För mig är det mest obegripliga att folk som i ena sekunden tycker det är tramsigt att tro på Gud, i nästa sekund tror benhårt på andar och spöken.

Kärlek finns inte, inte heller sorg. Man kan som bekant inte mäta känslor annat än som en tillfällig blandning av olika kroppsegna kemiska ämnen. Nej, jag ger inte mycket för fundamentalisterna inom VoF.[/font] [font="Arial"]Jag skulle vilja fråga vardagsskeptikerna: hur värderar ni intuition? Finns det intuition alls? Kan man verkligen känna på sig något utan att ha fullständig vetskap? Om det finns - går det att utveckla intuitionen? Vad får man då? Kan det vara troligt att en del människor har mer av denna förmodade förmåga än andra?

I din "normala" sinnevärld ja = i din hjärna. Så då har alla vi andra en onormal sinnevärld eller? Kan du kanske bevisa att det inte finns sånt? Och vadå bilder? Det finns massor av saker som kan upplevas som övernaturliga det behöver inte vara något man kan se. Ingen försöker väl omvända dig heller så varför skulle det vara tråkigt för en del att du tror som du gör. Det är mer synd om dej som går miste om en massa upplevelser.

Tackar.

Mitt "troende" är heller inte så avancerat, jag har alltså inte upplevt nåt sånt. Men dom som upplevt allt det där jag räknade upp "vet" såklart att det just är det dom har upplevt.

Menar du att att du tycker att dom två ämnena hör ihop...? För mej är det milsvida områden.

Nej jag inte varit på något sådant, skulle vara väldigt intressant att besöka, visst finns det massor av skojare helt klart.

Om någon verkligen tror på något sådant här, varför tankar de i så fall t ex bilen? Varför inte köra bilen utan bränsle? Eller är det fortfarande alltför opålitligt?

Många många mil, tycker jag.

Självklart hör andlighet och andlighet ihop.

Verkligen skiljda områden! Min djupt och uppriktigt troende sväfmor oroar sig djupt för att jag ska hamna i helvetet för att jag röker... och det kan jag inte på något sätt ta på allvar, det gör mig mest förbannad ärligt talat.

Men ni som inte tror att det finns "andar och annat", har ni aldrig blivit varslade om att det är någon som kommer? Att en bildörr slår igen, en stund innan bilen faktiskt kör in på gården? Jag hör ofta att folk stampar av fötterna utanför dörren upptill en 15-20 minuter innan de verkligen är här.

Mvh
Fenja

Men snälla nån, det är ju en helt annan diskussion. Jag är uppriktigt förvånad över att ni inte ser att "er" andlighet inte är ett dugg annorlunda än den religiösa andligheten. Hur kan man tycka att den ena är helt normal medan den andra inte kan existera överhuvudtaget?

Jag ser iofs inget negativt i att man ifrågasätter även forskning? "Forskning" är inte kvalitativ bara för att någon som kallar sig forskare publicerar det utan metoder och resultat ska givetvis granskas. Minns ni larmet om akrylamid i potatischips? Visst bildades det i potatis vid hög temp men de hade inte räknat med att mängderna i chips var så små att det inte utgjorde någon större fara för normalkonsumenten, men ändå gick man ut och varnade

Inte för mej. För mej finns "mänskliga andar" (vill egentligen inte kalla det så, men hittar inget bättre ord) medan Gud är påhittad, och då finns såklart inte hans ande heller. För mej!

Vet inte om du är troende Magdis, men om du är det.... Tror du då på båda eller bara den ena andligheten?

Jag tror på andlighet. Finns inte nåt som heter den ena eller den andra. (Dock tror jag inte på den formen som den framställs som i TV, att det kryllar av andar överallt hela tiden. Sånt är hysteriskt.)

EXAKT!

Sitter här alldeles förundrad. Folk som talat mot och nedvärderat troende sitter nu här och kräver respekt för sin tro på andar.

