Min älskade Ceasar är 11 år och jag vet ju att han kommer att gå bort inom en snar framtid. Ve och fasa.
En hundvalp av samma ras kostar ca. 10.000 kr. och det är mer än vad jag har råd med tyvärr.
Har börjat titta lite smått på omplaceringshundar från utlandet men är lite tveksam ännu.
Min undran är därför, finns någon i detta forum som har erfarenhet av en dylik hund.

Det finns omplaceringshundar i Sverige också, det var nära två gånger att jag tog hand om en, först en Dogo argentino, sen en storpudel. Pudeln hade inte haft någon mänsklig kontakt, hittade en annan matte. Dogon bestämde sig matte för att försöka behålla ändån, honom var det inget fel på, hon kände bara att hon inte hade tid för honom efter en skilsmässa. Så det behöver inte vara problemhundar alltid. Hittar man en rottweiler på blocket eller nåt, ska man kanske vara lite mer försiktig.

Tänker som Myosotis, det finns omplaceringshundar här i landet också. Betydligt billigare än att ta in någon från utlandet. Ofta är det just att folk inte har tid med hundarna längre som gör att de måste omplaceras, det behöver inte vara problem i övrigt. Hör av dig till djurens vänner så får du mer info därifrån.
Christer.

Hundstallet placerar om hundar.

Jag tycker inte det finns någon anledning att ta hand om hundar som kommer utomlands då risken bara ökar att det blir en avelsinstitution istället och det avlas fram alla möjliga konstiga hundar för att det går att sälja dem till blödiga svenskar.
Det finns alldeles för många hundar här i sverige som far illa och som behöver komma till bättre hem. Folk som skaffar hund bara för att de "vill ha något att kela med" kommer det tyvärr alltid att finnas och i och med det kommer det alltid att finnas omplaceringshundar.

Jag har själv ofta hand om omplaceringshundar och oavsett om jag får ordning på dem eller inte så är mitt hem alltid deras sista. Jag har fått avliva två av dessa hundar genom åren, som båda hade haft fem, sex hem innan de kom till mig, redan vid 8 månaders ålder. Total katastrof. Måste här påpeka att jag anser att det inte alltid är det mest humana att skicka en hund vidare till nästa ägare och nästa o.s.v för att man själv misslyckas. Hundar mår fruktansvärt dåligt av att "uteslutas ur flocken". Jag köpte däremot en grand danoisvalp för lite mer än ett år sedan, och det är milsvid skillnad, att ha hund från valpstadium är mycket trevligt och man knyter band som håller för alltid.
Senaste omplaceringshunden som kom till mig för ett tag sedan är en schäfer/border collie korsning (bilden) och familjen som tröttnat på honom kom helt plötsligt på att de bodde alldeles för nära en väg.
Att de inte kunde räkna ut det innan de skaffade hund från första början upphör aldrig att förvåna mig och ibland har jag lust att åka runt i landet och dela ut käftsmällar till obetänksamma människor som inte fattar att det kräver engagemang att ha hund.


Likaså undrar jag ofta över vad det är man tror att man vill uppnå när man korsar t.ex Rottweiler/Amstaff eller Grand Danois/Sankt Bernard? Det borde vara fängelsestraff på sådant, men det är en annan diskussion.

Har själv haft rottweiler och kan bara säga att det är en av de stabilaste hundarna man kan skaffa. Ska man skaffa rottis så ska man först titta på hur uppfödaren/ägaren beter sig och vad det är för en typ av person. Är det en människa som verkar lite osäker på sig själv och har konstiga värderingar om hur saker och ting förhåller sig i livet så ska man veta att man med största säkerhet kommer få lite att jobba med i den hunden.
Är uppfödaren/ägaren en stabil människa, så kommer du också att få en stabil hund - men då krävs det att du själv är stabil och helt klar över att det är du som är ledaren.

Jag kan skriva en hel roman om mina åsikter i detta, men jag ska bespara er det - men som sagt - jag håller med om att hålla sig till våra egna omplaceringshundar som är skriande behov av att komma till bra och engagerade hundförarfamiljer och att vända sig till organsiationer och förmedlingar.

Japp och tar man en svensk omplaceringshund minskar även risken att vi får in nya sjukdomar i landet för allt stoppas inte av att man låter en veterinär kolla hunden.

Även vi har en riktigt mysig omplaceringshund förra ägaren fick en stroke vi tog henne dagen innan hon skulle ha avlivats hon var då bara lite mer än något år trodde veterinären (hon hade ingen ID märkning och allt man hittade hos förra ägaren var ett vaccinationspapper). Hon lämnades in på ett hundpensionat av polisen, när den förre ägarens barn inte ville ha henne planerades det för avlivning hon som hade hundpensionatet kunde inte ta hand om fler hundar hemma hon hade redan tagit hand om flera hundar som plötsligt stod utan ägare av olika anledningar.

