Är det bara jag som är galen?

Eljest säger man ju norrut.

Funderade igenom förra årets aktiviteter från nu och fram till mitten av april.

Skitar ni också ner hela köket när ni sår? Måste ni dammsuga och torka golv innan övriga delar av familjen dyker upp?

Säger ni också: – i år ska vi inte så så mycket. Det säger jag och det säger hustrun. Visst, säger jag. Köper sedan ”lagom” med fröer.
Sedan kommer Impectas katalog och en del andra. Det här vill jag ha, och det här vill jag ha där och där. Visst skall vi ha tomater och gurkor! Kökslandet skall ha sitt osv. Nu är det ingen begränsning inte. Squasch! Så får man så om man vill skörda.

I grund och botten är vi överens men man kan ju kosta på sig att skämta lite.

Blev med odlingsrum. 20 kvm som måste utnyttjas maximalt. Hyran var ju så hög. 50 pistoler i månaden.

Hade inte tänkt att köpa ett frö förra våren för min lilla odligskammare kom ju till först i februari. Men snälla vänner i det gröna sände kuvert på kuvert med ”överblivna” fröer. Sådde följaktligen inne och ute. Grävde ner i snön.

Så kom dagarna med det tvivelaktiga beteendet. En gång, två gånger, tre gånger om dagen gick jag över till odlingsrummet och glodde och glodde i såbrätten och krukor. Tog fram Swiss army och fällde ut förstoringsglaset och kikade. Blev ett extrabesök när jag rastade hunden.

Var det inte en liten grön prick där. Jo då. Ett vitt litet sandkorn som fått sig en aning algbeläggning.

Men f-n trot. Det går att glo upp fröna. Och flera med mig har nog sett det fenomenet.

Men tänker jag efter riktigt så missade jag ju, trots all plant att anlägga tillräckligt med rabatter. Nåväl, jag har en duktig hustru som gräver och gräver. Blev lite halvstopp på sensommaren för jag hittade hustruns lilla nätta grävspade från Ö&B med avbrutet skaft. Kom senare ihåg att det gått av när jag försökte slå av en björkrot som förirrat sig in på förbjudet område.

Snart så står jag här med en massa nya fröpåsar. Jag lägger allt, enligt odligråden, i burkar,
som är märkta med aktuell såmånad. Jag tackar för att båda plantskolorna i stán ägs av ett par f d elever, som jag tydligen gett för höga betyg någon gång, för de är jattesnälla och hjälper mig lite extra.

Nu har jag blivit bönhörd. Det kommer äntligen lite mer snö uppe på de tio cm lössnö som ligger uppe på skaren. Mellan strykningarna av gäststugans väggar i morgon skall jag ta en sväng till tätorten och köpa såjord och börja så det som skall vila skönt under snön.

Nu skall jag ut och lägga i mer ved i kaminerna så det är varmt och gott i morgon.

Underbart att läsa och förtröstansfullt att veta att man inte är ensam om att vara lite ”eljest”

Så väl jag känner igen mig.

/Anki

Härlig beskrivning. Jag sällar mig till gruppen Eljest

Hmmm Finns det någon som inte känner sig "eljest" i odlagänget, frågar jag då.