Fast problemet är att du också har lyckats reta upp ett antal snälla och vänliga människor, som kanske inte kommer att lyssna på dig nästa gång därför att de är rädda för att du ska säga elaka saker om dem.

Är det i min senaste tråd?

Jag har raljerat kring "Godsägare" tidigare, fast nästan uteslutande i meningen "Godsägar Persson". Jag tycker det är lämpligt att kritisera Göran Persson för att han inte lever som han lärt, och verkligen inte lever som hans parti traditionellt lärt. (Jag är för övrigt så fånig att jag tycker att man helst inte bör äga mer mark än ens egen familj kan bruka, behöver man anställa folk för att sköta gård eller skog så bör man kanske sälja istället - undantaget om man är sjuk etc, men så är jag jävligt naïv och vrång också )

Tillägg : förtydligade att det gällde vår forna statsminister, och inte vilken Persson som helst.

Hur kul är det att prata med människor som inte respekterar en?

Det gäller nog i de två senaste trådarna.

Jag vill inte begära så mycket. Och är tacksam för "minoritetens stöd". Förumet kan avspegla det samhälle som vi har. Där är det likadant. Man kan säga hej till en ,men inte till den andra.

Vintern 2006 ramlade en mycket äldre man framför Nordstan i Göteborg på de hala stenarna. Han gick en halv meter från mig med sin fru. Jag lyfte upp mannen. Men det första han gjorde var att känna på vänster bröstficka efter sin plånbok för att se om den är kvar. Den misstänksamheten kan jag leva med även på Internet. Såna biter inte.

Att människor är misstänksamma får du nog lära dig leva med. Det är inte en egenskap som det i allmänhet finns någon anledning att klaga på människor för.

Det var ju snällt av dig att du hjälpte den gamle mannen men du vet ju inte varför han blev misstänksam. Han hade kanske råkat ut för något tidigare som gjorde att han reagerade som han gjorde.

Ojojoj, vad Sverige skulle växa igen....och jösses så många som skulle bli arbetslösa...och så ensamma alla bönder skulle bli..nästan livegna..och förmodligen ännu mer inskränkta och vrånga...
Nää du...den tiden är över för länge sen..det är alltför långt mellan de människor som vill bli bönder..
Vi är ett fåtal som lever kvar i den världen och den rekommenderas INTE!!

saxat:


Hmmm...fast i en annan diskussion för ganska länge sedan skrev du att du var nöjd med ditt jobb/tillvaro. Varför vill du inte rekommendera bondelivet då?

Vet du, jag hoppas verkligen att misstänksamheten inte beror på varifrån du kommer. Snarare är det att du motsäger dig själv i det du skriver, inte ens jag hänger med längre... Tyvärr.

Hej till dig kan jag fortsätta med att säga.

Finns andra sidor av sånt också. Själv är jag bondunge och uppfödd under jäkigt fattiga förhållanden. Som ensam flicka kunde jag på den tiden inte ärva syskonens kläder utan vi var beroende av att släktingar skickade begagnade kläder till mig, som jag naturligtvis blev väldigt retad av i skolan.

I skolan var ungarna värda lite olika mycket. Först var det tjänstemannaungarna, sedan industriarbetarungarna, och så bonnungarna.

Eftersom vi bonnungar stod längst ner så fick vi ta straff för både det vi gjort och inte gjort. De andra ljög sig fria. Värst var lärarungarna.

Som bonnunge så var det inte tid till läxläsning efter skolan och ingen hjälp med läxan. Det fick man klara på bussen på vägen hem. För hemma väntade minst 3-4 timmars jobb för att hjälpa till att försörja familjen. Vi hade nämligen inte råd med pigor och drängar. Det var vi barn som fyllde den rollen.

Jag har ett yrkesförflutet inom lantbruk, min make jobbar fortfarande inom lantbruk åt en sk storgodsägare. Faktiskt så är vi bästa vänner. Skillnaden oss emellan är att storgodsägaren har tjugo miljoner i skuld på banken. Det har inte vi.

