Har länge funderat på hur mycket frön småfåglar kan äta. Min fröautomat töms ett par gånger i veckan - tills jag upptäckte vad som stod på. Kom upp en morgon och såg herr ekorre hänga i baktassarna från grenen och moffa frön så det stod härliga till..! Stackars småfåglar satt i trädet och såg hungriga och ynkliga ut. Jaja, tänkte jag, han kan väl få frukost. Men när frukost blev till brunch, lunch, middag och fika tyckte jag faktiskt att det fick vara nog och gick ut för att prata allvar med honom. Döm om min förvåning när han inte blev det minsta rädd för mig, utan istället hoppade runt och ställde sig i värsta attackposition och sa tjcktjcktjck åt mig..! Jaså, tänkte jag och tog ett steg närmare, så jag stod en halvmeter från honom - och fick ett ännu stridsberett tjcktjcktjck plus en doftmarkering i trädet..!! Jag känner inte ekorrar så väl, men jag erkände mig besegrad och retirerade och bjöd honom på de få frön som fick kvar... En stund senare kom han tillbaka och jag gick ut igen - och kom faktiskt så nära att jag nuddade hans svans! Har nog aldrig sett en ekorre se så förnärmad ut... jag har alltid tyckt jättemycket om ekorrar - men nu vet i sjutton... Tilläggas bör väl att jag är uppvuxen i stan och inte så bekant med 'vilda djur'... kan jag mata honom med något så han låter fåglarnas frön vara i fred? Och var ska jag lägga det? Det är ju lite roligt att ha honom i trädgården om han kan samsas med resten av gästerna.

Spelar nog ingen roll vad du lägger ut åt den. Frön och talgbollar kommer den ändå att knycka.
Har stått och tittat på ekorre som tömde fröautomat ... otroligt skickliga är de.
Här en bild jag tog på "tjyven" när den besökte våra fröautomater.

Ja visst är det trevligt med ekorrar vid fågelbordet! Jag har löst problemet genom att ha både ett fågelbord i trä på en pinne + en fröautomat hängandes i ett träd. Ekorrarna och småfåglarna samsas utan problem, de sitter ofta i varsin ände av fågelbordet och äter samtidigt.

Min pappa hade jätteroligt med ekorren i massa år. Gjorde det krångligare och krångligare för ekorren att komma åt fågelmaten. Men bara såpass att det blev nästintill omöjligt. Vi har haft jätteroligt när vi suttit i köket och tittat ut på ekorren och sett hur han blivit skickligare och skickligare.

jag har också haft en liten korre på besök, och rådjur, men båda äter det som fåglarna slänger på marken. Nötväckan är hemsk på att skräpa ner har jag sett, sprätter iväg frön som inte passar med näbben...

Gode tid vad jag skrattar när jag läser denna tråden Visst är de små otäckningar egentligen, men just p.g.a att de är så pigga och intelligenta kan man ju inte låta bli att tycka om dem.
Morfar i Finland hade en "tam" ekorre som han höll på och grejade med. Jag har ett kort på dem tillsammans, när morfar sitter i köket och ser allmänt ruggugglig ut - sådär som bara en Finn-Pekka kan göra, och ekorren sitter på köksbordet jäme honom och knaprar på något. När morfar dog försvann den.
Efter att stormen Per drog förbi och de stora skogsmaskinerna kom för att ta hand om både nytt och fallet virke blev min mamma stoppad på en promenad av en ekorre i ett träd som var något så hejdlöst förbannad för att skogen hade försvunnit. Den satt på en gren i ögonhöjd och spände ögonen i mamma och tjattrade och stampade med foten och skällde j****r i havet! Hade den kunnat hytta med knytnäven så hade den nog gjort det.
Och slutligen min klassiska Piff&Puffs julafton-skildring - en tidig lördagmorgon i Januari i år.
Alfons som är en stor, tigrerad Grand Danois hane - ett år gammal stod i gryningen och tittade längtansfullt ut genom hallfönstret på övervåningen, medan han väntade på att jag skulle vakna till och gå upp. Rätt vad det är lägger han upp jordens vrål och börjar fara runt som en tätting i husets alla fönster. Rusar in till mig i sovrummet och knuffar, buffar och gruffar och kastar blickar ut genom sovrumsfönstret. "Matte,matte!! KOM!! Det är JÄTTEVIKTIGT!! UTE! KOM!!!"
"Är du kissenödig Valpons?" frågade jag och drog suckande på mig morgonrocken och gick ned för att öppna dörren.
Till min förvåning sprang han inte till första bästa buske och lyfte på benet, utan däremot till pilträdet där fågelbordet hängde och ställde sig raklång (nästan 2 meter) upp mot det och morrade ilsket.
"Vad i hela friden...??!!" tänkte jag och kikade extra noga vad det var han morrade åt, för han brukar inte bete sig så mot småfåglar, mer än att han gärna snor deras talgbollar och äter upp dem om jag inte lyckas hänga dem högt nog.
Men där i pilkronan satt ingen småfågel, utan en ganska stor ekorre som skällde tillbaka på Alfons.
Det såg riktigt roligt ut och jag stod och tittade på dem en lång stund. Tillslut tröttnade Alfons och kom in, men när jag sedan gick ut och skulle lägga lite överblivna julnötter i trädklykan sprang ekorren ner från trädet och skuttade iväg, högljutt och märkbart irriterat tjattrande. Sedan dess har jag inte sett den här i trädgården, men när man är ute i skogen ser man dem ofta kila mellan stammarna.