Logiken i det?

Förstår ju att det var en dum fråga att ställa till en prästfru, om hon tror på Gud.

Nä egentligen är det väl inte en så dum fråga. Ingen självklarhet antar jag.

Som jag har läst det så är det väl ingen här som sagt att det "kryllar av andar överallt hela tiden" en del här iaf har haft någon enstaka känsla, några har iof haft fler. Tittar även ibland på dessa program på TV och nog har dom ibland svårt att se/känna om det finns något där, ibland lyckas det. Men att det skulle krylla överallt var nog väldigt överdrivet.

Det ligger i sakens natur att det inte går att bevisa avsaknaden av andar och annat liknande som inte finns, negationer är nästan alltid omöjliga att bevisa. Försök exempelvis bevisa att det INTE finns små gröna män på Mars. Det är upp till dom som tror på andar att försöka bevisa existensen av dessa. Det är inte synd om mig för att jag inte har förmåga att se saker som inte finns för vem vill frivilligt hallucinera? Inte jag. Fö tycker jag att du är ganska otrevlig och aggressiv, lugna ner dig.

Beträffande andervärlden och religion så tror jag det är olika sidor av samma mynt. Många religiösa upplevelser och andeupplevelser har säkert samma ursprung i hjärnan. Nån gång i framtiden kanske medicinforskarna lyckas klarlägga hjärnans hela funktion och även upptäcka orsaken till "andevärlden".

Neej, kanske inte men för mej är det nog självklart att om man gifter sej med prästen så är man troende. Men det var inte det som tråden handlade om. (För det finns väl inga icke-troende präster antar jag, så det passar med en icke-troende fru...? )

Tillbaka till ämnet... Jag har som sagt inte träffat på någon "ande", och skulle jag göra det så skulle jag (förhoppningsvis!) inte koppla samman det med nån Gud.

Så jag håller inte med Ruda där, att det är olika sidor av samma mynt.

Det går ju utmärkt att skapa diverse andliga upplevelser med olika droger och läkemedel t ex LSD. Men det kanske inte är drogen som inducerar upplevelserna, utan man kanske bara blir extra mottaglig för andliga upplevelser med hjälp av dessa droger?

det tål nog att fundera på, kanske är då, kanske inte

Jag bryr mig faktiskt inte om det finns eller inte finns,jag vill heller inte rota i det,de som är döda är döda .
om det skulle finnas en ande värld så vill jag ju inte oroa dem genom att hela tiden försöka kontakta dem.
Det är väl inte meningen heller vad jag förstår,annars så hadde vi väl haft den förmågan helt naturligt.

Och vad vinner vi på det? Konsten att tillverka piller för att motverka tankar om andar? Såna piller finns redan, dom kallas lyckopiller. Nejvisstnej, senaste infon på den fronten är ju att placebo gör största nyttan när man förskriver såna. Dvs, patienten måste TRO.

Men hallå! Läs på om andideppmedicin och dess användningsområde, tack.

Det är ok, tänk vad tråkigt det skulle vara om alla tyckte likadant.

Ber om ursäkt Ruda jag menade inte att vara varken otrevlig eller aggressiv, det jag ville säga var att jag tycker att man ska kunna respektera varandra även om vi inte tror på samma saker. Det är ju inte så att alla dom som tror på andevärlden alltid tror på samma saker heller. Det beror ju lite på vad man upplevt. Själv har jag ända sedan barndomen upplevt så många märkliga saker att jag är övertygad om att det finns en annan dimension än den man vanligtvis befinner sig i. Det går ju inte att bevisa sådant men jag tycker inte att det är snällt att avfärda andras upplevelser som halucinationer och inte ta det på allvar.

Jag tycker inte heller att detta är samma som religion, långt ifrån. Det finns ingen Gud fader, son och helig ande i detta och ingen bibel behövs heller.

