I morgon flyttar sonen till Blekinge !
Han fick besked i slutet av november att han kommit in på en KY-utbildning som börjar den 14 januari , så det har varit lite kort varsel för honom att fixa med lägenhet och sånt. Kort varsel för mej också känns det som Har inte ens hunnit vänja mej vid tanken på att helt plötsligt bo själv ! Jag är snart 46 år och har aldrig bott själv !!!!
Blir ju inte helt själv som tur är, har ju Bonnie. Men den stackarn är helt förvirrad nu, hon fattar ju inte vad som händer. utom att det är en massa saker på helt fel ställen Tror att hon kommer sakna sin favorithusse

Allt är ett enda kaos just nu, ser ut som om en tromb gått fram i lägenheten !

Försök se det positivt. Det är ett "barn" som flyttar. Snart kommer du att ha en vuxen son.

Tröstekramar till dig, Blomstertanten
Det är en jobbig period när barnen flyttar. Samtidigt spännande som Snigeln säger. En ny fas i livet börjar. Du kommer att gilla det vad det lider

Visst är det jobbigt när ungarna flyttar hemifrån men det är ännu jobbigare när dom får för sig att flytta hem igen

Det är faktiskt inget barn som flyttar
Han är redan en man !

Jag förstår hur du känner dig,roligt är det inte.Min son har kommit och farit några gånger
men det är sorgligast första gången.Det kommer att kännas himla tomt ett tag men sedan blir det lättare,skönt
trots allt att dom flyttar och skaffar ett eget liv.
Jag tycker det är sorgligare att se söner som aldrig flyttar hemmifrån och aldrig skaffar tjej,så innerst inne är man
glad ändå,eller hur?

Förstår hur du känner dig. Tröstekramar från mig!


Men , du har så mycket fantastiskt framför dig. Du får följa honom i ytterligare en fas i livet , att lära sig stå helt på egna ben. Och så finns ju både telefon och mejl.

När vår äldste flyttade hemifrån så fick vi en annan sorts kontakt , bättre faktiskt , än innan. Han ringde och ville prata lite om ditt och datt , mest praktiska råd kanske i början, och vi har kommit närmare varandra på ett nytt sätt. Likadant var det när den yngste " emigrerade " till Irland under ett drygt halvår. Man mister dem absolut inte för att de flyttar , det är bara en ny fas.

Egegntligen vill jag gratulera dig till att ha fostrat din son till en kille som vågar ta steget . Han har säkert en enorm grundtrygghet med sig i bagaget.

Önsker er båda två lycka till med allt i alla fall!

Ralf

Att flytta hemifrån och bo själv är enormt utvecklande för kille som tjej. Man växer flera meter som människa...

Ciczi

Då kanske jag oxå kommer växa

Det är jobbigt och skönt när min
dotter flyttade till USA för tre år var jag konstant
orolig dom första veckorna. Sen orkade jag inte.
Det var bara att inse att så länge jag inte hörde av
henne så gick det bra.
Nu bävar (och längtar) jag för att hon kanske kommer
hem och bor här några månader. Och med två valpar. ..
Tur det inte är två barn iaf torvan

Säkerligen

Framförallt är det väldigt bra att kunna klara sig själv. En dag står man (förhoppningsvis inte) kanske där och har separerat från partnern och då är det bra att ha den erfarenheten att kunna bo ensam med sig.

Ciczi

Det är faktiskt ganska skönt, få ordning och bestämma själv

Ja ! Ser verkligen fram emot att äntligen få ett eget sovrum efter 10 år i vardagsrummet
Har redan börjat inreda det. I huvudet

Hm , blomstertanten det är dax att du kommer ut från det där huvet nu..... Därinne är det inte bra att möblera om

Tycker inte att det låter som om du behöver så många tröstekramar BT, men visst får du en om du behöver den

Tycker det låter mer som om du är införstådd med att "nu blir det tomt ett tag", och att du måste vänja dig vid nåt du aldrig upplevt förut............Och det gååår bra.......jag lovar

Och självklart kan du inte hålla på att möblera om inuti ditt huvud...............där måste du ha plats för annat , ett nytt fritt liv tex ........ utan att behöva ta hänsyn till nån annan än dig själv

Jag håller med Gillan.
Fast kanske att det känns lite mer tomt i början när ens barn flyttar hemifrån om man inte har en partner. Men som sagt tänk på vad skönt det ska bli att bara ha dig själv att tänka på!

Härligt, kanske dags att klä på dej också (tänker på din signaturbild)

Så där ! Nu har jag skickat iväg bägge mina grabbar till Blekinge (Den äldsta kommer ju tillbaks förstås)
Med förmaningar från mej om att köra försiktigt.
Ilastningen gick bra, men kärran var för liten så bordet och bokhyllan vi skulle hämta hos min kompis fick inte plats. Inte cykeln heller som han tänkt ha med. Jaja, kärran var ju gratis att låna och han får väl försöka hitta något loppis att handla billigt på.
Nåt loppis borde det ju finnas i Karlshamn

Nu återstår städning o röjning av allt som han lämnade kvar

Stackars Bonnie är helt förvirrad ! Hon kommer säkert att sakna sin husse och favoritplatsen i hans knä

OjOj!jag var i samma sitts som du strax före jul det var tungt men börjar vänja mig vid det, det fins ju telefon tack och lov,jag åker upp till påsk på en liten semester och ser hur han har det.ja vi morsor .skickar dig en

Det blev såå tomt när sonen flyttade! Dessutom slutade ju telefonen nästan ringa, eftersom han alltid fungerat lite som en sambandscentral i kompisgänget. Och de där killarna som sedan 2-3 årsåldern invaderat huset - dem träffade man ju bara ute i samhället då och då.
Men det blev också så SKÖNT! När man kom hem trött från jobbet behövde man inte plöja sin väg genom 10 st 43:or på hallgolvet. Den mat som fanns hemma på morgonen fanns fortfarande kvar, man kunde lyssna på vilken musik man själv ville m m, m m.

Det kommer att kännas tomt och tyst men också lugnt och skönt. Själv ser jag med blandade känslor fram emot att få hem min telning i vår p g a stambyte i hans lägenhet. Bekvämare att husera hos mor o far än att springa och duscha i baracker. Ev kommer även hans sambo att logera här, för vi bor centralare än hennes familj. Det känns så klart trevligt men det blir så förtvivlat stökigt (vet för sonen bodde här 3-4 veckor för ett drygt år sedan p g a lägenhetsbyte).

Så hav tröst! Det blir så bra! Och så behöver man ju bara tänka på att det är "som det ska" att de kan frigöra sig. Tänk om det vore tvärtom - vad trist!
Hälsningar caprifol