glada vänner med sina barn o jättekul,men...
legat sjuk,mamma jättesjuk o inlagd o nästan inga kan komma i år.
Shit, dessutom ska jag fylla 50 men har skjutit upp det till sommaren
för jag har inte ork (skallskadad o allmänt osocial och trött).
Står o fixar i köket med min 17 årige son som är så himla glad som
man bara kan vara i den åldern och ska på fest. Kommer ihåg hur det
kändes o säger att jag avundas honom som har allt framför sig
"nu är det ju nästan aldrig några överraskningar längre utan man vet hur det blir"
Och han bara ler mot mig...
...då hör jag sång utanför huset o fattar ingenting men går ut på balkongen för att
se vad det är.
där står alla mina vänner,gamla,nya,arbetskamrater och släktingar!
Jag har aldrig blivit så chockad i hela mitt liv så jag gick in igen...
...fattade nada utan blev utkörd igen och tittade på alla dessa kära ansikten,
en del var det år sen jag såg.
Och alla dessa människor var här för min skull, jag kunde inte fatta det.
Sen var det världens fest hela natten , ,barn o gamla mellan 5-80år hade så himla kul.
Nu är jag totalt slut men vet två saker:
vänner betyder allt, även o dom kan vara långt borta ibland
och att ett större bevis på min mans kärlek kan jag inte få
torvan
