Jag tror att en liknande fråga varit uppe för något år sedan, men kommer inte ihåg när - och förresten ska vi ju kanske inte rota i gamla arkiv. Skulle dock gärna vilja ha lite synpunkter på en fråga, som just nu blev lite "akut" för mig:

För några veckor sedan fick vi ett kort besök av ett par av våra allra äldsta och närmaste vänner från England. I samma veva ringde ett par svenska vänner och ville att vi skulle ses. De tillhör inte den allra närmaste vänkretsen, men vi har alltid trevligt när vi träffas och spontant föreslog jag att de skulle komma till oss i stället. Att A & B från England inte skulle misstycka visste jag. För säkerhets skull talade jag om att As och B.s svenska kunskaper inskränker sig till "hej", "skål" och "tack" och att språket för kvällen givetvis var engelska. Inga problem enl min svenska väninna, som genom sitt jobb behärskade engelska så gott som flytande (egen utsago).

Tyvärr visade det sig att våra svenska vänner inte alls brydde sig om att prata engelska, förutom när A och B vände sig direkt till dem. De pratade svenska sinsemellan, och (vad värre var, tycker jag) även med min man och mig. Vi försökte taktfullt och smidigt "baka in" och översätta deras kommentarer utan att direkt säga "Hon sa´nu att.." men visst kan det hända att vi gjorde några direkta översättningar också.

Nåja, det blev en rätt trevlig kväll men nu ringde min svenska väninna och tackade för senast. Det kom då fram att hon känt sig tillrättavisad och faktiskt förödmjukad när vi översatt henne då hon riktade sig till oss! Hon tyckte det var onaturligt att prata engelska med gamla svenska vänner, och det kröp fram att det t o m var oartigt av oss att prata ett främmande språk med dem. Var det det? Vad tycker ni?
caprifol

Det var väl snarare oartigt att INTE prata engelska eller var meningen att engelsmännen skulle känna sig utanför?

Det hela beror nog på hur sällskapets kunskaper, och självförtroende, i det främmande språket är. Jag har liknande erfarenhet, hade med mig en engelsk kompis och träffade några svenska kompisar, kompisar som läste på universitetet och (i mina ögon och öron) självklart lika gärna kunde föra en allmän konversation på engelska som på svenska. Men, så var icke fallet - det blev allt mer svenska som pratades, något jag tycker var något ohyfsat mot min engelska kompis. Fast kanske borde jag frågat först om det var ok att vi alla snackade engelska, alternativt att jag lämnade min engelska kompis hemma...

I ett litet sällskap tycker jag för övrigt att det är bäst att snacka ett språk som alla närvarande förstår. I de flesta sammanhang i Sverige är det förmodligen svenska, men i vissa sammanhang kan andra språk säkert vara bättre.

jag har det där dilemmat. jag vet att jag skulle klara att småprata lite på engelska. men det låser sig! folk kan komma fram till mig på stan o fråga om vägen på engelska eller var busstationen ligger och när jag öppnar munnen för att prata så rinner det ut svenska.

skulle jag hamna i en sådan situation att umgås tätt på en liten middag skulle det dröja bra länge innan min hjärna börjat koppla över till engelska. även om jag nog väldigt gärna vill få med de som inte förstår svenska i gemenskapen.

bara man inte viskar tittar o skrattar åt någon som inte förstår språket så är det väl inte så hemskt illa ändå?

Då de redan från början var införstådda med att det fanns ett engelsk par I ERT HEM som inte kunde svenska så var valet deras.

1. Stanna hemma och komma när engländarna åkt hem.

2. Prata engelska så att alla hängde med och förstod.

Det hade varit en anna sak om ni träffades på stan i 10 minuter och växlade några ord.

Tycker det hör till allmän hyfs att prata ett gemensamt språk som alla kan delta och förstå. Hade gammelfarmor som aldrig lärt sig engelska varit där så skulle givetvis hon fått prata svenska.

Jag tycker att det var oartigt att prata svenska, särskilt med tanke på att du förklarat att era engelska vänner inte kunde någon svenska och att det var engelska som gällde.
Ännu mer oartigt att dessutom kritisera er i efterhand. Tycker att de borde tackat nej till inbjudan istället om det inte passade dem att tala engelska.

Jag tycker att det var din väninna som var oförskämd mot era engelska gäster.
Du hade ju i förväg talat om för henne att de engelska vännerna inte behärskade svenska språket och att språket för kvällen skulle bli på engelska. Väninnan sa ju innan att hon inte hade några problem med det.
Ni har definitivt inte varit oartiga, tvärt om! Det är hon som borde skämmas över sitt uppförande.

Tycker också det var oartigt av de svenska vännerna att behaga prata svenska enbart. De borde väl pratat engelska hela tiden och svenska kanske när man pratar lite vid sidan av? Vanligt hyfs

Jag tycker inte att det var ni som var oartiga, det var det era svenska vänner som var. Speciellt eftersom de faktiskt var förvarnade om vad som gällde.

Vi befinner oss i samma situation som er med jämna mellanrum. Min syster som är uppväxt i Holland och jag som är uppväxt i Sverige, pratar endast engelska då vi träffs. Men både hennes familj och vår, har inlemmats i varandras umgängeskretsar. Då pratas endast engelska. Är det då nån som, vilket är ganska naturligt, glömmer bort sig och börjar prata på sitt eget modersmål, brukar vi blinka lite och påminna om att det är engelska som gäller .