Vi har två omplaceringshundar från Sverige. Jag förstår inte riktigt det där med att ta in hundar från andra land när det finns så många behövande här. Senast i går hade aftonbladet en artikel om att 100-tals hundar behöver hem. Titta bara på exempelvis blocket.se så finns det en massa hundar som behöver nya hem varje dag.
Våra tjejer är i 3-årsåldern, ingen vet exakt. Den ena, en schäfer/leonberger har vuxit upp i en hundgård i en ladugård och den enda mänskliga kontakt hon haft var när husse någongång kom i håg att ge henne mat och spöa henne med matskålen och andra tillhyggen. Hon är livrädd för män, men har nu efter 8-9 månader hos oss kommit så långt att hon hälsar och gosar med husse och ibland på andra karlar med. Det är en underbar tjej med ett mycket bra grundpsyke.
Vår labbetjej är uppvuxen hos en äldre man som gick bort och då bodde hon ett år hos en barnfamilj. Barnen och maken har gått fram hårt med henne där och vetrinären tror att hennes epilepsi kommer från slag i huvudet. Hon avskyr barn och är försiktig med män. Hon förstår dock snabbt vilka hon kan lita på. En glad, mattokig och vispig labrador när de är som bäst!!
Mvh
Fenja

Det har varit diskussioner förr om utländska hundar (Tråd om gathundar), och jag tycker att man ska göra det som känns rätt för en själv. För oss kändes det rätt att ta hand om två hundar från utlandet. De kommer från Rumänien och mer om de rumänska hundarnas situation kan man läsa på Daisy Hopes hemsida. Hittar man en bra organisation och känner att "det här är något för mig" så är det värt att satsa . Kolla också Neverneverland hemsida om irländska gathundar.

Återigen, jag vet inte om det går att jämföra lidande. Men de hundar som bor utomlands och lever som gathundar har det förmodligen värre än våra svenska omplaceringshundar på ex. Hundstallet. Här i Sverige ser man inte hundar som ohyra. I de länder där de ses som ohyra utrotas de därefter också.

De hundar som kommer från en seriös organisation är vaccinerade, kastrerade och ID-märkta. Detta görs innan de kommer till Sverige för att förhindra att sjukdomar följer med.

En sak till: om någon kommer med argumentet att det är bättre att göra något för hundarna på plats, i deras eget hemland, så måste man tänka på att just den där ohyre-synen sätter stopp för det rätt ofta. Det kan man säkert läsa mer om på respektive organisations hemsida.

Jag håller helt med om att det finns massor av hundar i Sverige som behöver nya hem.
Vad jag var ute efter var vad andra människor hade för erfarenhet av omplaceringshundar från utlandet.
Men man måste ju medge att det är billigare att få en hund från öststaterna eller Spanien som dessutom är kastrerat, steriliserad.
Tog kontakt med Hundstallet i Stkh. och fick veta att under den tiden som nuvarande chef har varit i tjänst (7 år) så har dom bara fått in 2 collie. Det är ju i själ och hjärta jag vill ha en collie eftersom den hundrasen har varit min följeslagare i över 35 år.
Man blir lite konservativ med åren.

Men hur vet man vad man får för hund om den är från utlandet? Det är väl inte ofta det är renrasiga vovvar som kommer hit som omplaceringshundar och du vill ju dessutom ha en specifik ras. Det finns massor av importerade gatuhundar ute för omplacering kolla på blocket får du se. Jag tycker att det är hemskt att vi inte först och främst kan ta hand om våra egna hundar. Gatuhundarna utomlands bör man hjälpa till med på plats så att dom blir steriliserade mm. Men det är ju bara min åsikt och dessutom inget svar på din fråga. Sorry!

Annars kan du ju kolla med rasklubben här och genom dom kanske få tag på en omplaceringshund.

Jag tvivlar inte alls på att du är nöjd med dina rumänska älsklingar, de är säkert jättebra hundar, men om man tänker ett steg längre så kanske det är så att respektive land borde ta hand om sina egna hundproblem?
Om nu det valda landet inte har utvecklat någon vidare syn på vad hundar är eller vad hundägande innebär så kanske det inte alls är en nackdel att de stackars krakarna utrotas? För varför ska vi hjälpa till att ta hand om problemet om folk där nere slipper bekymra sig och följdaktligen skiter i djuren och låter dem föröka sig i soptunnorna bäst de vill?

Vi hjälper dem ju knappast att få en sundare inställning till husdjur om vi tacksamt tar hand om problemen åt dem?