Det kanske var fel att säga "lyckopiller". Vad jag menade var tankedämpande medicin. (Men att lyckopillren har störst effekt i kombination med att patienten tror på dom är numera belagt. Har stått att läsa igår och idag i olika tidningar.)

Åh andra sidan så ökar väl antalet icketroende präster inom svenska kyrkan, där alltfler ser det som vilken yrkesutbildning som helst...
Mvh
Fenja

Det har jag aldrig hört talas om.

Om du har svart på den ena sidan och vitt på den andra sidan och väljer att ränna gatlopp emellan - vad blir det då?

Vem har jag gett snabba omdömen om? Inte om dig väl? Det var en analys av det du valde att skriva om folk som har förmågan att se saker som du tydligen inte ser själv. Och så skrev jag att jag hellre är knäpp än torr som en vitmossa i högsommartid.
Att du väljer att ta åt dig säger mer om dig än om mig. Nog talat om detta från min sida.

Att se spöken är inget man väljer. Antingen gör man det eller inte och jag kan garantera att det varken är LSD eller halucigena svampar inblandade i mina konfrontationer. Du Kurt, gör dig bara löjlig i dina försök att idiotförklara människor som vet vad de har sett och känt.

När det gäller Gud och spöken så behöver man inte dra en linje, utan oftast handlar motstånd mot Gud om motstånd mot religionsformen. Det är många s.k kristna som har förstört allt vad Gudsrelation heter för många sökare, bara genom att inte hålla snattran när det har behövts. Men DET är definitivt en annan diskussion.

och tro och tro, jag är helt med på din koppling.

Jag såg en debatt på tv om det, men jag la inte på minnet vad programmet hette eller vilka som medverkade tyvärr. Här finns en del att läsa om icke troende präster i världen.
Mvh
Fenja

Bettis om du vet någongång en seans här i GBg eller Partille, Kungälv , ja här i närheten, så hör av dig till mig. Kanske vi kan gå ihop. För min gubbe går inte med och ensam vill jag inte gå.

Bara det inte är med den där Jörgen ( tror han heter så - är ofta med på TV 4+ ) för det är en storskojare i mina ögon.

Det finns ju också en förening här i Gbg som har seans då och då

Elisabeth

Vi skall vara snälla mot varandra men det är lite svårt att framföra att att inte tror på vad en annan person säger eller skriver. Tro eller inte tro, det är frågan. Jag skulle vilja ha fler ord mellan tro och vetskap. Jag vet exempelvis att mina nycklar inte ligger i min byxficka, för jag kan känna efter, så jag TROR att jag lagt dom på en hylla. Detta utifrån vetskapen att jag brukar lägga dom där men helt säker kan jag inte vara så jag VET inte att dom ligger där. Detta tro är dock långt ifrån att tro eller inte tro på andar. Krångligt det där.

Därför tror jag på dig när du säger att du upplevt märkliga saker, dvs jag tror inte att du ljuger eller fantiserar. Däremot kan jag inte tro att du exempelvis pratat med andar för det strider mot min uppfattning att andar inte finns. Vad du egentligen har upplevt kan dock varken du eller jag med bestämdhet säga. Det kan vara allt från inbillning till exakt det du anser dig ha upplevt men så länge bevis saknas kan jag inte tro detsamma som du.

Vi kan hålla ögonen öppna, hittar du något så hänger jag med

hmmm nog för att jag inte känt något stort (eller vad man kan säga)
så nog känner jag av andar även med antidepp piller



ingen vill kommentera mitt

Elisabeth och Bettis,
Jag vet inte hur man skickar PM så jag skickar meddelande så här i stället.
Det är en livsstilsmässa i Göteborg nu till helgen. Där har dom bla storseanser. Jag var med på en sån häromåret och det var jättekul! (Man får ta det med glimten i ögat och inte på blodigt allvar)
Livsstilsmässan

På Hp står det att det är Sept. 2008 i Gbg

Men jag läste något i GP imorse. Skelle ju bara vara intressant när dom har seans för jag orkar inte gå där hela dagen.