Klarar man bara av att kunna skratta lite åt sig själv och åt varandra vid alla små konstigheter som kan uppstå, då har man vunnit rätt mycket . Och jag lovar! Här blir det ofta en hel del gapskratt

Tack för alla svar! Tänk vad bra det är att skriva av sig - och att få synpunkter från andra. Jag blev rätt ställd vid vårt samtal och det avslutades lite frostigt. Jag beklagade visserligen att hon känt sig tillrättavisad men jag bad nog inte om ursäkt. Gick omkring och funderade på om jag skulle ringa upp och göra det, när jag i stället skrev på forumet. Nu får det vara - och jag kommer inte att gå och grunna på det under helgen.
Anna Rispan: nej, jag tycker inte att det var så farligt (men lite jobbigt), och vi hade ju rätt trevligt. Det jag blev ledsen/stött/småsur över var att min svenska väninna tyckte vi var oartiga.
Gillan du slår huvudet på spiken när du säger att man måste våga skratta åt sig själv och åt de missförstånd som alltid uppstår när man pratar ett annat språk än sitt eget. Jag tror att mycket av problemet låg där. I stället för att - ve och fasa - säga något tokigt säger man ingenting, eller som i det här fallet tar till svenskan.
Trevlig helg alla!
caprifol

Min åsikt är att det är oartigast att prata ett språk som inte alla i ett sällskap kan förstå. Jag tycker dessutom det var fjantigt av din svenska väninna att känna sig förödmjukad av att du översatte.

Problemet ligger säkert mest i att folk är lite osäkra på sin engelska

Det är väl en självklarhet att man pratar ett språk som alla gästerna förstår. Har haft flera middagar där det varit både spanska och engelska gäster och även om vi inte är vana vid det så pratar man ju så alla förstår.

Jag tycker det är ytters oartigt att inte kunna bjuda till de få gånger man blir bjuden på middag med gäster med annat språk, dessutom skulle jag bli väldigt besviken om jag var på besök och de inte pratade så jag förstod om de hade möjligheten till det.

Dock är det sorgligt hur fort man kommer ifrån ett språk som man inte använder, jag pluggar nu enbart tyska och när någon frågar mig på engelska så blir jag helt ställd. Men man gör ju ändå så gott man kan om någon försöker att föra en konversation...

Kan bara hålla med föregående skrivare. Du har inget att be om ursäkt för! Hon ska vara glad att du är så hyffsad att du översätter åt dem när de nu inte "vågar" prata engelska. Även om de pratade till dig. Så gör jag själv automatiskt (utländsk sambo) ingen har någonsin reagerat på det.

Wilma

*ryyys* usch vilken situation... själv hade jag faktiskt skämts (inte så lite heller) över de svenska "vännerna" inför mina engelska vänner och bett om ursäkt efteråt. Svenskarna visste ju faktiskt vad det var som gällde och kunde välja, det kunde inte engelsmännen. Det är ju bara att fråga din svensktalande väninna hur hon hade känt om det var hon som var engelsktalande.....

Herreje! Hade hon mage att komma med kritik ... så som de betett sig
Skämmas borde hon ... tycker jag.

Du har ingenting att skämmas för! Du har gjort helt rätt som försökt hålla ihop situationen för allas trevnad. Det oförskämda är att tala på ett språk som inte alla förstår - alltså har det svenska paret gjort fel. Om de (vilket skulle vara helt förståeligt och förlåtligt) inte alls kunde uttrycka sig på engelska eller varit lite knackiga på det, kan man som värdinna gå in och översätta lite fram och tillbaka så att alla gäster kan följa med i samtalet.

Gud så trångsynda folk kan vara! Hur skulle hon känna sig själv om hon inte förstod någonting av det övriga middagsgäster talade om? Måttligt trevligt! Kan det ligga i bakgrunden att hon är generad över sin dåliga engelska, månne?

Kakaduan

Vill bara säga: tack för alla svar! Vad skönt att höra att "alla" andra tänker som jag i det här fallet! Det "låter" ju självklart när man läser det så här men jag blev faktiskt väldigt osäker.
caprifol

Instämmer med de andra och säger att du har inget att be om ursäkt för.

Har själv varit med om en likartad situation, i mitt eget hem, där gäster sins i mellan enbart talat spanska trots att de är svensktalande och jag bara förstår enstaka ord.
Att säga ifrån är jag inte rädd för och det har hjälpt en stund men som sagt, bara ett tag.

ingrid

Har varit utsatt för detta med språkbarriärer många gånger men aldrig blivit så oförskämt bemött som du blev av din väninna.

Vi hade det problemet under många år när vi bodde i Tyskland. Om vi hade gäster från Sverige och de ex.vis ville följa med oss på någon tillställning eller till vår lokala pub fick jag ofta tolka. Och de svenska gästerna var enbart tacksamma! De kämpade självklart på själva oxå, på stapplande tyska, men som sagt; längre uppsatser fick jag hjälpa till med.

Bara tanken att någon av mina svenska gäster hade envisats med att prata svenska bland utländska gäster... Oförskämt. Det kunde vi ju göra hemma, och de valde ju att följa med eftersom de ville se något annat.

Nej, håller med samtliga: Du har verkligen inte gjort något fel!!

Det var din svenska vännina som gjorde fel, jag håller med vad de andra skrivit.