Vad vi däremot borde göra är att unisont slå näven i bordet och vråla ifrån att nu får det vara slut med djurplågerier, inhuman pälsindustri, taskig syn på djurrätt och så vidare. Alla människor oavsett var man bor på jordklotet har utrustats med en hjärna och det är varje människas skyldighet att använda den.
Att plåga djur bara för att man kan är ett tecken på att det står ganska still i hjärnkontoret och det tycker jag väl ändå är synd att skylla på att man har "en annan kultur"...

Det kanske inte alls passar dig, men om du helst vill ha en Collie så finns ju möjligheten att vara fodervärd.

är det collie eller collieblandning du vill ha så sök hund från irland, där hängs hundarna högt när ägarna tröttnar på dem.

Vi har en underlig syn på hur mycket bättre vi är mot våra hundar än vad de är i utlandet, även jag hade den tills jag pratade med djurens vänner. Det är allt vanligare att hundägare numera kör ut en bra bit på landet och bara dumpar djuren där. Bara lämnar dem åt sitt öde. För att inte tala om vad vi gör med katterna. Själv hittade jag ju en med ytstucket öga och det andra förstört.
Christer.

människor som finner nöje i att plåga djur har alltid funnits och det är en trist utveckling att svenskar (mest i skåne enligt polisen) har börjat dumpa hundar i skogen när de ledsnat på dem. men trots det så har vi ju en bra mycket bättre hundhållning/syn på hundar här hemma än många andra länder.

söööt!!




Avmaskade också hoppas jag?!! Vi vill INTE ha någon dvärgbandmask!!!

För någon månad sedan lämnades en liten äldre hund bunden vid en stolpe mitt i stan här. En lapp med hundens namn var fasttejpad vid kopplet. Hunden hade nyligen fått valpar. Ingen chipmärkning hittades på hunden och ingen har hör av sig trots efterlysningar. Den verkar helt klart dumpad och finns nu på ett hundpensionat i väntan på omplacering. Många tragiska hundöden finns det alltså mitt ibland oss.

Att ha hund verkar tyvärr ha blivit en innegrej liksom att blandrasaveln (man verkar blanda precis hur som helst)har ökat enormt. Omplaceringshundarna ökar i antal och man kan ju undra om det finns människor tillräckligt för att ta hand om alla. Eller vad kommer att hända med alla dessa stackars vovvar i omplaceringskarusellen.

Håller med om det sista, men inte om det första. Tyvärr så står jag inte ut med tanken på att hundarna fångas in med snaror (omilt och våldsamt), att de slängs in i mörka skitiga fönsterlösa utrymmen där de har tur om de får mat, att de blir misshandlade, torterade, allmänt illa behandlade för att sedan få ligga och självdö av sina skador. Visst tar landet då hand om sina problem med gathundar, men är det rätt metod?

Allting som kan förbättra synen på hundar och andra djur är bra, och jag tror faktiskt att organisationerna hjälper till att förbättra situationen. Om ett antal år kanske synen har börjat ändras så pass mycket att hundarna kan stanna i sina hemländer och leva ett drägligt liv.

Tillägg: Grå, jag tvivlar inte på att du är emot sån här behandling, men ändå... Hur kan du skriva att det kanske vore bäst att de utrotas? Lyssna bara på ordet "utrotas". Skulle hundarna avlivas på ett värdigt sätt skulle det vara en helt annan sak!

Det är väl knappast ordvalet som spelar någon roll i detta fallet - värdig avlivning av samtliga hundar är också utrotning.
Jo, jag anser att det vore bäst att dessa hundar utrotas eftersom synen på hunden som medarbetare och familjemedlem uppenbarligen inte existerar i dessa länder. Men det är lika säkert som amen i kyrkan att det inte kommer att hända någonting på den fronten sålänge det finns människor som är villiga att betala pengar som främjar att missförhållanden fortsätter - d.v.s köper dem som omplaceringshundar. Att tro något annat vore ganska naivt.
Finns det något människan kan tjäna pengar på , så gör hon det.

Nej, inte lär dom få någon bättre syn på hundhållningen när det hela tiden finns andra som "städar upp" åt dom!
Anki

Om du vill ha erfarenhet av hittagna utlandshundar undrar jag om det inte vore bättre att du ställde den frågan på ett forum som är specialiserat på just hundar - bara en tanke.

Du är intresserad av en speciell ras - varför inte kontakta ett antal uppfödare och prata om att ta över en hund som gjort sitt när det gäller avel.

ingrid

Ibland är det ju också så att tilltänkta avelsdjur visar sig ha någon defekt "krokig svans", dåligt pigment o s v som inte har någon som helst betydelse på en sällskapshund. Dessa säljs också till reducerade priser!

Jag vill göra vågen för Grås inlägg, så bra formulerat och så väl genomtänkt!