Det som ändå gör mig upprörd är att våra barn har mobbats i skolan i alla år. Huvudsakligen för att de trott att min man var storbonde eller godsägare. De har kallats bidragstagare pga att arbetsgivaren har haft rätt till EU-bidrag för jordbruket. Ungarna har skrikit till mina barn att ni skall göra som vi säger för att din pappa får lön från våra skatter.

I detta brukssamhälle har mina barn fått stryk i skolan i många år. Länge utan att vi föräldrar visste och enbart pga av vårt yrkesval.

Nej, att kategorisera folk utifrån deras yrke är väldigt trångsynt tycker jag. Det finns elaka människor överallt och man borde inse att det inte har med yrke att göra.

För mig gör det naturligtvis ont med nedsättande kommentarer om bönder, storgodsägare, hemmansägare, bonnjävlar och annat. Jag vet hur hårt mina föräldrar slet och tvingade oss barn att slita. Jag vet hur hårt min man jobbar och hur lite han får betalt. Och jag vet hur ledsna mina barn var under skoltiden.

Men jag hatar inte hela omvärlden för det. Men däremot tycker jag det är trångsynt att döma alla personer inom en yrkeskategori för den kännedom man har om enstaka individer inom samma yrkesgrupp.

Elaka människor finns det överallt i samhället.

Jag är varken fånig, jävligt naiv eller vrång men jag undrar - gäller det där alla med egna företag? Att man inte ska ha större företag än man kan sköta själv. Med familjens hjälp då förstås. Utom om man är sjuk.

För det kan väl inte vara så - oh hemska tanke! - att du inte begriper att dom som brukar egna gårdar räknas som företagare?

Berith! jag har bett dig redan en gång tidigare att förklara närmare vad du menar med att rahmat "gjort sitt här snart"......

Du är ju en människa som noga väger ordens valörer. Kan du möjligen desarmera detta uttalande som jag uppfattar som lite hotfullt....

Att inte generalisera - gäller det politiker också?

När vi fick nya forumet så läggs ju flera inlägg i samma om man skriver för ofta (det ska väl gå 5 minuter emellan eller nåt sånt?) i samma tråd och ingen hinner emellan, därför brukar jag hoppa mellan trådarna för att undvika det. Därför svarar jag lite "glest".

Neej, det var inget hotfullt med det där, jag utgick bara från mej själv. Om jag hade varit med på ett forum och skrivit på det sätt han skriver, uttryckt mej på det sätt han gör, och behandlat andra medlemmar som han gör skulle jag nog snart känna att jag var på "fel" plats. Vem tycker det är roligt att vara med nånstans där man får dom andra mot sej...?

Tyvärr är jag inte helt övertygad, känns lite som en efterhandskonstruktion...

Sorry, men du får faktiskt tro vad du vill.

För att man lever i ett utanförskap, man är aldrig ledig och man blir socialt lite handikappad..
Livet som bonde rekommenderas fortfarande men inte som ett rent familjejordbruk...ha för guds skull en anställd eller var flera delägare så man kan få semester om så bara en ledig helg..


Sen kan jag bara hålla med om mycket av det Bettson skriver...
Det är många nedsättande ord som inte är acceptabelt i dagens samhälle..ingen tycker det är OK att kalla folk "svartskalle" eller "tattarunge" men "bonnjävel" verkar vara helt OK...mina barn har fått lida för det hela sin skolgång...

I tidigare tråd har jag nämnt ett systematiskt förhör som gör att jag tappar lusten med att fortsätta förklara saker och tig. För Forumet ändrar sig från ett fritt Forum för utbyte av idéer till Migrationsverkets förhörsrum. Det som Berith och Stintan har gjort i tidigare tråd, har fått mig att undvika att sitta mig på en stol på Migrationsverket, där mitt medborgarskap och annat diskuteras.

Citatet var en mening som jag skrev in väldigt snabbt för att säga till Gossen att ekonomisk förmögenhet var inte anledningen av det jag tagit upp med honom. Hans stil har jag tagit upp med citat ur det han sagt till mig som person. Det som står i citatet syftar på just de adresser jag gett Gossen om hans olika onödiga tilllägg i sina inlägg. För jag vet inte vem äger vad.

