Sveriges vanligaste hund är schäfer sedan 1964, golden har gått om labben enl kennelklubben.

Konstigt egentligen, jag tycker inte att jag ser så mycket schäfer längre.

ja verkar mest vara blandraser...

Vart tog collien vägen. Personligen tycker jag bara att det är bra att den inte finns hos var och en.
Den är en helt underbar ras.

Ja det är fruktansvärt. Under så många år har duktiga kynologer arbetat fram olika raser för olika ändamål och sedan kommer en massa idioter och blandar huller om buller och tror att dom skall skapa nya raser - en del skäms lite och kallar det tjuvparning! Detta är ju oftast lögn då det i dagens läge inte finns någon anledning att låta tiken föda fram en blandraskull som maninte vill ha - men det handlar om pengar.
Alldeles för ofta blandar man ihop raser som inte har ngt gemensamt och det slutar i ren katastrof - stackars hundar med olika arvsanlag från föräldrarna vet ju inte vad dom själva är!
Dessutom skall man komma ihåg att ofta är hundar som används för balndrasproduktion av en sådan kvalitet när det gäller ex vis höfter och ögon m m att dom inte platsar i den reguljära aveln. Alla rasklubbar har avelsrekommendationer som uppfödarna bör följa!


men i USA är det värre
http://www.dogbreedinfo.com/poodlemix.htm

Jag hittade bara finska 10itopp-listan när jag googlade:

1. (1) Finsk stövare 2130 (2139)
2. (2) Schäfer 1980 (2009)
3. (3) Labrador retriever 1642 (1576)
4. (4) Golden retriever 1478 (1260)
5. (6) Finsk lapphund 1275 (1150)
6. (5) Norsk älghund, grå 1185 (1215)
7. (8) Jämthund 1182 (915)
8. (7) Dvärgschnauzer 1140 (918)
9. (17) Karelsk björnhund 902 (689)
10. (9) Cavalier king charles spaniel 888 (867).
. Siffrorna för 2006 finns inom parentes.
Källa: Finska kennelklubben

Någon som har den svenska listan?

Min toppras är iaf puffen - powder puff

Nu har jag hittat den svenska listan:

De tio populäraste raserna i SKK:
Placering Ras 2007 Antal +/– Skillnad i procent

1 (1) Schäfer 2 865 –34 –1,2
2 (3) Golden retriever 2 625 47 1,8
3 (2) Labrador retriever 2 485 –126 –4,8
4 (4) Jämthund 1 721 237 16,0
5 (5) Cocker spaniel 1 263 –212 –14,4
6 (6) Rottweiler 1 256 –68 –5,1
7 (7) Cavalier king charles spaniel 1 239 –44 –3,4
8 (8) Flatcoated retriever 1 120 –6 –0,5
9 (13) Jack russell terrier 1 067 148 16,1
10 (11) Shetland sheepdog 1 007 58 6,1
Källa: Svenska Kennelklubben (TT)

Här är Sveriges topp 20. Lägger man ihop Chihuahua kort- och långhårig hamnar den rasen på 4de plats - undras hur mycket "sjukt" som kommer att poppa upp i rasen med den ökningen.... Tyvärr drabbas ju dom raser som det avlas på så urskillningslöst av mycket tråkigheter.

Ras 2007 2006 Ändr (st) Ändr (%)

Schäfer 2 865 2 899 -34 -1,2%

Golden retriever 2 625 2 578 47 1,8%

Labrador retriever 2 485 2 611 -126 -4,8%

Jämthund 1 721 1 484 237 16,0%

Cocker spaniel 1 263 1 475 -212 -14,4%

Rottweiler 1 256 1 324 -68 -5,1%

Cavalier king charles spaniel 1 239 1 283 -44 -3,4%

Flatcoated retriever 1 120 1 126 -6 -0,5%

Jack russell terrier 1 067 919 148 16,1%

Shetland sheepdog 1 007 949 58 6,1%

Tax, strävhårig normalstor 956 924 32 3,5%

Chinese crested dog 946 1 010 -64 -6,3%

Chihuahua, korthårig 882 671 211 31,4%

Chihuahua, långhårig 877 728 149 20,5%

Drever 864 896 -32 -3,6%

Engelsk springer spaniel 807 1 016 -209 -20,6%

Border collie 737 797 -60 -7,5%

Pudel, dvärg 702 736 -34 -4,6%

Norsk älghund, grå (gråhund) 679 765 -86 -11,2%

Bichon havanais 678 538 140 26,0%


Totalt samtliga raser 61 820 60 693 1 127 1,8%

Antal raser i Sverige 316 298

Anki

Jag känner en chihuahua uppfödare med måånga hundar, de har nu importerat två hanar från... ja, minns inte vilka länder det var, för att få nytt blod i den svenska aveln. Dessa två har i varje fall riktigt bra linjer och kostade mångdubbelt mer än en svensk chihuahua.