Får ta fram GP igen

Elisabeth

Nej jag har aldrig påstått att jag pratat med några andar och jag är inget medium som har den förmågan. Men det jag har sett och upplevt är däremot definitivt inga inbillningar men självklart kan ingen annan med bestämdhet säga vad jag upplevt däremot finns det andra som upplevt samma saker har jag fått höra långt efteråt.
Så det som jag faktiskt med bestämdhet kan säga att jag upplevt blir i dina öron naturligtvis bara inbillning så länge du inte upplevt något liknande själv.

Programmet står i länken. Storseans har dom på lördag kl 13-14 och kl 15-16. På söndag 14-15. Observera att det kostar 80:- (utöver inträdet till mässan).

Allt vi ser, hör, känner, upplever kommer till oss via hjärnan. Hur kan vissa ta sig rätten att kalla andras upplevelser för hjärnspöken

Håller inte riktigt med. Vi upplever omvärlden via våra 5 sinnen, hörseln, synen, lukten, känseln och smaken. Upplevelserna skickas sen vidare till hjärnan där dom bearbetas och vi upplever dom. Om någon upplever någonting som inte andra upplever via sina sinnen finns det i stort sett 2 möjligheter, personen ifråga har andra sinnen, som dock aldrig har hittats, eller så skapas upplevelsen i hjärnan. Möjligen kan kanske det eventuella extrasinnet finnas i hjärnan och i båda dessa fall kan man tala om hjärnspöken. Det är kanske fel att kalla allt för hjärnspöken men det är mina ord och jag vet inte vad jag annars skall kalla det.

"Programmet står i länken. Storseans har dom på lördag kl 13-14 och kl 15-16. På söndag 14-15. Observera att det kostar 80:- (utöver inträdet till mässan)."

Tänk att en storseans klaras av på en timme! Undrar just hur det går till och vad deltagarna får ut av det. Kanske ni kunde berätta om era intryck efteråt?

Denhär 5-sidiga diskussionen är ju verkligen eldfängd emellanåt. Jag känner mig ganska korkad när jag inte riktigt begriper vad den handlar om. En sak som jag är nyfiken på är om de som har haft olika slags "andliga upplevelser" har några nackdelar eller någon nytta av det de upplevt? Eller är det själva upplevelsen som känns viktig?
De som upplevt något mystiskt verkar lite stolta över det, medan en skeptiker lätt beskrivs som torftig, torr och fantasilös.

Undrar förresten också hur det kommer sig att denhär tråden lockat till sig en reklam för avmaskningsmedel och en annan rubricerad "Rädd för döden?".

Livet är bisarrt! Roy Andersson skulle kanske gilla detta...

nackdelar.... ja när man inte vågar sova på ett ställe där man ska bo hela sommaren!!! (ursh det var hemskt)
eller när man ser en "demon" (i brist på bättre ord)
min mamma sa till mig efter det att hon inte vill ha min 'gåva'
nytta jag vill ju lära mig att förstå "vad dom menar" om ni förstår dock så förstår jag inte än

Har funderat på detta. Frestande att testa LSD men jag har aldrig vågat.

När man blir 15 får man köra moped
När man blir 18 får man ta körkort
När man blir 20 får man gå till systemet
När jag blir 90+ ska jag testa LSD

Stoltheten är nog ibland tänkt som en fiktiv käftsmäll eftersom skeptikerna gärna brölar ut sina hobbypsykologiska diagnoser utan att tänka sig för. En skeptiker läser ju inte skeptikernas text på samma sätt som de som blir omtalade.

Som jag skrev förut, kontakt med ett "spöke", ande är ingenting man väljer att göra. Rätt som det är kommer du in i ett hus som är tomt men där du ändå inte är ensam, det kan hända vem som helst, skeptiker eller ej.

och som jag svarade Snigeln i hans PM, den enda skillnaden mellan en ande och fysisk materia är att jag inte kan dra fram dem och visa upp dem när det behagar mig.

