Jag har tagit på mig att passa en liten kattfröken på 4 år. Hennes husse är ute och seglar "jorden runt" och är tillbaka först till midsommar.

Men detta tycker min tuffe Hugo är ett riktigt dumt hittepå. Hugo är lite yngre, mycket större och tydligen en riktig ensamvarg. Han hävdar nu sitt revir till den milda grad att han nattetid vill sova i positionen: liggande som en skjuten hare över SIN mattes ansikte. Tidigare var han cool och självständig och rörde sig värdigt i sitt eget grevskap - men nu! Han vaktar ALLT. Det arma lilla kattskrället som jag passar får inte röra sig någonstans, varken ute eller inne.

Hugo nonchalerade de första dagarna lilla Mixie men nu blir det bara värre och värre. Han tar varje chans att bråka med henne. Och hunden fattar ingenting, är vanligtvis snäll mot andra medborgare, men lockas med i denna mobbning. Hon kan stå och hoppa jämfota och skälla och tar varje chans att jaga liten katt.

Nu måste jag fråga andra erfarna kattvänner: hur gör jag när katterna bara bråkar? Ska jag lägga mig i? Kommer det att fortsätta? Finns det risk att nån ger sig av? Kan de slåss så att de skadar varandra?

Båda är kastrerade. Båda är vana att vara ute. Just nu löser jag det med att ha katterna i olika rum, eller en får vara ute, en inne.

Det kan lösa sig och det kan fortsätta... Jag har en hel drös med katter, som alla känner varandra och som drar hyfsat jämnt. Dock kan jag se tydliga tecken på att somliga av dem tycker mer eller mindre bra om varandra. Prins tycker om Sessan och Knorren, men inte om Berggren och Tosse. Tosse ÄLSKAR alla. Sessan gillar Prins men kan vara tjurig mot Berggren och Tosse och hon "pratar" inte alls med Knorren, som i sin tur är lite allmänt asocial... De som tycker om varandra tvättar varandra och sover gärna "i hög" medan de som inte är så förtjusta visar det på olika sätt, antingen genom att nonchalera eller genom att "örfila upp" den misshaglige.
På dina frågor vill jag svara "Ja" på de tre sista och "Vet tyvärr inte säkert.." på de två första..
Hur länge har du passat Mixie? Är det bara några dagar kan det hela lägga sig, men har det gått längre tid är det osäkrare... Jag hade nog fortsatt att dela på dem och kanske försökt att låta dem träffas inomhus under så trevliga former som möjligt med förhoppningen att Hugo skulle lugna ner sig. Men frågan är jättesvår! Jag passade katter åt brorsan och hans fru i tio dagar och jag kunde hålla dem och mina katter i var sin del av huset men det var jobbigt.... Stackars dig om du måste hålla på med det i mer än ett halvår!!!

Ja du, Eva, det är jobbigt för dig, det förstår jag! Själv är jag tillfällig matte till min sons två kastrerade innekatter bröderna Eskil och Sture, och vi själva har en 9-årig kastrerad ute/innekatt som heter Nisse. Nisse fick träffa bröderna ett par gånger under hösten, då deras husse också var med. De "annekterade" ett av alla våra rum som sitt eget, där sov också husse - det är nämligen hans gamla rum, så det känns nog tryggt med dofter och så... Sture morrade lömskt åt Nisse, men Eskil, som är allmänt trygg och modig, tog det luuuuugnt... Vår gamle Nisse är jättesnäll och fördragsam med busungarna. Nu har kissarna varit här en vecka, och är riktigt goda kompisar. Varje gång Nisse kommer in utifrån, hälsar Eskil på honom genom att nosa över hela Nisse. Sture är mera rädd, och går gärna och gömmer sig under täcket... Nu underlättar det ju, att de valt olika våningar att bo på. Nisse bor på övervåningen och bröderna på nedervåningen. Det var praktiskt att de valde så! Bröderna ska hem igen på tisdag, men kommer tillbaka för en tremånadersvistelse efter nyår.

Jag hoppas att ditt grums lägger sig, det är väl alltid lätt att det blir lite svartsjuka och annat när en ny katt kommer in i hushållet...