Ja, tack och lov finns det uppfödare som älskar rasen inte bara pengarna den drar in nu när dom är så moderna!! Seriösa uppfödare av t.ex. collie och dalmatiner har fått kämpa många år efter "booomen" för att få tillbaka rasens kvalitet.
Anki

Konstig syn du har på blandrashundar! Inom rashundsaveln är det mer regel än undantag att inavla hundarna. Man vill behålla blodslinjen som det heter. Inavel är aldrig bra!! Om man ser på vilka hundar det är som får "knäppar" och attakerar hundar är det allt som oftast dessa "fina" rashundar. Undantaget är ju de olika pitbullkorsningarna. De å andra sidan görs ju i syfte att skapa en viss sorts hund, agressiv i detta fallet, och inavel är inte ovanlig där. Precis som med rashundar alltså. Blandrashundar är kanske inte friskare kropsligt sett än rashundar, men jag finner att de oftast är betydligt mycket stabilare mentalt än allt för många rashundar.
Christer.

Ursäkta mig Christer men det där tycker jag var kvalificerat skitsnack som grundar sig på en massa "troende" och felaktiga antaganden!!
Anki

Menar du det där med inavel bland rashundar? Det gick ett tv-program för något år sedan om det. Minns tyvärr inte vilken kanal det var så jag kan inte hänvisa någonstans. Att det skulle sluta med katastrof för att det skulle vara många olika raser i en hund är rent nonsens. Visst är det så att man inte vet exakt vad för anlag som slår igenom, det är sant. Men inte är det katastrof för det. Alla hundar går att uppfostra oavsett om de är rasrena eller inte. Hade själv en blandrastik som till hälten bestod av jakthundsraser. Visst ville hon spåra och jaga, men det gick att träna henne så att hon utan problem kunde gå lös jämt och ständigt. Problemet som jag ser det är att folk tror att det bara är till att skaffa hund (oavsett vad för sort det är) och så blir livet toppen. Att uppfostra den behövs ju inte. Så är det ju inte riktigt, eller hur? Tar man bara sitt ansvar och går på valkpkurs t.ex. så lär risken för problem vara minimal framöver även om det är en rashund man har
Christer.

Tack Christer, det där lät l i t e mer nyanserat.......
Blandras hundar i sig är det inget fel på, har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Många trevliga och många otrevliga. Problemet är som du säger okunskapen när man skaffar hund och att blandrasavel blivit en modegrej som man kan tjäna pengar på. Många har ingen urskiljning i varken vilka hundar man avlar på eller vilka människor man säljer till.
Rashundsaveln är mycket reglerad av SKK och vi har många regler att följa och undersökningar skall göras, det kräver att du har friska hundar för att det skall bli något bra. Dom hundar som inte "duger" inom rasaveln använder man glatt tillsammans med grannens söta hund som inte heller är kollad eller konstaterad frisk (t.ex. ögon, höfter, armgågar, knän) men söt..... 2 anlag för dåliga höfter (eller annat) blir dåliga höfter varesej det är samma ras eller olika raser.
Naturligtvis finns det mer och mindre ansvarstagande rasuppfödare, blandrasuppfödare, hundägare o.s.v men köper du en rashund från en seriös uppfödare har du mera koll på vad du får och mera garantier inför framtiden, det går inte att komma ifrån.
Inavel är f.ö. inte tillåtet enl. SKKs grundregler sedan 2006.
Anki

Bra att höra att de inte tillåter det längre. Anledningen till att jag så säkert skrev om inaveln bland rashundar är att jag faktiskt frågat flera veterinärer för fem år sedan. Anledningen till det var att min egen blandrastik skulle få valpar med sin egen bror. Så jag har själv två inavlade rackare hemma nu. Jag frågade då om det fanns risk för vansinne eller kropsliga defekter, ville ju inte skaffa fram farliga hundar. Då fick jag svaret att en gång inte var farligt(framförallt som det fanns minst 6 raser i min tik och hennes bror, allt för stort genetiskt urval där i dem för att det skulle vara någon fara), det gjorde man nämligen väldigt ofta bland rashundsuppfödarna. Jag började fundera på det där och ringde så till en hel del andra veterinärer och fick i stort sett samma svar. Men i och med den regeln känner jag ett hopp för rashundarna också. Sedan kan jag ha en hel del åsikter om vissa raser och att jag inte anser att de skall finnas i nuvarande utseende, som t.ex. Engelsk bulldog, men det är en helt annan sak.
Christer.

