Kopierar från
Kvinnliga Bilkårens hemsida under fliken organisation- historia.
1939 började Kvinnoföreningarnas Beredskapskommitté, en reserv av kvinnlig arbetskraft, i Göteborg att utbilda ett 40-tal kvinnliga bilförare för att köra lastbil och ambulans. Denna utbildning var 30 timmar lång. Större företag, som insåg att de skulle ha nytta av kvinnliga ersättningsförare när deras chaufförer inkallades till militärtjänst, lånade ut bilar.
Den 7 juni 1939 kunde de första 20 kvinnliga ersättningsförarna registreras. Innan de skildes åt bestämde de att de skulle bilda en "bilkår". Vid ett möte den 15 november samma år bildades den första bilkåren - Göteborgs Kvinnliga Bilkår. Snabbt spreds bilkårerna och snart fanns ett tiotal runt om i landet.
Den 1 maj 1942 samlades i Stockholm 55 kvinnor som representerade bilkårerna i Göteborg, Stockholm, Sundsvall och Uppsala samt Kvinnoföreningarnas Beredskapskommittés lastbilsförarkurser från Gävle, Linköping, Mjölby, Norrköping och Nynäshamn. Vid detta möte bildades Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund (SKBR). Till ordförande för SKBR valdes Rangvi Torslow-Lundgren, även kallad "Toto". HKH Prinsessan Sibylla valdes till hedersordförande.
1943 fick Riksförbundet bidrag från Arbetsmarknadskommissionen och kunde därför anordna två centrala kurser på T2 i Skövde.
Det var svårt i början för Kvinnliga Bilkåren som saknade ekonomiska resurser. Bilkåristerna togs inte heller riktigt på allvar. Trots detta fortsatte tjänstgöringstillfällena att öka och bilkårister transporterade Landstormsmän vid deras övningar, evakuerade skolbarn, hjälpte till med flyktingtransporter och körde ambulans.
Utbildningen ökade också hela tiden och omfattade förutom körning även motorkunskap och materielvård, sjukvård, orientering, skytte m.m. Bilkåristerna fick även utbildning på gengas.
1947 fick SKBR för första gången statsbidrag.
Så småningom fick Kvinnliga Bilkåren även uppdrag av Överbefälhavaren (ÖB) att utbilda bilförare för Försvarsmakten. De minskade värnpliktskullarna på 1950-talet gjorde att armén fick stort behov av förare. Eftersom behovet ökade, ökade också statsbidraget och antalet bilkårer och medlemmar växte mycket snabbt.
Under 1960-talet tog utbildningen för den civila delen av totalförsvaret fart efter intensiva förhandlingar med berörda myndigheter.
SKBR:s emblem togs fram på 1950-talet och det internationella triangeltecknet för maning och varning uttrycktes i de tre trianglarna som symboliserar mottot "Vaksam, Varsam, Verksam".
1944 antog riksmötet stadgar för Riksförbundet, men det tog ända fram till 1958 innan Kungliga Maj:t för första gången fastställde grundstadgar för SKBR.
