar oss inte att du ska svara på allt, det orkar man inte.

Hej alla!

Nej vet kanske att det är så egentligen men det sitter så hårt att jag gör något fel om jag inte gör det. Typ att personen i fråga blir arg eller besviken och det vill jag absolut inte. ÄVEN om jag skulle veta att det inte är mitt fel i vissa lägen tar jag på mig skulden för att det inte skall bli bråk el. liknande. Min värsta fasa är att folk missförstår mig eller inte gillar mig för de tycker jag gjort något fel, när jag i själva verket inte har gjort det. Vill vara så snäll, ärlig, pålitlig som bara går. F-n jag kan ens inte dra en vit nödlögn utan att må riktigt dåligt....tänk OM de skulle komma på mig tänker jag hela tiden. Då är det lika bra att vara ärlig på direkten. Jag har liksom tappat det där med att bli ledsen utan det bara går. När någon sårar mig eller något jobbigt händer tänker jag alltid att jag på något vis förtjänar det. Sjukt, eller hur?! Sedan ligger det i kroppen och gror och jag mår sämre och sämre tills jag springer in i nästa vall. Enl. en läkare en gång sa han att jag aldrig hade lärt mig sätta upp denna mur/vall som sorterar och säger nej osv. tror honom faktiskt då jag absolut inte har en blekaste aning om hur man gör. Känns som jag gör fel på alla sätt då.

Ja, ja nog tjatat från mig. Nu skall jag se en film och försöka koppla bort verkligheten lite.

Kram på er alla.


Annica