Problemet kan lösas på ett par olika sätt. Dels så kan tillverkaren fixa så att det blir ett par tunna åsar på utsidan av pipen så att den inte sluter tätt. Sen har jag en urgammal emaljerad plåttratt där man gjort en liten invikt längsgående fals på pipen.

Ahaaaa!! Självklart! Kollade gamla tratten, och den är inte så 'slät' som den nya.

Kollar på alla fåglar utanför fönstret, och i högen med talgoxar och blåmesar finns två stjärtmesar. Och det får mej osökt att undra över hur djur kan veta att just dom är samma? Iofs kan jag förstå att två fåglar hittar varandra genom sitt kvitter, dom "hör" att det är samma. Hundar brukar väl nosa sej fram till en annan hund, även om dom inte är samma ras. Likaså med tex hästar, dom hör och känner att det andra djuret är en häst. Och kor osv...

Men hur gör djur som varken låter eller kanske doftar på ett speciellt sätt? Två citronfjärilar tex, hur vet dom att dom inte ska "bilda par" med nässelfjärilen? Dom kan ju inte veta hur dom själva ser ut och leta reda på en partner som ser likadan ut. Eller...? Fiskar kan väl heller inte gå på ljud eller doft.

Det finns "inlagt" i generna hur partnern ser ut, hur den beter sig, hur den luktar osv. Vad gäller insekter i stort så är det lukten som avgör, vissa spinnarhanar kan nosa upp en hona på en mils avstånd. Andra mer dagaktiva insekter använder synen, hanarna har ofta då mycket större ögon för att kunna spana in brudarna. Men på nära håll är det ofta även där som lukten avgör. På mycket nära håll är det sen utseendet på parningsapparaten som är det slutliga avgörandet, hanen kan helt enkelt inte kopulera med honan. Tack och lov för oss insektssamlare, vissa närbesläkgtade arter går bara att sklija på genitialapparatens byggnad.

Fiskar använder synen och beteendet. Möjligen även dofter. Fåglar läten och utseende. Djur ofta även där doftmarkeringar. Människan har i detta sammanhanget urdåligt luktsinne fast även hos oss fungerar tydligen även luktsinnet på nära håll. Kärlek vid första ögonkastet kan ev vara kärlek vid första sniffet. Åtminstone enligt vissa forskare.

Man får många aha-upplevelser här.

Aha! Låter ju helt logiskt, att det finns i generna alltså. För en gädda måste ju veta att det är en gädda h*n letar efter, och inte en abborre. Eller kan olika fiskar "göra" nya fiskar? Hundar tex kan ju få blandrasvalpar, och det finns väl andra djur som också kan blanda varianter? Katter och hästar vet jag, och säkert några till. Men skulle alla kunna blanda sej, bara dom höll sej till sin "sort"?

Normalt sett är det bara inom arten djuren kan fortplanta sig. Definitionen på en art är en grupp av individer som sinsemellan kan få fertil avkomma. Vet inte om det var Linné som myntade uttrycket men numera vet man att det är inte så enkelt. Artbildningen fortgår hela tiden och långsamt uppstår nya arter. Under tiden får vi dras med artkomplex som ibland är svåra att överblicka. Vår vanliga stackmyra är egentligen minst 4 arter, eller underarter, björnbäret består av flera 10-tal arter osv. Åsnan och hästen är skilda arter men så närbesläktade att dom kan få avkomma, som dock är steril. Skulle vara intressant att försöka få avkomma av människa och dvärgschimpans men då blir det väl ett ramaskri från en massa människor.

Fiskmysterium - mamma, pappa eller barn?

Intressant. Man kan ju jämföra med djuphavsmarulken där honan är jättestor och hanen jätteliten. När hanen väl hittat en hona biter han sig fast i henne och växer ihop med henne som ett bihang och lever som en slags parasit. Praktiskt att alltid ha en hane till hands när det är äggläggning på gång. Det är annars inte så lätt att hitta varandra där nere i djupet och mörkret.

Jag undrar varför det heter fördel och nackdel. Vaddå nackdel? Varför inte motdel?

Himla bra fråga, borde ju vara fördel-bakdel och panndel-nackdel.