Ska berätta en sak.
I mitt föräldrahem hade vi en gubbe som vägrade flytta. Vi hade släktingar på besök rätt ofta och en morgon frågar Farbror Allert (ja, man kunde heta så på den tiden) om det var fler än dem som sov över hos oss.
"Nej, varför undrar du det?" svarade mamma och Allert berättade att han hade gått ner fö att kissa på natten och mött en främmande man i trappan. Allert hade hälsat men mannen hälsade inte tillbaka.
Allert var så fullt och fast övertygad om detta så han trodde att mamma ljög när hon sa att det inte bodde någon annan där.

Min dotter är ensam hemma från skolan ibland och vid ett par tillfällen har hon blivit ropad på utifrån köket. Rösten som ropat har låtit som min, men jag har ju varit på jobbet, och vid samtliga tillfällen har hon glömt spisplatta på när hon lagat till sig lite mat.
Min dotter är inte alls förtjust i spökerier och skulle helst slippa.

Vill du höra mer?

JAAAAAAAA jag blir helt klart berörd, undra hur jag hade reagerat om det hade gällt mig

och hela jorden slutar snurra, världen stannar upp i andakt...





Vi kan börja här på gården - husbonn har jag ju redan berättat om, han står i farstun och förespråkar att något måste åtgärdas akut på gården. Ibland får jag bilder (ser i syner, som skeptikerna skulle formulera det) om vad det är och ibland är det bara att börja leta. Ute huserar han också, och det är oftast i mitt vedskjul jag känner av honom mest när han vill vara med och "hjälpa till" att hugga ved, hur mycket hjälp det nu är. Han tycker mycket om oss, för att vi reder oss bra här på gården och älskar den lika mycket som han förmodligen har gjort.
Husmor syns aldrig, hon bara känns och det är mycket värme och kärlek som sprider sig i hela huset.
På övervåningen därmot bor en yngre kvinna, som är "fast" där och inte speciellt lycklig.
När vi hade bott här ett halvår ungefär sa min son, 16 år "Kan jag inte få byta rum, jag sover inte gott där."
"Vad är det då?" frågade jag.
"Jag vet inte, men det känns som att någon är där inne och bara verkligen hatar mig. Som att jag inte får vara där."
Min son talar aldrig om sådana här saker annars.
"Vänta lite, så kanske det blir bättre" sa jag då, och sedan när barnen åkt hem till sin pappa gick jag in och satte mig på sonens säng och började prata ut i luften. Jag har gjort det en gång förut, men det kan jag berätta om sedan.
Jag sa:
"Du får gärna vara här, men du får inte skrämma mina barn. I mitt sovrum får du vara så mycket du vill, men du låter mina barn vara ifred."
Undertiden som jag satt där och pratade spred sig en doft av brandrök i rummet, men det var på sommaren och jag eldade inte då. Huset har brunnit en gång på 50-talet, men jag tror inte att någon dog, däremot var det säkert mycket rädsla och sådant kan också hänga kvar.
Efter detta samtalet har sonen sovit gott i sitt rum och numera vill han inte ha något annat. Den unga kvinnan har jag sett gestalten av i fönstret en gång när hon stod och tittade ut på mig. Det var ljust innomhus där hon var, och mörkt utomhus där jag var och jag var ensam hemma vid det tillfället. Hon kommer med sin förnimmelse ibland och väldigt ofta när jag har tända ljus på övervåningen och hon ger mig nästan en panikslagen känsla av att jag måste släcka dem.


Det finns mer...



(Red. Jag tog bort en halvfärdig mening som slank med i slutet)

Grå! Vet du vem den unga kvinnan är/var? Om inte kanske det går att luska reda på. 50-talet ligger ju inte sååå långt bak i tiden.