När jag läste "sjuksköterskestrejk" tråden visste jag inte det som jag fick reda på igår av Gossens inlägg. Men i vilket fall som helst var det hans agerande som var retande, enlligt mig. Denna tråd försökte ta upp "Storgodsägare" som ett yrke, förmögenhet. Detta citat som jag har här är bara ett försök till att peka på att Gossen får absolut inte säga mig "när får du detta i huvut..." Under inga omständigheter.

Nu har Berith försökt vissa motsägelse för att rättfärdiga sitt tidigare beslut om mitt medborgarskap. Jag ser inget som strider mot det jag sagt hittills, möjligtviss citetets korta längd och därmed avsaknad av plats för förklaring.

Alltså...

Jag undrade tidigare varför du ville bli svensk medborgare, det finns ju hur många länder som helst att ansöka om medborgarskap i.

Jag bryr mej inte om var du är medborgare, utan det var bara en undran över varför just Sverige.

Nu får jag säga dig nåt klart och tydligt. Det du gör när du är med en tråd är att försöka hitta motsägelser. För mig var det förnedrande att delta i en sådan med dig och Stintan. Därför avstod jag svar på de frågorna du ställde i denna tråd.

Bra att du försöker vara klar och tydlig, det är lättare att undvika missförstånd då.

Jag ska också vara klar klar och tydlig: jag förstår inte vad du menar med att jag försöker "hitta motsägelser" när jag är med i en tråd.

Menar du att det är förnedrande att någon frågar varför just Sverige? Jag förstår inte varför det skulle vara förnedrande att svara på det. Jag har tagit för givet att du inte frivilligt valde att bli medborgare i ett annat land än ditt hemland (vet inte vilket det är) och då undrade jag av ren nyfikenhet varför just Sverige.

Du kunde kanske ha svarat nånting med frihet, god mat, härlig natur, trevliga människor.... Jag vet inte vad man som född i ett annat land ser för fördelar med Sverige.

Rahmat, jag vet inte vad man pysslar med i migrationsverkets "förhörsrum" men jag tror att det är nödvändigt att det ställs frågor för att få kunskap så att beslut kan fattas.

Jag kan inte se att det förekommit något systematiskt förhör som du påstår här på forumet. Däremot har bl.a. jag ställt några frågor för att om möjligt bättre kunna förstå dig. Vad är det för fel att ställa frågor om något är oklart?
Du har tyvärr tagit detta negativt och undvikit att svara på frågorna. Istället har du gått till angrepp och genom förhastade slutsatser kallat folk för dumma saker. Hade du verkligen förväntat dig att inte då få mothugg?

Du vill bestämma vad andra får och inte får säga till dig men samtidigt tycker du att du själv får säga vad som helst. Det är i mina ögon en märklig inställning. Det är inte heller fel att be om utsäkt när man gjort övertramp vilket tyvärr somliga tycks tro. Det sista gäller alltså inte bara dig Rahmat.

När man är flykting, bestämmer man inte själv. Jag var i Turkiet och FN tog emot som flykting och status som flykting där. Sedan kommer en grupp från Sverige ner till Turkiet för att hämta hem sin kvot av flyktingar som man åtagit enligt Genévkonvetionen.

Då hamnar man i Sverige.
Sedan lär man känna en Förre detta Länsassesör som tycker att man borde vara svenskmedborgare och står som referensperson och intygar lämpligheten för svenskmedborgarskap.

Nu haoppas jag att förhöret kan ta slut här.

Jag måste nog skriva att du rahmat har en märklig inställning till vad som skrivs härinne! Du skriver vad folk INTE får skriva till dig! Som du vet är Sverige ett fritt land och här får vi fritt uttrycka sig,men så klart är det bra om människorna utesluter spydigheter som ingen mår bra av!

I Bibeln står det:behandla andra som du själv vill bli behandlad! Och dessutom startar du själv trådar som du kan faktiskt vänta dig mothugg.
Jag önskar dig en skön dag

Hej, Silos!
Jag blev jätte glad när jag såg att du och Gossen kom överrens igår. Hoppas att det blir det samma med de andra medlemmarna också.

Jag önskar dig också en skön dag!

