Så då är det dags igen och fråga..

Vi har blivit med ett hus med gammal trädgård som legat i törnrosasömn i många år. Huset ligger på landet utanför Ystad och gränsar till åkermark och ekskog.

Trädgården består mest av oigenkänliga buskar och gamla vinbärsbuskar (som jag redan har grävt upp). Marken under buskarna är täckt med nässlor. Så mycket arbete kommer att krävas.

Det första jag tänkte börja med är att rensa häcken av snöbuskar (eller heter det smällbärsbuskar). De har vuxit till 2,5 m och är inte speciellt tät. Jag ser det omöjliga i att gräva upp hela häcken, den kan gott stå kvar bara den blir lite prydligare. Så hur hårt ska jag klippa den?

Jag kommer säkerligen återkomma med fler frågor, allteftersom jag ser vad som kommer upp under året. Försöker behärska mig att göra om trädgården tills jag ser vad som komma ska och hur mycket av solen ekskogen kommer att ta!

Tacksam för svar om det räcker med sekatören eller om sågen ska fram!

Om den är mycket gles och man vill "börja om" så kan man skära ned den till backen (10 cm).

Absolut bästa lösningen, nästan omöjligt att få bukt med den annars. När du väl skurit ner den helt kan du kommande säsonger tukta den efterhand och få den som du vill ha den. Om 8-10 år är det kanske dags fför en ny radikal föryngringsbeskärning.
Risken att du ska ta livet av "ogräset" är närmast obefintlig.

Tack för tipsen!

Det är alltså sågen som gäller...

Det där med ogräsbekämpningen lät ju inte så lovande, men såg ett TV-program något år sedan om hur mycket nyttigt man kunde göra av nässlor..

Jag både rensar bort och odlar nässlor och bränner mig ofta så att jag till och med får feber... Trots allt älskar jag dem.

Kärleken växte när jag grävde upp obruten mark på ca 400 kvm där jag ville odla upp hela ytan. Har man nässlor där man inte behöver gå eller odla så kan de ju bara stå.

En stor fördel om man vill odla är att där nässlor växer är jorden oftast helt suverän för det mesta man vill så. Har de fått stå och vissna under många år på ett ställer kan jorden vara så lucker och näringsrik att man kan odla de mest krävande växter... (Och dessutom säker de sig till humusrik, fuktig jord från början.)

Jag började i augusti ett år med att slå av alla nässlor med lie. Buntade ihop, snörade och hängde upp och ned. När de torkat smulade jag knippena med händerna och använde smulet som krydda till brödbak, som pastakrydda, i soppa och allt möjligt. Hur gott som helst!

Sedan grävningen. Långa, starka och finfördelade rötter... Men framför allt, i jorden fanns naturlitgvis en mängd sovande nässelfrön. Det blev till att täcka gångarna mellan odlingsäddarna helt med pressenningar och geotextil, och att hålla de ytor jag ville ha nässelfria så stora att jag klarade att åtminstne en eller två gånger under sommaren rensa innan de gick i frö.

Redan på andra säsongen hade rotsystemen under de täckta gångarna dukat under, och nässelbestånden i bäddarna var betydligt mindre. Och då hade jag ändå hjälpt till att fröså nässlor överallt genom att jag tog bort den första omgången efter frömognaden.

Så helt omöjligt är det inte, men man får inte vara rädd för en enstaka oönskad nässla lite här och var. Häng den upp och ned, smula ned i maten och njut!