Är det inte så att det är tillåtet upp till en viss procent?

Inavel är avel mellan mor/far och barn och helsyskor och det är inte tillåtet. Ligger släktskapen längre bak är det linjeavel.
Anki

Tyvärr kan ju den där statistiken med schäfer i topp vara så att man måste köpa en ny schäfer lite för ofta under senare år jag har träffat flera hundägare som älskar schäfer och har köpt från välrenomerade uppfödare. Tyvärr har dock även vissa bra uppfödare haft problem med schäferns höftparti, så flera av de hundägare jag träffat har haft schäfrar som de tvingats avliva när de bara är runt 3år. En var så besviken efter att han avlivat den andra unga schäfern att han sade aldrig mera en renrasig schäfer han skaffade en som inte var helt 100% renrasig senare men den hade bättre bakparti och var och såg ut som en schäfer.

jag blev utan hund precis innan jul, men har nu efter mer än trettio år med hund börjat vela. jag vet inte vilken ras jag vill ha, alla är ju så sköra efter alla år av "felavel".
hur ska jag tänka nu?

linjeavel är ju eg bara ett "finare" namn på inavel - inavel är det ju lik förbaskat när det paras släktingar. visst ok om rasen håller på att dö ut men för att bevara en egenskap som man tycker är bra, nä då får man ge sig ut och leta istället.

Greyhound är en ras utan några genetiska fel, de avlas ju på helt andra grunder än många andra raser. Utseendemässigt har den sett likadan ut i minst 400 år. Finns fler raser me liknande bakgrund om man letar lite, kommer inte på någon nu.

Greyhound är en underbar ras, men kanske lite opraktisk om man inte har stora ytor där den kan få utlopp för sitt springande. För det anser jag att den måste få göra. Om man absolut vill ha en rashund med så få problem som möjligt kan man ju alltid kolla med försäkringsbolagen om vilka som är minst sjuka. Brukar inte vara något problem att få de siffrorna från bl.a. Agria.
Christer.

Måste ju slänga in en kommentar om Greyhounds, har varit Greyhoundägare sedan 1982, det är en livslång kärlek! (se mitt album)
Det är en oerhört lugn, lättdresserad, klipsk ras. Skäller mycket sällan. Det är inte helt sant att man måste ha gott om plats när man har Greyhound, är hunden välrastad tar den lika lite plats inomhus som en dvärghund. Men visst behöver dom motion! Rejäla långpromenader flera ggr i veckan, varvat med mer normala promenader. Men vilken hund behöver inte det?


Skillnaden är väl i så fall att en Greyhound dessutom uppskattar att få sträcka ut och springa rejält, det ligger ju i hundens natur. Men det går alltid att lösa, inhägnade hagar, osv. Annars är cykling är bra alternativ.

Det är synd att inte denna ras är mer känd som sällskapshund, de flesta vet bara att det är kapplöpningshundar. Men det är en perfekt familjehund som jag aldrig har haft några problem med. (är inne på min 5:e hund nu) Enda som är negativt är att dom inte blir så gamla, ca 9 år bara, mitt rekord är 9 och ett halvt år.
Det finns många av denna ras som inte lämpar sig till hundkapp, vad tror ni händer med dem? Alla mina hundar har varit just sådana "fall", inte roade av att springa på banan. Här i Sverige kan man kontrollera vad som händer med de som inte går till kapplöp, men det är inte fallet i USA, England eller ffa Irland. Där lämnas friska 1-2 åringar till sitt öde om dom inte springer, för att inte tala om vad som händer med dom som är för gamla, dvs ca 4-5 år! Det är en grym läsning för en hundälskare...

Men det är en frisk ras som förtjänar uppmärksamhet tycker jag!

Håller med dig i allt du skriver. En kompis pappa har greyhounds och de är helt fantastiska. Bara de får springa av sig, de formligen älskar att springa även om de inte duger till kapplöpningsbanan. En liten nackdel dock, svansen. Den bryts lätt i och med att den inte har mycket skydd vid slag. Men det är det enda jag kan komma på.
Christer.

Ja linjeavel är också inavel.

