Det här var min första Austinros och jag hade den i kruka i två år. Trodde inte den skulle klara sig i Västmanland, sedan tog jag mod till mig och grävde ner rosen på vår skyddade baksida i trädgården och den har nu överlevt många år, den kan frysa ner, men inte bort. Rosen kom 1992, ovanligt stor och tung blomma. Uppkallad efter att paret Austin firade guldbröllop, fint och rörande döpa rosor efter tycker jag. Doftar gott, fruktigt, min ros blir ca 1.5 m, frisk.