Mvh
Fenja

Ja inte lär situationen i dom länderna bli bättre av att vi importerar en massa hundar. Problemet kan bara lösas på plats anser jag.

Jag skulle också rekommendera att du vänder dig till rasklubben om det är en collie du är ute efter!

Tyvärr så finns det de omplacerings organisationer som sysslar med detta för att förtjäna en liten slant på gathundarna. Har upptäckt ett nytt ganska ofta förekommande fenomen, nämligen att dessa omplaceringar utomlandsifrån ofta rymmer iväg då de väl kommer till Sverige

"Min" organisation existerar inte enbart för att tjäna pengar på hundarna. Det finns sådana också här i världen, men det är svårt att dra alla över en kam. De rumänska hundarna blir hjälpta på plats också, så verksamheten är inte enbart adoptionsinriktad. Är även nyfiken över var Sofiia har fått sin info ifrån, om rymningar? Det har hänt men majoriteten kommer dit de ska utan att smita först.

Kan inte hjälpa att jag jämför med t.ex. bistånd till andra länder och adoptioner. Ska vi sluta med det också, och låta länderna tvätta sin egen byk?

Inger, hoppas att du finner en snäll och trevlig hundkompis . Ursäkta att tråden blev kapad.

Nej jag sa inte att alla gör det bara för pengarna, säkert finns det sådana som är ideella också! Ja jag vet inte i vilket skede hundarna rymmer, de har nog säkert kommit fram till sitt hem. Det är helt min egen observation då jag kollat på t.ex. blocket eller vovve.net så är det en heldel adopterade vovvar som rymt. Hur det nu går för dem då de kommer från spanien till en kall vinter i sverige . Jag skulle föredra att hundarna steriliserades på plats och ställe, vill man hjälpa skulle insamlingar till sterilisation vara ett bättre alternativ. Vi har redan många hundar i vårt eget land som behöver hjälp.

Är du fortfarande på jakt efter omplaceringscollie, Inger?

Jim och Moa på svängande svansen har en 1,5 årig kille som heter Sigge inne för omplacering nu, det kanske kan vara något?

Du kan läsa om honom och se bilder här:
Svängande svansen - Sigge Collie

Hmmm... har följt diskussionen på håll och jag förstår verklgen rädslan för att få in
sjukdomar med räddade hundar.
Men inställningen om att andra länder ska lära sig själva och att man inte "ska dalta" kan ju extrapoleras till annat också... som tex barn. och då får det plötsligt en helt annan klang, men är det verkligen så stor skillnad?
Jag tycker nog egentligen inte det, men så är jag lite extrem i att jämställa djurs och människors rättigheter.
Jag känner för övrigt två underbara hundar räddade i spanien. Ingen känade ett öre på adoptionen (så det handlade definitivt inte om girighet)

Finns det svenska barn att adoptera, oavsett ras eller hudfärg så ska man självklart ta hand om dessa först. Tycker det är ohyggligt när man väljer afrikanska eller asiatiska barn "förattdeärsåsöta". Vad är det om inte rasism och en fråga om att välja/hålla barn som hobbies eller husdjur?

Samma sak med hundar. När det är tomt på de svenska omplaceringshemmen kan vi börja blicka över gränserna, för jag har svårt att tro att en cocker spaniel-korsning från Dublin är speciellt annorlunda eller bättre än en cocker spaniel-korsning från Örebro...
Det sorgliga är att sålänge folk inte ser sin hund som en livs- och/eller arbetskamrat, utan skaffar hund "föratthanågotattkelamed" eller "förattjagskahaenanledningkommautochgå" så kommer det aldrig att bli tomt på de svenska omplaceringshemmen.
Hundar som just blivit könsmogna är skitjobbiga och det kräver sin kvinna och man att stå ut med det och hantera det. Fixar man inte det ska man skaffa en hamster, men det tror jag jag har skrivit förut.

Tar man hand om en svensk omplacering blir det just så - omplacering men gäller det en utlänsk hund är det adoption - stor skillnad ; ))

Tycker Grå skiver så bra svar i detta ämne

Tack snälla alla ni som har svarat på mitt spörsmål angående utländska omplaceringshundar.
Är oxå av den åsikten att varför gå över ån efter vatten.
På Blocket finns det massor av hundar att välja mellan. Än är det inte aktuellt för min, men det är en tidsfråga.
Ha en skön sommar på er allihopa.
Mvh Inger

Tack snälla alla ni som har svarat på mitt spörsmål angående utländska omplaceringshundar.
Är oxå av den åsikten att varför gå över ån efter vatten.
På Blocket finns det massor av hundar att välja mellan. Än är det inte aktuellt för min, men det är en tidsfråga.
Ha en skön sommar på er allihopa.
Mvh Inger