Tycker vissa raser som människan har skapat inte borde få finnas i nuvarande form pga lidande. Det gäller de raser som har så platt nos att de har andningsproblem samt de raser som inte kan föda naturligt utan måste förlösas med kejsarsnitt.

Håller med dig fullständigt på den punkten! Hur charmiga de än kan vara, bör de inte få finnas med nuvarande utseende.
Christer.

Svansproblematiken finns inom flera raser, en av mina boxrar var som alla alla boxrar en väldigt glad hund. Hans problem var bara att han svänge med svansen så hårt och snabbt mot dörrposter och dörrkarmar att han slog svansen blodig var och varannan dag, och innan det han läka ordentligt slog han upp såren igen. I hans fall hade en svanskupering varit på sin plats, iallafall en bit av svansen, även fast jag annars är emot svanskupering.

Ska erkänna att jag är en av dem som trott att Greyhounds är mer krävande än vad de egentligen är, blev lite nyfiken och läste på rasklubbens sida.

För det första vill jag bara säga att jag tycker att blandrashundar är jättefina, jag känner många som är både friska och trevliga. Faktiskt blir jag rätt illa berörd av hundrasismen flera har gett uttryck för här.
När det gäller friska raser så måste väl Hovawart vara en av de friskaste? Lynnet och hälsan spelar mycket större roll i aveln än utseendet. Så ska det vara. Det är så synd om alla rashundar med inbyggda fel, mopsar som inte kan andas osv. Därmed inte sagt att det inte ska finnas mopsar, det verkar vara den perfekta sällskapshunden som inte kräver lika mycket motion (i stället för att skaffa en Golden för att den är så vacker och snäll och glömma bort att det faktiskt är en jakthund), men man borde avla dem så att de mår bättre. Jag undrar om man inte skulle kunna avla fram stora hundar som blir äldre än de blir idag.
Tyvärr finns det mängder med oseriösa rashundsuppfödare, har själv bl.a. träffat en Flatcoated som pga hormonrubbningar nästan kliade ihjäl sig, blev "nakenhund" i samband med löp, matte övervägde avlivning innan de hittade nån medicin som fungerade. Och det avlades vidare på denna hundens helsyskon!!

Har haft både renrasiga hundar o blandras--lika bra .

Antagligen måste man korsa in någon ras med längre nos i mopsarna, det föds väl inga mopsar med tillräckligt lång nos så att de kan andas ordentligt?

Nej, förmodligen inte längre. Skriver förmoligen för att jag inte vet om det är med mopsar som med perserkatter, leta fram en bild på en perser fån 80-talet och jämför med hur de ser ut idag. SJUKT! För tjugo år sedan var perser en av mina favvisraser. No more...

Ang Greyhound, min blev 10,5 år och han var en gammal tävlingshund som gick i pension vid fem års ålder.
Svansen råkade han göra illa en enda gång, slog upp den mot en plastflisa på en karm. Däremot hande han ofta småsår på benen när han sprungit i skogen, huden är ju tunnare och utan tjock päls som skyddar.
För övrigt var han frisk tills dryga nio år då han började lida av sin förslitningsskada från tävlingstiden.
Hade han hållit sig i lika god form i bakbenen som för övrigt tror jag att han hade blivit en bra bit äldre.

Jag rekomenderar verkligen en greyhound om man letar efter en lätt ras att ha som inte skäller och är lojal. Här i vår lilla stad finns det en greyhound som går lös jämt och ständigt. Det påstås att det inte går att träna greyhounds till det, men det är bara snack.

Bland okunniga om rasen går också rykten om att greyhounds är farliga, (Fniss!!) Detta grundar sig i att de har munkorg när de tävlar. Så befängt!

Tänk ut vad du vill ha din hund till och sök efter raser som motsvarar din/din familjens önskemål. Läs på rasklubbars/uppfödares hemsidor om rasen/raserna och jämför. Alla raser är definitivt inte "felavlade"!! Och alla raser passar inte alla människor - sök efter någon som har just dom egenskaperna du vill ha, inte vad andra tycker är bra!
Anki

Kompisen fars hundar är oftast lösa, det går alldeles utmärkt. Allt handlar ju om träning. Visst finns det många konstiga fördomar mot de hundarna. Fast visst händer det att de skäller en del. Det måste väl vara en av de mest oagressiva raserna som finns?
Christer.