Vet inte om det är till någon förklaring men så här skriver SAOB om ordet, inlånat från tyskan:
NA­DEL
l.
NÅDEL
, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. (i bet 3) -ar.
( na- (naa-, nha-) 1529-c. 1730. naak- 1685. nach- 1536–1873. nack- 1553 osv. nå(h)- 1532–1793 ("med accent i sidsta stafvelsen"). någ- 1555. -del (-d(h)eel, -deell m.m.) 1529 osv. nachteell 1599. nachteil 1558)
[i formen nackdel liksom ä. d. nachdel, nakdel efter t. nachteil, av t. nach, efter eg.: mära, o. teil, del; i formen nadel o. det härur utvecklade nådel av mnt. nadel, av mnt. na, efter, o. del, del]

Neej tyvärr, det blev jag inte klokare av.

Jag undrar om en vanlig diskbänk är syrafast. Vad är det egentligen för skillnad på icke syrafast rostfritt och syrafast rostfritt?

Nej, den förklaringen hjälpte mig inte ett dugg. Det förklarade ju inte heller varför det heter nackdel. Motsatsen borde bli halsdel... Skulle se roligt ut i en frågeställning typ: Vad ser du för halsdelar med att ta ena benet före det andra när du går?

Men flickor då, kan ni inte tyska? Tyskans "nach" betyder bl.a. efter. Då blir Nackdel=nachteil=efterdel. Motsatsen till fördel alltså, liksom, typ.

Aaaahaaaa! Då förstår jag!

Finns en massa sånt där konstigt, som ordet nackdel. Tänkte på det igår när jag satte en deg till semlorna, varför man sätter den? Antar att det har med att man sätter den på jäsning, men varför just sätter? Och man läser ut en bok, men när man börjar säger man ju inte att man läser in den. Finns ju annat också som går ut på nånting, ett spel tex går ut på att man ska klara nånting.

Njet, är inte så hemma på tyska. 'Was ist das?' 'Dass ist runt hörnet.'

Jag är heller ingen mästare på tyska. Men är det inte så att hälften av våra ord har tyskt ursprung och att en massa för oss märkliga ordvändningar har sitt ursprung just i tyskan.

Nån som har ett svar på denna fråga? Jag TROR inte en vanlig diskbänk är syrafast men jag vet inte och skillnaden vet jag inte heller. Vet bara att sonen förstörde tvättbänken som är rostfri med någon syra så nu är inte den fin längre.

Svaret är att rostfritt stål är legerat med andra metaller mm för att bli rostfritt. Det finns dock en mängd olika sorter av rostfritt stål med olika egenskaper pga vilka ämnen som järnet legerats med. Efter lite Googling hittade jag denna pdf-fil som förklarar lite: Rostfritt stål.



Eller så har vi alltid haft dom i vårt språk, både svenskan och tyskan tillhör den germanska språkfamiljen och har samma ursprung.

Info från Wikipedia:

Syrafast stål
Syrafasta eller syrabeständiga stål innehåller förutom järn och krom även en del nickel och/eller mangan samt mindre kvantiteter av andra metaller som molybden, niob och titan. Denna typ av rostfritt stål är den vanligaste typen som framställs i världens stålbruk.

Syrafast stål används i miljöer med mer kännbara kemiska påfrestningar, t ex i diskbänkar av stål, kastruller, matbestick, rördelar, rostfria skruvar och muttrar, samt detaljer som kommer i kontakt med syror. Till knivblad brukar man dock undvika stål med nickel eftersom de är svårare att slipa och behålla en vass egg på, istället används olika typer av kromstål för detta ändamål. Stållegering som innehåller både krom och nickel kallas även för kromnickelstål.

Det kanske beror på vad det är för syra och hur koncentrerad den är

Jo, han jobbar med motorer, vem vet det kanske var batterisyra.

Det kanske inte är så djupa skador och kan kanske putsas/slipas bort? Hör med någon plåtslagare.

Åh snälla gossen, har inte ens tänkt på detta. Min svåger har plåtslageri, klart att jag ska utnyttja honom! Tog för givet att det inte fanns något att göra åt min tvättbänk, men där ser man vad som händer när man tittar in på Odla!