Men med katter vet man ju aldrig, de går sina egna vägar...

Men, hur kan du sova med en katt över ansiktet....

Kram och lycka till

Hej Eva,

Trevligt att se dig här Det är din "granne" med den snygga häcken som sitter vid tangenterna. Jag har kortat min signatur till endast Annelie.

Till ditt lilla problem.

Först blev vi med hankatt, en lite söt gråvit dunboll skuttade runt på vår gata, uppenbarligen bortsprungen. Han fick komma och bo hos oss. Efter någon månad blev vi med katt igen. Denna gången en liten svart honkatt som vi väntat på i flera veckor. En väldigt stark personlighet och stark vilja.

Naturligtvis blev det problem. Vår lilla dam växte upp med 3st större brödrar och blev således en tuff dam som gärna tog för sig. Av uppfödarna fick vi veta att hon var den tuffaste i kullen. Denna kise kom hem till oss där det redan bodde en herre som såg vårt hem som sitt revir. Han var nästa dubbelt så stor som henne när de först möttes, och jag kan lova dig att det var ett fasligt fräsande och bråkande i flera veckor innan de kom så långt att de kunde snusa på varandra utan att fara i luven på varandra.

Men sagan har ett lyckligt slut. Efter ett tag så lugnade allt ner sig och numera är de bästa vänner. Det är en fröjd att se dem sitta och tvätta varandra den ena stunden, och sedan fara runt hela hust som kometer i jakt på varandra. Ofta slutar det med att de ligger som två brottare på golvet och "kramar" varandra.

Jag har aldrig varit en kattmänniska...men sedan dessa små kisar kom in i mitt liv är jag såld!

Lägesrapport om min häck: 3 plantor har strukit med. I övrigt har den skiftat färg till vackraste rostbrun. Jag är så nöjd!

Jag klarade faktiskt att "samsa" mina två kattkillar med en sprayflaska med vatten!
Vi hade huxflux blivit med katt nummer två p.g.a. ett avlivningsbeslut - familjen som tagit hand om den som hittekatt hade redan en katt som var rädd för den nye och de kunde inte få dem att samsas. Förgäves försökte de hitta ett nytt hem till hittekatten.
Vår Morris - en sjukiloskille skulle väl klara av den lille tuffingen - trodde vi! Nej, Spotty, som var en riktig överlevare, tog över och det flög hårtussar i hela lägenheten.
Nu kom min sprayflaska till nytta! När det var full batalj så fick de sej en dusch och båda kom av sej! Nästa gång var jag där med flaskan igen och ställde sprayflaskan mellan dem. Så höll vi på i några dagar. Jag vet inte om katter är korkade men dom bestämde sej för att det var sprayflaskan som blev deras fiende (inte jag!) och det tog lite tid men till slut blev de bästisar och nu fajtas de gärna och ofta men man ser att dom har bara roligt.
Så, Eva, prova den här metoden och tala om, om du också lyckas! Det räcker med att "dimma" på dem.

Jag har för tillfället nio katter, alla har kommit på olika sätt och olika tider. Egentligen är det fem i kärntruppen, men två av vårens katter vill inte riktigt flytta till grannen och två kattungar från i höstas söker nya hem.

Alla mina katter är svartsjuka på något sätt, och det har ibland yttrat sig som du beskriver. Jag har löst det så att jag gullar mest med den som är mest svartsjuk. Det är ofta den som är mest sur på de andra och ibland på mig också. Den upplever sitt revir som mest hotat.

När den får större utrymme i form av tid hos mig, lämnar den också större rumsutrymme till den andra katten. Har funkat i alla svartsjukedraman här.

Blomspruta och straff tror jag inte på med katter lika lite som med syskonbarn som är svartsjuka. Att katter ändrar beteende efter blomsprutning tror jag beror mer på att de med tiden löser sina problem själva - inte att det var bestraffningen eller obehaget som gjorde att de började gilla eller acceptera varandra.


Minna, född 1 september i år. Tar mycket plats, tycker de svartsjuka vuxna katterna.

Åååh, så söt Minna är! Tvåfärgade "gardiner"!

Gosa lite extra med henne från mig!!

