Skulle vilja ha en så'n där stor studsmatta, eller trampolin heter det nog egentligen, som är så populära. Läste i nå't nummer av Allt om Trädgård att en smart idé var att gräva ned den. Då blir den inte så hög, man behöver inget skyddnät, och tar inte upp så mycket "space". Är det nå'n som har grävt ned en sådan studsmatta? Behöver man armera sidorna på gropen på något sätt? Min sambo tror att vi måste sätta en pump i gropen för att få ut allt vatten som kommer bli där också. Är det någon som vet?

Ingen vidare bra idé. Lite tyngre barn kommer att slå i backen och nog går det att flyga ut och slå sig ändå. Viktigt för att minska skadorna är att inte låta flera barn hoppa samtidigt.

Jag säger att skaderisken finns kvar men det finns ju andra vinster! Man slipper se "eländet"! ;-) Jag tycker det är en bra idé. Men som sagt - allt hoppande ska övervakas av vuxna och endast en person på mattan åt gången. Idrottslärare som jag är skulle jag också säga - INGA VOLTER utan kunnig mottagare och helst säkerhetslina (som är svårt att fixa om man inte är i gymnastiksal).

Såg på en camping i sommras denna lösning Omöjligt dock att se hur de löst vattenfrågan.... Kanske de la ett rejält lager singel i botten? Sidorna såg jag inte heller att de gjort något speciellt med.....Studsmattan hålls ju uppe med benen som vanligt så om de rasar in lite gjord från kanterna kanske det inte gör något?

Vi har också varit inne på att göra så, våran tomt lutar åt alla håll så gräva måste vi ändå göra för att få den stå plant. De är ju så grymt fula dessutom där de står. Men nu var det länge sedan barnen tjatade om en studsmatta så det blir nog inget......

Vi har en sådan där gräsligt ful sak, icke nedgrävd, och jag hoppas att den går sönder snart!

Det är livsfarligt med dessa!
Trots kantskydd studsade min yngste son förra sommaren, och landade (utan volt) med bakhuvudet på järnkanten. Jag såg det hela från,och hörde smällen in i köket, och hittade en bortdomnad unge, med blodet sprutande ur bakhuvudet...Jag menar sprutande!
(Han hoppade ensam, med min koll genom köksfönstret då jag diskade.)

Stort sår i bakhuvudet som fick sys med rätt många stygn, och rejäl hjärnskakning. Läkaren sa att det var ren tur att han inte spräckte skallen, eller ännu värre.
Och att det inte var det första barnet som kommit med denna skada, fast arm och benbrott är vanligast.

Jag ångrar att vi föll för tjatet.