Den lille akrobaten äter frukost...

[attachment=13872:2008_02_01_012.jpg]

[attachment=13873:2008_02_01_013.jpg]

Fröautomaten gungade till så att han föll pladask på mage rätt ner i snön sekunden efter att jag tog bilden här ovanför, han såg sååå rolig ut!

[attachment=13876:2008_02_01_018.jpg]
Råkade tappa taget och föll ner, nästan bara svansen och öronen sticker upp ur snön...

"Man ska vara om sig och kring sig om man ska få nåt i sig och på sig" brukar min mamma säga...

[attachment=13874:2008_02_01_015.jpg]

Lite benspretigt kanske... men det funkar ju!

[attachment=13875:2008_02_01_017.jpg]

Gud va underbara dessa djuren är. Jag har ett eget matställe för vår akorrar i skogen. Det verkar fungera, för fågelautomaterna får vara ifred!

Ja nog är de fulla i fan alltid!
Vi har haft en stor hanne här ett par år. I våras när jag satt och rensade ogräs så började det flyga kottar runt huvet på mig. Vände mig om och skulle skälla på sonen och sambon, men de var inte i närheten. Tittade upp i tallen en bit ifrån och där satt ekorren, stirrade på mig och kastade en kotte till.
Fågelbordet har jag ställt under ett "tak" av två pallkragegavlar som jag satt ihop. Spikade fast en fläsksvål på den åt småfåglarna och ett par dar senare hittar jag "taket" ca 20 meter därifrån och istället för fläsksvål så fanns där ekorrskit.

För några dagar sen fick jag se att klädnyporna som jag har i en korg på torkvindan låg i snön. Funderade om skatorna hade haft kul först, men sen såg jag ekorrspår runtom i snön.
En gång kom jag och skulle fylla på fågelmat, ekorren satt där just då och han sprang upp i trädet bredvid och började smacka ilsket åt mig, men när han insåg att det var mer mat som dök upp tystnade han.

Åh vilken underbart härlig tråd!!! Tack alla, för underbara foton och härliga berättelser.

Ekorrar är kul typer... fast de man ser på Alnarp väsnas inte så mycket faktiskt...

Vi brukar säga att om man ser en ekorre innan tentan samma dag eller om man kanske har en redovisning så klarar man tentan/presentationen.

Inte för att jag är skrockfull men det har stämt. De gånger jag blivit underkänd på tentan har jag inte sett en ekorre innan.

Ciczi

Det råder väl inga tvivel om att de är ganska intelligenta?

Håller med om underhållningsvärdet! Här har vi fått hänga upp talgbollarna med najtråd annars stjäls dom!
Antigen av dessa eller hackpetten...

[attachment=13927:44._Ekor...ser_sig_.jpg]
[attachment=13926:ekorre2.jpg]