Katter uppfattar inte en vattendusch som straff (eftersom de inte vet vad straff är!) utan som något obehagligt, som de associerar till det tillfälle, då de fick duschen. Därför undviker de dom tillfällena såsmåningom. Katterna har ett mycket starkt revirbeteende och matte och husse ingår i deras revir. Kommer det då en inkräktare så reagerar de med agressivitet. Men det är klart, anser man att mänsklig svartsjuka är en revir-reaktion, så OK då kan en katt också känna svartsjuka.

Hej Gunvor,
Jag tror att erfarenheterna kan vara olika här. Håller med dig om att katter inte uppfattar straff eller syftet med ett straff. Men har svårt att tänka mig en katt som inte hör och fattar varifrån duschen kommer och att förknippa obehaget med i första hand blomsprutan och i andra hand med den som duschar. Inte med situationen som det sprutades i.

Katter är ju inte dummare än att de vet att vattenduschning inte kommer av att de bråkar med varandra. Den kommer av sprutan, och när sprutan tas fram för t ex vattning av blomstren, springer katten ut. Trots att den situationen inte alls liknar kattbråket som det sprutades i.

Därmed inte sagt att det inte går att kyla av ett kattbråk med t ex vatten. Man kan avbryta kattbråk på alla möjliga sätt. Men jag tror inte att deras slutledning av att bli avbrutna är att de nästa gång inte ska bråka med varandra.

Katters revirbeteende är mycket mer sofistikerat än den geografiska utsträckningen - det är kanske också det du menar med revirbeteende. De äger inte bara utrymmet utan också de människor de tycker om. Knäet, klapparna, uppmärksamheten, att märka med sina dofter mm. Jag har en katt som trivdes alldeles utmärkt med de andra, men som under ett par år jamade så fort jag gav uppmärksamhet åt en av de andra. Jag kallar det svartsjuka, den tar sig precis samma uttryck som hos människor. Med den skillnaden att katter inte tycker att de behöver dölja behovet av att äga det de gillar helt och fullt.

Här är brorsan Manne förresten. Han har inte utvecklat sitt totala ägarbohov ännu, men kommer säkert att göra det!

Jag har ingen lösning på problemet, men vet också av erfarenhet att gruff mellan katter kan lösa sig med tiden - eller också inte alls. Jag har ett "omvänt" problem: två av våra tre katter har plötsligt blivit "som katt och hund". De är syskon och har vuxit upp tillsammans, är nu fyra år. alla är kastrerade. För några månader sedan började Polly bete sig väldigt konstigt gentemot brorsan Morrison. Hon fräser, morrar och t o m "grymtar" när han kommer i närheten. Kommer han för nära flyger hon på honom och rusar sedan undan, ner i källaren eller ut. Han tycker tydligen detta är rätt kul, för nu tar han alla tillfällen i akt att "reta" henne, och sätter sig avsiktligt i vägen, eller stirrar på henne, vilken gör henne galen.
Märkligt att det kan ändra sig såhär, eller hur?
Vet inte vad man kan göra för att få dem att bli sams igen - någon som har tips?

Nilsson min katt,honom brukar jag skjuta med vattensprutan
han tycker mest att det är kul men fattar vinken att
tillexempel om jag skjuter honom tidigt på morgonen eftersom jag vill sova o han vill jama ,,,,,så får jag sova ett tag till

men ibland vill han bara att jag ska spruta vatten så att han får dricka vatten ur vattensprutan,då ska jag spruta försiktigt så att han kan slicka i sej vattnet,,,,ibland tycker han att han inte får tillräckligt med uppmärksamhet så river han i tavlor prydnadsaker ,mina papper o dylikt

då sprutar jag på honom med vattenflaskan o han springer som en galning o så hittar han på nya bus så att jag ska spruta på honom igen eftersom han tycker att det är kul
så jaa jag vetesjutton men sprayflaska kan va bra till mycket ,,både skoj o annat

Jag tycker att du ska försöka "prata" med missarna, så som djurpsykologerna gör.
Koncentrera dig djupt och försök komma på samma "våglängd"...försök sätta dig in i resp kisses situation, lyssna efter svar, resonera och berätta hur mycket respektive betyder för dig och hur ont det gör dig att de inte samsas.