Ja, jag vill verkligen komma ur ekorrhjulet av stress & press så snart det nånsin går!
Men har jag råd?????
Jag läser och försöker förstå vad effekten blir om jag går i pension vid 62 års ålder (jag är 60 nu).
Orkar inte ens tänka tanken att jobba längre än så.....

Jag har registrerat mig på minpension.se och försöker se hur stor pensionen blir för min del vid olika åldrar, men törs inte riktigt tro på siffrorna (ok - siffrorna är inte stora!, men ändå....)

Vad ska man tänka på?
Nån med egen erfarenhet?

Det måste väl finnas nån mer "gamling" än jag här på forumet!!??

Förstår dej så väl! Hade det funnits möjlighet hade jag gärna slutat att jobba nu, men jag är ju 47, så jag får kämpa på några år
till..

Har du ingen kontakt med en bra bankman? Dom brukar ju kunna klura ut en del, och förklara vad man ska göra för att det ska bli si eller så...

Hppas att du
hittar en utväg!

Hej!
Om du inte är en höginkomsttagare så har du sannolikt inte råd. Men vad är viktigast, pengarna eller livet?
MVH
Jan Lindgren

Jaaa........det kan man undra.....till viss del hänger det ju ihop, om man är realist......vilket jag är!
Hur har du tänkt göra, Jan Lindgren?

Hej!
Jag är mannen med tur. Jag lyckades få sparken vi 62. Eftersom jag var huvudskyddsombud så fick jag en liten slant så jag klarar mig. Det blir överhuvudtaget knepigt att klara sig på pensionen om man inte har sparat mycket. Vi hoppas klara oss på att vi är två och har betalat huset. Hur ensamstående pensionärer klarar sig begriper jag inte. Jag vet att när jag har fyllt 65 så är det stopp på alla vansinniga inköp till trädgården.
Jag tycker att om du har en teoretisk möjlighet att klara ekonomin så gå vid 62. Eventuellt kan du ta lite extrajobb då och då. Det är lättare än att slita varje dag. Min livskvalite har förbättrats enormt sen jag slutade jobba. Lönearbete är överreklamerat!
MVH
Jan Lindgren

Det är ju inte klokt egentligen......vi är också två stycken med ett betalt hus, men jag hoppas att ni som är yngre förstår vilken otrolig skillnad det blir i ekonomin den dagen man går i pension!
Gör vad ni kan för att få en god "pensionärsekonomi", det säger jag bara.....
Och tiden går så hejdlöst fort! Nyss var jag 38....typ - och nu är jag 60!

Vet inte om jag törs kasta mig ut i pensionärslivet i förtid, trots att jag vill - fy fasen för att bli gammal

Jag är sjukpensionär. Det har jag varit sedan 1999 och innan dess har jag jobbat, varit arbetslös, gått i skola, fött barn, jobbat, fött barn, jobbat, fött barn, varit arbetslös och haft korta praktikplatser, fött barn, jobbat som vikarie, varit arbetslös. Några PPM-pengar att tala om har jag inte fått ihop till. När jag får ålderspension så får jag nog lov att gå på socialbidrag! (om det fortfarande finns då!)

Men inte sjunker väl inkomsten så drastiskt vid pensionering .. iaf så gjorde den inte det när manken blev 65.

Han hade sjukpension i några år innan (efter hjärtop) och den summan minskade inte alls med 3 -4.000 kr netto
som några tidigare pensionerade skrämt med.

Makens nettosumma minskade med knappt 1.500kr/mån och inget man behöver oroa sig för.
Vid pensionering spar man för det första en nätt summa på fackavg, makens sjönk från ca 600 - 122kr/mån,
inga kostnader för resor till o från jobb = några hundralappar till
inga jobbluncher/middagar = många hundralappar sparas där också
arbetskläder .. i hans fall ca 150kr/mån

Vi märkte aldrig av "försämringen" ... har aldrig haft det så bra som nu ... rår om tiden precis som man vill
gör inte om man inget vill göra ... gör mycket en annan dag om man känner för det.

Istf pensionär borde det väl heta Livsnjutare.

Instämmer helt med Netha! Så har det varit även för oss - kanske med lite annorlunda siffror eftersom jag gick som avtalspensior när jag var 60.
Jag sparar dessutom numera mycket på klädkontot eftersom jag tidigare alltid behövde ha "representativa" kläder.

MEN - och det finns ett stort men, jag saknade mitt jobb trots att jag hade/har många intressen, barn och barnbarn och stort hus. Det var tufft några år innan jag denlivsnjutare jag är idag.

"Sjukpension" är ju inget man kan välja men får man "sjukpension" påverkar det inte den framtida ålderspensionen.
Det gör emellertid det emellertid om man går i förtid. Jag kollade upp detta för ett par år sedan då jag funderade på det själv men jag skulkle förlora ca 2000/mån på att gå vid 62 istället för vid 65. Det skulle bli ett för stort avbräck på den redan låga pension jag kommer att få så jag avstod.

Om du har ett yrke där du kan jobba extra efter pensioneringen så är det mycket lönsamt! Eller om du har möjlighet att jobba med något vad-som-helst så är det också lönsamt. Att gå vid 62 års ålder resulterar i c:a 60 % av sin tidigare inkomst. Sen beror det ju på hur mycket man tror man kan klara sig på, om man har några besparingar etc.
Att gå ned i tid, kan det vara ett alternativ? Ju längre du skjuter upp uttaget av pension, desto bättre blir den ju. Men man vill inte heller hålla på så länge att man inte orkar vara en glad pensionär och då gäller det att väga för och emot.


Och Netha! Varför betalar din man till facket om han slutat jobba? Det förstår inte jag, är det nå´t jag har missat?

I gruvtolvans fackavgift ingår olycksfalls och livförsäkring, hemförsäkring.
begravningshjälp (el om det heter dödsfallsbelopp) ca 19 -20.000 kr
samt att jag är medförsäkrad.

Pensionärer betalar bara den lilla summan för allt detta.

Ja, då förstår jag! Då skulle jag också betala!