Köpte boken "Tre bröder" av Christian Holmén och Dick Sundevall.
Sällan har en bok gjort mig så arg. Arg på det svenska rättväsendet, arg på rasismen och behandlingen av människor som inte heter Svensson eller Eriksson i efternamn, utan till exempel Yildiz. Eller Rahman, bara som exempel.
Boken handlar om mordet på Radu Acsinia 26 februari 2002.
Om en rättegång där två personer döms till livstid och 10 års fängelse på incidier. Dels finns bådas mobiltelefoner i området under mordnatten, dels finns åklagarens huvudvittne, en heroininst som gett flera olika versioner och dessutom senare erkänt att han var med, inte de två dömda bröderna. Därmed riskerar han livstid och utvisning.
Ett vittne med en och en halvmeter lång brottsregister och som aldrig tidigare någon trott på i en rättgång. Ett vittne som har all anledning att ljuga för att själv komma undan.
Den som sköt var brödernas lillebror, 17 år vid tillfället. Han är också dömd och i hovrätten har han erkänt.
Det finns flera vittnen till att de två bröderna befann sig i Gävle vid tiden för mordet, dessa vittnen har domstolen avfärdat som lögnare. Ingen av dem är varken åtalade eller dömda för mened. Varför? Att ljuga i domstol är ett allvarligt brott.
Mer finns att läsa på sidan om Rinkebymordet
Där kan man även skriva på en Namninsamling för en ny rättegång
Tyvärr är det bara drygt tusen personer som skrivit på hittills.
När jag började läsa boken var jag säker på att de dömda är skyldiga, När jag läst färdigt är jag ännu mer säker på att de är oskyldiga. De har suttit i 6 år nu, utan att få resning. De är värda en ny rättegång.
Vad tror ni, behandlas utlänningar annorlunda i domstolarna?
Är vårt rättväsende rättvist?
Döms folk ”Bortom allt rimligt tvivel” ?
Hellre fria än döma, eller hellre döma än fria?