Att åka på sk slottsjakter är få förunnat. Då är det antingen betalande jaktgäster eller halva adelskalendern som är skyttar. Dvs bara förmöget folk. Maken åker också på "fina" jakter ibland. Inte som gäst då förstås, utan som hundförare. Har man en duktig hund så blir nämligen hunden inbjuden och husse får " följa med"

Makens lilla hund utmärkte sig för att hon skötte sig så bra, till skillnad från andra hundar som deltog. Slottsherren och tillika värden frågade vid samlingen vems hund det var som skötte sig så exemplariskt. Maken erkände att det var hans och tackade för berömmet.

När jaktdagarna var över kommer slottsherren fram till maken och frågar vad han skulle ha för hunden, för han ville köpa den.

Maken svarar att, tyvärr den hunden har du inte råd att köpa.

Jag skulle vilja sett minen på slottsherren som är mångmiljonär många gånger om. Den var tydligen obetalbar.

Så allt går inte att köpa för pengar och vi har tydligen en stor förmögenhet som ligger nere i soffan och sover.

Blir otroligt glad och rörd av din berättelse!
Tänk att inga pengar i världen kan få honom att skiljas från henne! (kommer ihåg när han var mindre nöjd efter ett misslyckat prov, tror att det var hennes första. Och blir därför ännu gladare över att det har gått så bra för dem/er sedan dess.)

Hur går det för dig då? När ska du få din egna?

En av våra Ica chaufförer har en av samma sort, jag tänkte på dig när han sa det.

Förresten, så ska man sova när klockan är 4 på natten Bettsson!

Lite nyfiken - vad är det för ras?

Så kul att hunden skötte sig exemplariskt
och vilken härlig känsla det måste varit för din man att tala om att han inte säljer sin hund. Allt kan inte köpas för pengar även om vissa tycks tro det.

Bettssons man har en wachtel. Och hon står själv i kö för att få en egen.

Jo du, gubben är omfostrad som hundägare Med lite lämpor så. Faktist är det så att vi jobbar med en träningsgrupp nu och jag har hand om valp-dressyren. Och konstigt nog så har mina mjuka metoder gett väldigt gott resultat.

Och husses lilla flicka är en glad flicka som njuter av livet numera och vet sitt värde. Och numera får hon visa lite kärlek för matte också. Och husse har insett att hundens misslyckade prov fick skrivas på honom själv. Det var den helgen som gav beslutet att jag skulle ha egen hund. Om inte annat för att visa maken bättre vägar att handskas med sin hund, eftersom han inte ville lyssna på "hörsägen". Jag led av att jag kände att lillflickan var olycklig.

Hon är helt fantastisk. Hon lämnar inte tomten, hon går lös utan att störas av andra såväl med som utan koppel. Hon stannar utanför den tröskel vi säger ( praktist om man är borta och folk är rädda om sina golv.)

När vi kommer på jakt kan vi öppna bagaget och grinden till buren. Hon ligger avslappnat kvar eftersom hon vet att hon inte får gå ut utan tillåtelse. Så varför hetsa upp sig i onödan.

Hon jagar bara när hon har tillåtelse och går ofta, inte alltid att kalla in på drev. Hon är såtren och attackerar inte bytet, det var det som slottherren var så imponerad av. Hon har gått flera skarpa eftersök i vinter och klarat dessa med bravur. Målmedveten och pålitlig. Hon kan sortera ut skadade djur från friska på doften och väljer rätt. Det fria söket kunde dock vara bättre.

I sommar kommer vi att försöka klara ut den kraschade apporteringen. Jag tror nog det kommer att gå bra även om det kommer att bli mera jobb än om den gjorts rätt från början. Kanske kan man tänka sig ett jaktprov i öppenklass till hösten. Det beror på apporten.

Min egen kommer i maj-juni. Det beror lite på vilken kull jag skall ta ur. Uppfödaren har tre kullar på g och jag skall få välja först eftersom jag är så attans ambitiös. Det kommer att bli en schäck, brun eller röd. Ingen skimmel i de kullar jag vill ha ur.


Dressyr/ uppfostringsplanen ligger klar och blir mera och mera detaljerad. Man lär sig jättemycket genom att dresera andra hundar så det fylls på hela tiden.

Nästa höst ska min valp och jag göra turne med de valpar jag hjälp till att träna sedan i höstas.Då är det dags för unghundsprov och jag skall följa med och coacha.

Tack för "rapporten"!
Efetersom jag vet vad med jobb ni lagt ner på tiken så blir jag så glad att läsa att hon blivit så "bra"!

(Ursäkta att jag "hugger sönder" citatet.)

En stående ovation till dig!

Vad härligt att återigen få höra att den mjuka vägen är rätta vägen till att vinna ett djurs respekt. Det borde alla som har djur förstå.

Kommer ni ihåg en border collie som hette Turbo. Han var en filmstjärna som var tränad av en svensk kille som bara pratade med en väldigt svag röst med sin hund. Jag glömmer honom aldrig. Helt underbart sätt att få en lydig och vänlig kompis.

Ja, och han viskade "Tubbe" när han kallade på hunden. Han hade inte bara Turbo, utan han hade flera "look alike" eller "stunt hundar" till hunden, som han hade lärt upp också. Han gjorde stora pengar i Usa, där Turbo blev filmstjärna. Det var honom väl förunnat!

Men tyvärr var det inte så bra för rasen - en massa mer eller mindre korkade människor trodde att man kunde få en Turbo genom att köpa en bordercollievalp. Men visst är dom duktiga och lättlärda.
Blir imponerad av Bettson!

Att träna jakthundar är väl inte det lättaste. Själv har jag en liten rackare med en etta på viltspår och jägarförbundets viltspårdekal. Lite mallig över det.[attachment=12159:wilda_snö_1.jpg]
Hon har en otrolig energi - men ligger verkligen inte stilla i bilen och väntar!! På det sättet är hon odräglig. Jägare som sett henne fnyser!

Vad kul att du meriterat vovven