Snippen, vår högt älskade femte familjemedlem är en gatukorsning emellan Rottweiler och Labrador, men ser ut som en svart labrador på steroider, alltså slank och muskulös, och en aning högra än labradorer vanligen är.
Sniper, ( som han egentligen heter ) kom till oss, då min systers kompis skulle avliva honom, bara för att han inte kunde vara ensam och ylade.

Ägaren hade fått ett nytt arbete, och kunde inte ha Sniper med sig längre. När vi mötte dem av en slump möttes mina och makens ögon, och vi tänkte på samma sak; Varför inte prova? Hunden verkar ju glad och stabil?
Vi fick Sniper gratis. Med koppel, matskål och älsklingfilt. Han hade redan en tid hos veterinären för avlivning då.
Så, vad fick vi när vi köpte grisen i påsen?

En hund som älskar barn. En hund som älskar att bada och simma. En hund som älskar att åka bil. En hund med ett otroligt stabilt psyke. En underbar jycke med andra ord. Han blev snabbt en av oss, en Mattsson.
Det var bara en sak som var fel, och det var namnet. Sniper låter tufft och hårt, och det stämmer inte. Så, han kallas Snippen, snippinen, snipowitch och Gud vet mer, kärt barn har många namn. Förutom att han tryggat mig när en våldtäktsman härjade ute där vi bodde innan, så kan han efter tre år med oss numera vara ensam. Han sover, inte ylar när vi kommer hem.
Jag, som är hemma, går tillsammans med honom på tomten och pysslar, och jag talar högt med honom...

Kruxet nu, är att han tydligen skakat på huvudet och slagit i sitt ena öra så att några blodkärl spruckit, och det blöder inne i örat. Det har blivit en stor svullnad av blod, och det är varmt om man känner på det. Vi åkte till veterinären idag, som sa att vi skulle vänta en vecka till, därför att det skulle bli större (!).
Det är redan rejält svullet, men stackaren får stå ut tills nästa tisdag. Tydligen är detta vanligt ibland labradorer att detta händer, och man punkterar örat, tömmer blodet för att sedan sy ihop hela fickan som bildats, annars kommer det bara att hända igen.
Usch, jag lider med honom, han vill inte att man rör det, så vi undviker huvudklappar nu.

Billigt lär det inte heller bli, men, när det gäller en familjen, kollar vi inte på pengarna. Det går alltid att spara nya. Men det går inte att hitta en ny Snippen. Näe.

Jag lider med dig & Snippen. När jag var lite hade vi en schäfer som fick blodöra varje gång hon löpte. Öronen blev som bollar som hängde ner (ser konstigt ut på en ras med stående öron). Det är inte kul när ens älskling blir sjuk (men snart är han frisk igen).

Min kära Dobermann är allergisk mot damm, vilket resulterar i att hon får gästsvamp i hörselgångarna. Detta kliar något så förskräckligt, och har flera gånger resulterat i "blodöra" (nu vet vi vad problemet är så det har inte hänt de senaste åren). Inte är det snyggt inte och det är så synd om dem...

Lille... ( !!! ) vovvsingen då...

Min stora vovve fick blodöra när hon hade skabb och kliade sig. ( fick skabb av en räv som sprang omkring i krokarna, nu skjuten.. )

Men vetten tyckte inte att vi behövde åka in eftersom det läkte ihop fint på egen hand. Men idag har hon ett litet kroköra.
Hade säkert varit finare om vi åkt in och tömt det på blod. Men hon blir så stressad av vettar och damer på 14 ( år.. ) ska man inte stressa upp i onödan. ( veterinärens ord )

Han vill inte ha nått kallt på örat? Vi lindade in en påse i i en handduk som vi höll i handen. Då kom hon och la huvudet ( örat ) mot påsen. Svalkade väl skönt.

Aha,

Tack!
Det skall jag prova nu, har litet is i frysen.
Hade ingen aning om att det kallades för blodöra. Man lär så länge man lever.

Nä, liten är han inte. Men han tror det. Om man sitter i fåtöljen och tittar på Tv så kan man bli överraskad av "knähunden" som tar ett jätteskutt upp i knäet på en....
Men han är go, och en trogen vän. Det fascinerande tycker jag, är att han på något sätt känner när jag mår dåligt, och brukar komma och lägga huvudet i mitt knä, eller lägga sig intill mig om jag sitter i soffan.

Jag är övertygad om att djur på något sätt känner hur man mår psykiskt.
Idag heter han Snippedipp...

Hi!
Hänt mig också! Så här sa våran veterinären. Hundar med hängande öron för ofta infektioner i örorna pga av vax. Gör rent örorna ofta innan de börja klia. Klarar du det inte själv gå till veterinären regelbundet. Oftast stannar blödningen slutar och det löser sig självt.

Jodå,

Nu har han varit tillbaka till veteriären, gladare denna gång, eftersom föregående patient var en löptik, så det inte direkt problem att få in honom på undersökning. Vetrinären ansåg att Snippens öra börjat krympa, och att det kommer att självläka. En liten risk för blomkålsöra finns, men det finns samma risk vid operation också.

För övrigt, en av mina favoritbilder där alla tre av mina smågubbar myser på trappan i solen...

[attachment=16965:IM000886.JPG]

Visserligen 4år sedan så ungarna är en bra bit större till formatet, och Snippen mer grå runt munnen. Men en favorit iallafall. han ÄLSKAR barn! Och dom älskar honom!

En annan spontantagen bild, som visar hur kul två kan ha tillsammans!

[attachment=16967:IMG_0138.JPG]

De ser lika lyckliga ut båda två!

Det som är sorgligt, är att Snippen haft många hem, och vi har märkt att om höjer tex. armen för snabbt kryper han ihop och gnäller... Jag tror att någon slagit honom. Ordenligt. Jag vill inte veta vem, för då kan jag nog förgripa mig på en djurplågare. ( Inte den killen vi tog av honom av!!) Utan innan. Lilla gubben......

Vi är de som haft honom längst, 4 år nu och han var 2,5 när vi tog över honom. Och här skall han stanna.

härligt!