Rahmat

Varför skriver du att människor här förhör dig!?!!!! Du skulle läsa i mina gamla tråd och tänka att dina "så kallade förhör" är endast strunt!!!!
Jag för min del LÄRDE en massa om mig själv och mitt sätt att vara som människa just tack vare reaktionerna från andra medlemmar av Odla. Först gjorde det fruktansvärt ont,så till den grad att jag hamnade på sjukhus efter att jag totalt kraschade(psykos),men i sinom tid blev detta en början till mitt helande;så idag är jag mycket tacksam!!!!!
Allt detta hör nog inte hit,men dina ord om "förhör" fick mig att tänka på den tiden.

Jag känner flera människor som sökt asyl och även människor som har gömt sig så jag kan förstå hur hemskt de har det;nej förresten jag kan inte försår helt och hållet,eftersom jag själv inte har varit om sdant i mitt eget liv. För mig var det fritt att komma hir från Finland.


Förresten du är hjärtligt välkommen till denna turbulenta(?) forum! Trots osämjan som blir då och då så är det ett härligt ställe att vara på!

Än en gång önskar jag dig en skön dag, Silos!

Ett stort tack för att du svarade, och förklarade. Jag frågade för att jag inte visste, och för att jag undrade.

Synd om du uppfattar frågor här som förhör. Jag kan såklart inte svara för andra, men när det är nåt jag undrar över så frågar jag. (Jag har ju till och med skapat en egen tråd för undringar.)

ha en bra dag alla, här regnar det men det är bättre än snö i alla fall!

Får jag fråga hur gammal Du är Bettson. Tycker det du beskriver låter som det var för för väldigt länge sedan. Min upplevelse att växa upp som bondbarn på femtio- och början av sextiotalet stämmer inte alls med din. Jag upplevde det som väldigt fint och ganska statusfyllt att komma från en gård och några fattiga bondbarn har jag aldrig träffat på. Visserligen kanske man inte hade så mycket pengar alltid eftersom de var bundna i företaget, men det gäller nog alla småföretagarefamiljer. Inte heller upplevde jag att bondbarnen stod lägst på rangskalan, snarare lite tvärtom och när jag kom så långt som till gymnasiet i slutet av det glada sextiotalet var det överhuvudtaget ingen som frågade efter föräldrarnas yrke.
Gita

Jag inser att jag tog i i överkant, men gårdarna hemmavid när jag växte upp (70/80-talet) var mycket bättre skötta om de var "familjejordbruk" än om de var "legojordbruk" (hittar inget bra ord), där ägaren satt nånstans långt borta och lät inhyrd personal sköta allt arbete i skog eller på åker. Det var lite så jag menade. Idag är flera av familjejordbruken borta, ekonomiskt utkonkurrerade, och skog och åkrar byter ägare allt efter spekulationsekonomins nycker. Långsiktigt ägaransvar? På väg att bli riktigt omodernt.

Jag skulle nog vilja påstå att det Bettson berättar inte var helt ovanligt ända tills en bit in på sextiotalet. Inte var klasssamhället avskaffat precis och finns fortfarande kvar. Säger detta utifrån min egen erfarenhet. Titelsjukan grasserade fortfarande i hög grad. Däremot märkte inte jag att bondbarn skulle ha varit fattigare än många andra. Tragiskt med mobbningen Bettson berättar om men tyvärr förvånar det mig inte ett dugg då jag både sett och upplevt liknande. Kanske var det olika på olika platser i vårt avlånga land hur människors syn på andra var.

Tack, då förstår jag hur du tänkte.

det har nog mycket med personlighet att göra (hoppas jag). jag jobbar på en advokatfirma där tyvärr majoriteten beter sig på ett visst sätt som inte är så smickrande alla gånger. Det finns ju alltid undantag och man ska väl aldrig döma nån innan man lärt känna dem. Vad gäller godsägare kan man ju födas till det och vara rätt trevlig ändå

lustigt att du nämner just advokatfirma, jag har jobbat som konsult nästan hela mitt liv och just advokatfirmorna är en sån där "nej, jag vill helst inte ta det uppdraget"-kund. Det finns inget smickrande alls att säga om deras sätt att ta hand om tillfälligt inhyrd personal, som It-konsult blir man satt i en skrubb (eftersom de gärna bor på flotta adresser i gamla hus i city med noll utrymme för it-utrustningen) och där blir man helt bortglömd, inte inbjuden på kafferast eller överhuvudtaget uppmärksammad...trist. Alla kontor kanske inte funkar så men min erfarenhet är i alla fall det.