Jag tänkte så att jag ville ha en proportionerlig hund, med lång sund nos exv. Jag såg en hund på bussen för många år sedan som jag föll pladask för. Trodde att det var en blandras, men ägaren sa att det var en Chinese crested powder puff. Då tänkte jag att om jag någon gång har möjlighet att ha hund så måste det bli en powder puff. Jag köpte en femårig puff som haft flera hem innan och inte haft det så bra. Var mycket rädd, men blev med tiden tryggare och modigare. Vi gick kantarellsök och personspår vilket han älskade. Tyvärr fick han diskbråck, blev förlamad men med långvarig träning tack vare en sjukgymnast blev han riktigt bra. Han dog i lungcancer 14 år gammal.

Ett plus för rasen är att den inte fäller hår. Jag klippte min i en praktisk "frisyr", inte alls som utställningsstandarden med rakad nos. Powder Puff finns med olika pälslängder.


Men Tettan, du kan ju läsa på rasklubbarnas hemsida om vilka rassjukdomar de har. Samt kolla om de kan föda naturligt eller inte.

Här är puffens/nakenhundens hemsida: http://www.ccclub.se/

Den som är intresserad kan läsa om inavelsgrad och avel på Chines crested dogs hemsida:

http://www.ccclub.se/vadinnebarinavel.html

Självklart ska man söka efter en hund man själv vill ha, jag brukar puffa för greyhound om någon är intresserad av en större hund för att man över huvud taget ska ha med dem på listan på tänkbar ras, det är ju en ras som inte brukar finnas i människors medvetande över huvudtaget.

Själv kommer jag däremot inte ha en greyhound fler gånger (fast man ska aldrig säga aldrig...) för jag ska härdanefter ha mindre hundar på runt 10-20 kg. Den storleksklassen passar bättre i min nuvarande livsstituation.

Gibbe (blandras mellan Greyhound och dobermann) fyller 4 år om en dryg vecka, så han kommer ju hänga med ett antal år till här.

ja de hade man ju kunnat räkna ut

hmmm, var in å kollade på chinese crested rasen å är lite förbryllad, finns det två sorter (lång å korthåriga) eller ska man raka dem så korthåriga.

greyhound har jag alltid varit faschinerad av, fantastiskt vackra å med ett så milt uttryck i ögonen så jag bara smälter, men kan dom ränna i skogen gör de inte illa sej väldigt lätt?

Min renrasiga greyhound, som nu jagar på sällare jaktmarker, brukade få småsår på benen jämt och ständigt i skogen, inte värre än så. Gibbe har fått pinne rakt in i lårets baksida, men det tror jag inte hade så mycket med att göra att han är delvis greyhound, snarare otur... Det läkte bra så smånigom. Småsår har han också då och då men inte lika ofta som Kalle hade.

Ja, det finns två varianter inom samma ras! Nakenhunden föds så, den rakar man inte ner. Om man parar två nakenhundar med varandra kan även puffar födas. Fär längese´n (minns ej när) var powder puff en egen ras med egen rasklubb, men den måste efter beslut tillhöra samma ras som nakenhunden.

Puffen kan få olika pälslängder, jag tror att de heter T1, T2 och T3. De har päls på hela kroppen.

Edit: Nakenhunden har päls på svansen, huvudet, tassarna o en bit upp.

Fast är det inte viktigt att den som köper en hund vet vad han kan förvänta sig. När man korsar kan ju resultatet bli precis vad som helst. Inte vill man ha en hund som blir så stor att den lyfter köksbordet när man tänkt sig en medelstor sällskapshund.

OCh har man valt en ras med ett sinnelag som passar dig själv och du är lite snäll och timid och så får du en riktig " tanks" som far fram och inte direkt tar några order om du inte är riktigt van hundförare. Man skall väl ha chans att välja hund som passar husse och matte.

Och naturligtvis så har man investerat så mycket känslor i sin hund att man förväntar sig att den ska vara frisk så länge som möjligt.

Själv har jag därför dammsugit all statistik som tänkas kan på SKK. Jag vill att båda föräldrarna skall vara dokumenterade.
Individen skall vara frisk, kullen den kommer ur skall vara frisk och så gör man samma kontroll två generationer tillbaka.
Naturen ger inga garantier men förhoppningsvis så ger den bakgrunden så stor chans som möjligt till en frisk hund.

Sådan dokumentation får man inte med blandrasuppfödning.

Såfår man se till vad individen presterar och vad föräldrarna presterat inom hundens användningsområde. En lösskallad kortdrivare tex är inte mycket att ha. Den är svår att få såtren.