Varsågod för tipset. Visserligen brukar rostfritt vara svårt att bearbeta men men med rätt verktyg går det säkert. Dessutom är det nog inte den bästa och hårdaste kvaliteten eftersom det skadades av syran.

Ja, såna där ord är obegripliga ibland och vissa kan man irritera sig på. Jag stör mig jättemycket på att det heter "grädda" ett bröd eller en kaka, för mig är det "baka", själva processen i ugnen liksom helheten. Varför kan man hata ett ord?

Det kanske känns bättre om du vet orsaken? Enligt SAOB kommer uttrycket att grädda exempelvis ett bröd att detta blir hårt på ytan. I vissa dialekter finns uttrycket grädda även om isen som bildas på en vattenyta. Detta i sin tur kommer av grädde, som också samlas till en hårdare hinna på ytan av mjölken.

Ja, nu känns det faktiskt lite bättre. Tack! Det är som med Bialitt, ett ortnamn som jag tyckte vansinnigt illa om tills jag fick reda på att det kommer från "bi(d)a litt", "bida lite" i betydelsen rasta, vila. Det låg ett värdshus eller nåt där förr i tiden där folk stannade för att vila när de var ute och reste. Så nu tycker jag att det är poetiskt och vackert!

Vi tillhör ju den Germanska språkgruppen så det är nog mycket troligt.

Vad är skillnaden på Sockerärtor och Sugar snaps eg? I "vår" butik ligger dom bredvid varandra.

Jag trodde nog också att det var samma sak.

Kollade på: Wikipedia och tycker att det verkar som att Sugar Snap är en sorts Snap Pea.

Det stämmer ju faktiskt att bland de ärtor som man kan äta hela skidan på finns det både de "platta" (mycket skida och lite ärtor) sockerärtorna och en som är mera "välfylld" (med stora ärtor inuti). Allihop heter väl Snap Peas då och Sugar Snap är den välfyllda varianten och den vi kallar sockerärta är den platta.

Eller ?

Ja... Man undrar ju? Är det så att det blir Sugar snaps om dom får växa till sig Sockerärtorna alltså.

gott är det iaf.

Från socker till salt...

Hur kom dom på att man kunde ta bort isen på vägar osv med salt...??

Kan det vara så att förr när man konserverade bl.a kött och fisk genom saltning så märkte man att det inte frös i de tunnorna? Kanske...?

Aaahhhhh.... Smart!

Varför heter det gås - gäss men mås - måsar?

gäss - måsar

Kunde inte lyssna på det där, men annat går bra.

i Skåne säger vi gåsar....

Det säger vi bara om dom med smör på.

visst är det kul med dialekter...

Jooovisst är det det, iaf dom man förstår.

Har funderat på det här med den planet vi bor på .... Människan perforerar jorden, suger ut olja, gas, borrar för att få berg och jordvärme. Tänk er en lerboll som man sticker hål på hål på hål i ... Till slut rasar den ju ihop och det måste väl jorden också göra till slut

De flesta hålrummen fylls nog med vatten eller något annat. Det finns ju gruvor och tunnlar som inte är vattenfyllda förstås, men ibland rasar ju de också. Det är nog ingen risk att allt rasar ihop samtidigt i alla fall.

Det är nog ingen större fara. Vi krafsar mest i ytan.

jag undrar varför folk i Stockholm alltid måste gå precis rakt fram utan att ta hänsyn till andra, finns ju de som kan vara sjuka och ha ont eller vad som helst. Man får väldig kondis av att kryssa mellan alla upptagna affärsmänniskor...

Om man åker till Göteborg så gäller det de som är 80 år och äldre. Går rätt på, trampar, armbågar och knuffar. Man tar ju ofta lite extra hänsyn till äldre människor och är så oförberedd när de ger en kraftfull knuff så man flyger. Jag har aldrig märkt att 80 plussare beter sig så i andra städer. Varför gör de så?

Det räcker med att åka till Umeå... Med nacksmärtor, strax före jul, i Victoriagallerian (visst heter den så?) är ingen lek alls. Visste inte om jag skulle fly i panik eller börja slå urskiljningslöst omkring mig