jag håller med, har bara jobbat på advokatbyrå sen 90-talet och jag har nog inte mycket bra att säga om dem. Då hade jag hellre vart godsägare... de är tyvärr bra mossiga på byråer och det enda man kan glädjas åt är en hyfsad lön

Då förstår jag också vad du menade...och kan hålla med..

Men ni vet väl att "Små sår och bra advokater skall man vårda ömt"!

Är du är säker på att det inte är tvärtom....

Stora sår och dåliga advokater ska man vårda oömt?

Hej!
Alla som är på något sätt avvikande har fått problem i skolan. Barn saknar tyvärr tolerans. Det är något man förhoppningsvis lär sig medan man växer upp. Lärarbarn får utstå mycket på grund av deras föräldrars yrke. Invandrarbarn får problem på grund av deras föräldrar. Förmodligen får icke invandrarbarn problem i invandrartäta områden. De flesta lärare jobbar mycket med barnens attityder och oftast hjälper det på sikt men det förutsätter att barnens föräldrar också är någorlunda toleranta.

En flykting kan normalt inte välja var han hamnar. Det gäller att komma undan så fort som möjligt. Jag tror det är mycket svårt för oss som aldrig behövt fly från ett land för att klara livhanken att helt förstå vad det innebär. Min fru var liten när hennes familj var tvungen att lämna allt och fly. De lyckades få med sig sina kläder men inte skorna och en handvevad symaskin. Det var allt. Trots att hon var så liten att hon inte minns något av sitt forna hemland så har det satt sina spår. På den tiden var det lättare att vara flykting eftersom det var gott om arbete så efter tre veckors karantän så var det bara att jobba. Sociala myndigheter la sig inte i utan vänliga människor skänkte gamla möbler och liknande så att de klarade sig i början. Länge levde drömmen om att kunna flytta hem igen. De sparade pengar och köpte grejor att ta med sig hem. Min fru talar om att en dag så tog de fram den fina servisen de köpt och använde den. Då visste hon att de skulle stanna i Sverige. Min fru är alltså uppvuxen i Sverige men ibland så känner hon sig som en främling här. De som kommer hit som vuxna tror jag kommer att ha mycket svårt att känna sig som svenskar. Vad som är värre är att även deras barn kommer att känna ett visst främlingskap. Jag tror att det tar två generationer innan invandrarna känner sig helt som svenskar. Våra barn är registrerade i Sverige som invandrare. Är en förälder född utom Sverige så är det så. Det är något att tänka på när man läser statistik.
Det vore kanske bättre att vi började känna oss som europeer istället för svenskar och efter ytterligare några generationer så kanske vi skulle kunna nöja oss med att bara vara människor. Det är onödigt att dela in människor i kategorier. Önskedröm, fömodligen, vi tycks älska vår stamtillhörighet.
MVH
Jan Lindgren

Jag är nog ungefär i din ålder. Men jag har förstått på ditt resonemang tidigare att du säkert har kommit från en större gård eller i alla fall från en familj med bättre ekonomi än vad min hade. Kom ägaren från en familj som var stor så var det många syskon som skulle lösas ut.

När man kom till gymnasiet så jobbade man själv ett par kvällar i veckan och helgerna och kunde därmed köpa lite vettigare kläder bland annat. Då märktes det inte så mycket att man var annorlunda.

Men ändå. Jag hade faktiskt en väninna som berättade att hennes föräldrar hade så dålig ekonomi så när hennet bror fick sitt studielån så fick föräldrarna låna sonens pengar för korna nere i ladugården hade inte foder.

Så du har nog levt i en skyddad värld Gita om du aldrig har träffat på några fattiga bondbarn.Eller tror du att jag ljuger?

Du har helt rätt där! Och jag vill tro vi är på väg så smått..