I senaste uppslagsboken "Västvärlden sjukdomar" fanns en beskrivning av den allmänt förekommande sjukdomen "Hundägande".

"Hundägande", latin-Hundus Idiotus, är en sjukdom med ett långt förlopp. Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället. Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig. Långtidsstudier har visat att tillfrisknadsprocessen är låg.

Första symptomet är en , oftast dold, önskan efter en egen hund. Många gånger med en diffus bakgrund. Sjukdomen slår ut på allvar när patienten köpt hund. Då ses de ute i vilket väder som helst, till och med hagel och frivis, under bästa sändningstid på TV, vandrande omkring ute på gatorna likt zombies med sina hundar.

Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg från högröd till en blåaktig nyans vilt skrikande "kom hiiit".

Erfarenheten säger att man ej bör försöka få kontakt med den något hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.

Annars ses hundägaren ofta stående i gatukorsningar och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare, trots att de bevisligen aldrig träffats eller presenterats.

Till högtidsdagar köper patienten ofta morötter och hamburgare i plast (med inbyggd pip vid tryckningar) för att slå in i ett vackert omslagspapper och under stort hemlighetsmakeri spara till exempel till jul. Då tas paketet fram under högtidliga former för att föräras till en begriplig nog- oförstående hund. Stor tid och möda läggs alltså ofta ner på presenter vid jul, hundens födelse- och eventuella namnsdag.

I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. Tidigt på morgnar, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck med extra kaffetermos, ryggsäckar, små fällbara tältstolar, hundfilt, hund/ar, sömniga ungar samt motsträvig livspartner. Efter varierande antal timmars bilkörning tillbringas dagen oftast enligt följande exempel:

Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar, intensivt tittande på andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring. Därefter springer de själv ett par varv och får då olikfärgade plastband, som de visar ibland glädje, ibland besvikelse över. Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15 öre. Uppskattade utgifter under en sådan dag är mellan 500-800 kronor.

Det finns även andra symptom, som till exempel när patienten ses springa omkring i skog och mark, med ett långt snöre mellan hunden och sig själva(vilket verkar som ett bättre sätt än att ensam springa omkring med ett tomt koppel). Om hunden någon gång stannar vid en pinne, kan stor glädje och tillfredsställelse ses hos patienten.

Behanling:
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det längre ingen tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandlingen kan vara resultatlös. För första möjliga chans att bota en person som drabbats av hundägande, bör samtalsterapi sättas in vid första symptomet.

Omyndigförklarande är ej att rekommendera, trots att det har varit vanligt fram till våra dagar.
Vetenskapliga undersökningar har visat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande. Då de i regel är ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårt samhälle.

Leg. Psykiater
Besse R Wisser

Nej jag lider inte av denna sjukdom , lider i så fall av " kattus idiotus" fast en något mildare grad en den som du beskrivit.

skrattar så tårarna sprutar... ...samtidigt som jag så väl känner igen mig på denna punkten...

JA, precis det skrattade jag riktigt gott åt... Har ju då alltså testat detta och blivit påkommen av folk som stirrat väldigt oförstående på en

Klockrent! Därtill måste jag erkänna att man som patient har en förmåga att prata bebis- och gullegullspråk med hundarna också. Mitt ibland folk, utan att skämmas för det! Och att plocka upp hundens avföring är inte något problem för den patient som en gång drabbats av Hundus Idiotus!

Mycket underhållande!

oj vad jag känner igen mig

Ja dj****r, vad det stämmer in på mej på den tiden när jag var hundägare!
Underbar sjukdom!

Det är nog också den enda sjukdomen man blir friskare av att ha.

Tack och lov så är jag född med livslång immunitet vilket också gäller brorsan. Han har hotat skiljas om svägerskan skaffar hund när nuvarande katt gått hädan.

Den sjukdomen låter allvarlig,har klarat mig ifrån den, har däremot fått en lindrigare diagnos av kattus idiotus.

Jag har fått den första symptomen, men har tills vidare fått effektiv bromsmedicin.

Hjälper den är det mycket biverkningar av den?

Biverkningen visar sig så fort en hund dyker upp.
Knäna böjer sig, rösten åker upp tre tonarter, ett fånigt flin kladdar sig fast i ansiktet och omgivningen har väldigt svårt att få kontakt med mig.

Underbart!

Mycket realistisk beskrivning av en sjukdom som det inte finns någon bot för. Har lidit av denna åkomma hela livet, har även en släng av kattus idiotus... Dessvärre finns inget högkostnadsskydd för dessa kroniska besvär, som i slutändan tenderar till att bli rätt kostsamma...
Att undvika smitta är inte heller det lättaste, infekterade personer finns överallt och smittsamheten är väldigt hög. Inkubationstid är väldigt varierande, kan handla om 1 dygn upp till många många år. Man vet aldrig när sjukdommen flammar upp... Lurig åkomma det här...

Hmmm

Många ggr blir det akuta infektioner när man ser valpar, det kan va nästan livsfarligt och bör med alla medel undvikas.

och här var jag.....
hur många vändor jag sprungit så, vet jag inte men dom är måååånga

Definitivt drabbad!!!
Anki

Jag är nog jäkligt sjuk, vill nog inte bli frisk heller

Det vill inte jag heller!

(jätterolig text, jag har lånat den lite till ett annat forum... )