Gärna vill ja ha föräldrarna till valpen utställda också, gärna med ettor. Jag gillar inte diverse utställningskriterier som gör hundarna defekta som tex schäfer har blivit. Men för min hundras handlar det mera om korrekta benställningar, att man inte vill ha hängande ögonlock osv vilket gör hunden hållbarare och bättre.

De hundägare som verkligen kommer att lägga ner den tid som hunden förtjänar att få, de vill inte investera sin tid i en hund som kanske inte håller eller infriar de förväntningar man har på användbarheten. Och lägger man ner ca 700 timmar på att få en färdigdresserad hund så är det mycket känslor med också. Hunden är nästan då som din förlänga arm och att mista den är som att mista handen.

Jag inbillar mig, fast det kanske inte är sant, att den som inte tänker sig för och gör noggranna undersökningar av vad han/hon köper, oftast är samma person som tröttnar på hunden och placerar om eller avlivar den. Oftast skyller man i det läget på allergiska besvär. Men konstigt nog så har man något år senare skaffat en ny hund.

Visst kan blandrashundar vara friskare och helt underbara, inget ont sagt om dom. Men att föda upp blandrashundar med mening tycker jag är lite ansvarslöst, eftersom det minskar hundens chans till att hamna hos rätt hundägare och användas på det maximalt bästa sättet för hunden. Därmed inget ont sagt om blandrashundägare. Man kanske bara vill ha ett djur att älska och det duger alla hundar till. Men i mitt huvud så är det en hel kull som skall placeras hos någon som bara älskar dom. Det kan vara svårt. Och en hund som har väldigt stark drift att valla tex kan bli odräglig om den inte får göra det. Likaså kan en hund med väldigt stark jakinstinkt också bli odräglig som lägenhetshund med enbart koppelrastning.

De hunduppfödare jag känner, där får man bara anmäla sitt intresse för att få köpa valp och vilket kön man vill ha. Sedan väljer uppfödaren ut den hund som passar varje ägare. Inga vassa hundar till en förstagånghundägare som bor långt bort och man inte kan ge stöd tex. Det ställningstagandet skulle jag inbilla mig är mycket svårare när man har en blandraskull eftersom man inte vet vad man borde förvänta sig av avkommorna.

Förstår hur du menar, men jag tror ej att undersökning av dess bakrund har att göra med om hundägaren tröttnar eller ej. Storleken på en blandrashund kan man ju i viss mån gissa sig till om fadern också är känd. Det händer ju olyckor även med grannens hund
Christer.

Anki

Visst händer det olyckor. För många år sedan trodde jag inte att grannens tax skulle kunna para sig med min stora goldentik. SOm tur var han jag avstyra det hela. De löste det så käckt genom att tiken lade sig på rygg.

MEn fortfarande så tror jag att det finns hundägare och hundägare. De som skall ha hunden till ett visst syfte dvs inte bar gå hemma i huset lite lagon osynlig så där kanske det inte spelar så stor roll. Men ska du ha hunden till ett visst ändamål så har man natuligtvis hägre krav.

Själv vet jag inte bara viken ras jag vill ha. För specifika ändamål letar man linjer, uppfödare osv. Även inom en ras kan det finnas stora variationer i egenskaper så jag skulle aldrig kunna tänka mig att köpa en blandrashund av den anledningen.

Ska man lägga ner mycket jobb så når du inte de högsta resultaten bara genom att vara en bra dressör. Du måste ha ett bra ämne också

För övrigt om det vill sig riktigt illa med blandrasavel så finns det ju något som heter heterosiseffekten. Dvs korsningen behöver inte bli ett medelvärde av föräldrarnas egenskaper, det kan gå helt och h¨llet utanför föräldrarnas egenskaper.Tex kan du få en individ som är större än den största föräldern och mindre än den minsta.

Vi har--som sagt--en blandras:schäfer o norsk buhund.
Mycket bra på vallning, sök o lydnad.

Alltså, om tex en tax och en Jackrussel parar sig vet man att hunden blir någonting mellan dessa raser. Det blir inte en hund som väger 40kg! Så lite koll har man om man vet vad föräldrarna har för ras.


Nu vet jag inte hur du menar men som jag läser tolkar jag det som att du tror att detta kan ske?
Så är det inte. Hunden får gener av sin mor och sin far, inget annat. Det blir ingen mutation som kan bli ett monster på 70kg såvida inte en av föräldrarna är eller har i sig en ras på 70kg...

Edit: glömde att markera att citatet är klippt..


Detta brukar ses som en positiv effekt....