Äntligen var det dags att börja gräva mitt efterlängtade köksland! Har köpt fröer, gjort ritningar och drömt och drömt drömt (och tjatat hål i huvudet på både den ena och den andra...). Och vad händer? Jo, min käre grävare... förlåt, jag menar man, går och sliter av sin hälsena på en badmintonträning!! Och blir gipsad..! I åtta veckor!! Hade han haft ont hade jag nog tyckt lite mer synd om honom, nu ser jag bara mitt köksland flyga sin kos... Så plan B: några pallkragar med grönsaker och naturligtvis, växthuset. Är det någon mer än jag som tycker väldigt synd om mig..?

p.s. självklart tycker jag synd om honom... och ja, jag tar hand om honom...

Stackare, ja idrott är ju bara skador och skador, tycker synd om dig

Ja, visst blir man besviken när det inte blir som man tänkt sig. Särskilt när man har planerat länge och noggrant. Trösta dig med pallkragarna så länge och så kan du planera ändå mer inför nästa år!

Här gräver jag själv och det funkar, dessutom får musklerna sig en genomkörare!

Ta en liten bit i taget och drick mycket emellan så ska du se att du kommer ääälska landet när du lagt så mycket svett på att få det i ordning!

Och är det så viktigt för dig så tar det nog inte mer än en annons på blocket (alt papperslapp på konsum eller ngt annat kreativt) att hitta någon med en stor professionall jordfräs som kommer över i en timme och gör det för 300 kronor. Och bjuder du på bullar kommer han säkert gratis nästa år :-)

/Jonas

Tycker synd om dig, och lite honom... Jag gräver också själv, men i portioner. Skulle tycka väääldigt synd om mig själv om jag inte kunde gräva iordning landen. Men, jag hade nog hyrt in en jordfräs med förare, japp.

Här får man göra allt själv. Trädgårdslanden är mitt projekt, och "gubben" min hjälper inte till. (Möjligtvis plockar han lök och tomat sen, det är typ det ända han äter av det vi ska odla...) Ska nog se till att omvända honom till nästa år så att han också står i landet och petar ner frön.

Men kära nån! Visst är det synd om dig som inte klarar att gräva själv.

Vi makalösa kvinnor tänker aldrig något annat än "kan själv".
Har just kommit in från garaget där jag sågat till reglar för att snickra två upphöjda bäddar i kökslandet.
Min sambo (katten på bilden) och jag har den fördelningen att jag jobbar och hon vilar, så blir båda sakerna gjorda.

Är det här inte ett av världens mest jämställda land? Då kan du väl inte vara så beroende av en man som sköter det tunga jobbet?
Du kommer att vara mycket nöjd med dig själv när du gjort allt själv utan att behöva förklara dina ritningar, planer och drömmar för någon. I små portioner är grävandet bara hälsosamt.

Börja täckodla! Du bör gräva igenom det nu när du startar men sedan så har du en grävfri odling!

Stackars stackars dig !


Förstår hur du har det , kan inte gräva själv och min man opererade in en knäsprotes förra året . Blev inte något grävt förra året och vet inte hur det blir i år .


Lycka till med pallkragarna !



Tycker liiiiiiiiiiiiiiite synd om din sambo också!

Ömmande muskler, värkande rygg och jordiga händer är underbart
Det betyder att du kommer att sova som en stock under den kommande natten och att du gjort ett gott dagsverk.
å så kan du - utan att behöva skämmas det minsta - få känna dig riktigt, riktigt nöjd med dig själv!

Se till att ha vettiga redskap att jobba med bara.
Mannen kan du sätta i en trädgårdsstol där han kan sitta och ropa uppmuntrande till dig

Lycka till!

Tack för all er sympati Självklart kan, och ska, jag gräva själv. Vi har nyss fått veta att jag är gravid, och får väl ta det lite lugnt. Men det gör jag gärna Glad påsk på er allihop!

Grattis till det glada beskedet! Du kan gräva ändå, men var lite försiktig, arbete skadar inte.

Grattis, grattis!

Mitt gravidodlingstips är att ha en gymnastikboll ca 15 cm i diameter mellan knäna när du jobbar. Då kan du inte göra några "farliga"rörelser. Man ser helt underlig ut men värk av foglossning håller sig stången. Kniprörelsen man måste göra för att hålla bollen på plats avlastar höft och bäckenpartiet. Bollen är bättre än rehabbälte, tycker jag.
Böj dig genom att sätta dig på huk. Din tanke om pallkragar är utbra, ju färre böjar frammåt desto bättre.

Förresten, du märker själv vilka rörelser du kan och inte kan göra, jag kan bara sälla mig till kören som skanderar: Gör inget som gör ont.