Min makes mor dog chockartat förra året, helt utan förvarning, och det var absolut fruktansvärt. Jag förlorade en mycket god vän, inte den typiska "svärmodern".
Vi delade ett intresse, växter!

De jag har tagit över är väl inga riktigt dyrbara saker, men, de är oersättliga för oss, för de är farmors växter!

En jättestor ampellilja, ett par stora amaryllisar hon haft i många år, blomsterkaktusar och litet annat smått och gott. Jag har faktiskt en gång lovat henne att jag skall ge skott till mina barn den dagen de flyttar hemifrån, och det skall jag göra. Hon var högt älskad av mina barn.

Det känns bra att föra något sådant vidare, faktiskt. Att kunna säga att detta är från farmor!

Har du växter du fått i arv, eller skall ge vidare?

O ja,massor.
Man får se till att pålitligt folk får skott ifalldet händer nått.
Förra vintern försökte jag övervintra mina pellisar på landet o det gick åt pipsvängen, men det var bara att gå till folk som fått skott av mej så nu har jag alla mina gammla favvos tillbaks igen.
Vi har tom egna namn på dom som avslöjjarvar dom engång härstammar ifrån.
Jag tror svärmors själ stannar lite i blommorna så ge skott till höger o vänster som säkerhet.
Jag hoppas åxå att jag får någon yngre släckting med tiden som delar mitt intresse.

Jag har en liten vit/grön julros som jag "ärvde" av en arbetskompis som dog strax innan Jul 2006 Hon fick avsluta sin tid på jorden vårdad av oss arbetskamrater
Hon hade den på sitt sängbord och bad mig ta hand om den. Den fick först 'bo' i mitt uterum för att sedan planteras ut rabatten och där står den ännu kvar

Jag har en Clivia som är efter min Mormor. Hon dog i cancer 1964 när jag var 2 år.
Jag har skött om blomman sedan jag flyttade hemifrån när jag var 18 år men den har aldrig blommat förrän våren 2006. Blommade även våren 2007. Dock inte i år, beror nog kanske på att den inte blev omsatt i höstas...

Den ska jag dela med mig av till mina barn....

Clivian

jag har porslinsblomma från mormor, men den trivdes nog bättre hemma hos henne för den blommar inte så värst hos mej. Sen har jag försökt få blåsippor från gammelmorfars tomt i Mjölby att trivas men det går inge bra har sett ute i skogen nära mig ett helt "fält" av blåsippor, de växter med gran och hassel så jag får försöka igen vid min hassel (om jag får nån mer chans). Sen har jag en stor strelitzia som farmor köpte som frö för sådär 30 år sen, den har fortfarande inte blommat men jag funderar på att dela den och försöka få den att må bättre.

Jag har inte ärvt några växter i generationer. Men har såklart bytt till mig lite
Däremot har jag en del växter kvar sen min barndom. De betyder ju lite såklart.

Jag har en kapamaryllis som kommer från min gammelmorfars mor Jag giller inte färgen - den passar liksom inte in, men vad gör man?

[attachment=16758:picture294.jpg]

Dessutom har jag en fin hoya som kommer från min farfar. Den är helt underbar!!

Jag har ett gammalt rotäkta plommon. Min moster ( som var betydligt äldre än min mamma) hade ett gammalt plommonträd. Min mamma fick ett rotskott från det trädet. Nu har jag ett rotskott från mammas träd. Det är ganska litet än, men det trädet betyder mycket för mig. Varken mamma eller min moster lever längre men trädet är en länk till min barndom. Jag har även porslinsblomma som jag fick från samma moster på 70-talet.

Jag har även gammla dubbla pingsliljor från min mamma som hon i sin tur har fått från min mormor. Självklart så har jag många fler växter från min mamma som jag inte vet varifrån hon har fått dem.

Dessa gamla växter är verkligen någon speciellt, mycket mer än det jag kan gå och köpa själv. Jag har tänkt på det ibland, vad mycket det betyder när växterna har en egen historia. Tänk vad härligt om vi kunde lämna med växternas historia när vi ger bort sticklingar. Det betyder på sätt och vis lika mycket som latinskt korrekta namn, det är rena poesin.

Jag hade en fönsterfikus fram tills för några månader sen. jag fick den i 18-årspresent av en gammal barndomskamrat och den trivdes bra hos mig, ända tils jag fick odlarintresse och började "pyssla om" mina växter med dålig sakkunskap. För mycket vård i form av runtflyttning, säkert övervattning, för ljus placering gav den vad den inte tålde. Nu dödförklarad, har en annan fikus, Benjamin, den här gången fått ta dess plats i hjärtat. Denna hittades under en trapp i somras övergiven och rejält risig. Ganska stor men som sagt inte mycket till bladverk. Nu i snart ett års omsorg har den svarat med att växa till en riktigt yvig planta och jag glädjs åt dess prakt varje gång. Delvis av den klassiska anledningen, att det är trevligt att se grönska, men delvis också att det känns som att jag lyckats behandla åtminstone en fikus rätt.

Inte någon krukväxt, men väl en krusbärsbuske som jag fått av min morfar, som dog så tidigt som 85.
Jag var tvungen att flytta den i höstas och dessutom klippa ner den hårt, så nu sitter jag här och hoppas att den kommer igång igen så fort värmen behagar komma.

*håller tummarna*

Jag har krikonplantor jag fått som rotskott av min pappa.

Han i sin tur har fått sina från sin farbror som flydde hit till Sverige tillsammans med min farfar under kriget från Finland.
Farfar flyttade tillbaka, han saknade Finland men Ernst levde resten av livet här i Kristinehamn.
Nu är båda borta men krikonet finns kvar, moderplantan står fortfarande kvar i Finland om nu inte nån sågat ned det.

Jag har även en Gloxinia jag fått av farmor, den är nåt särskilt.
Dessutom har jag en storblommig hibiscus efter grannfarbrorn Evert som min mamma fått en stickling av. Den finns inte att köpa och jag hoppas att den ska blomma i sommar.

Den här tråden blev ju riktigt intressant, vilka historier som ligger bakom, och att de växterna betyder lika mycket för er som de gör för mig.

Jag tänker på min kära, när jag vattnar och sköter om blommorna, och det är numera trevliga minnen, då den värsta sorgen lagt sig.

Samma här. Jag hittade en döende blomstervagga (tror jag den heter) bakom en gardin hos mamma flera månader efter att pappa dog 1994. Det var han som hade hand om all odling . Lyckades "återuppliva" den, och förnyar den genom att ta av toppskottet varje år. Har fått "bebisar" (fröplantor när den stod ut på sommaren) som mina systrar fått. Inte världens vackraste krukväxt men jag tänker på pappsen varje gång jag vattnar och pysslar med dom. Viktigare än att gå till graven...

Inte i arv, men jag fick en pelargon i inlfyttningspresent av min mormor och morfar när jag flyttade hemifrån 1995. Det var min första krukväxt och jag har vårdat den ömt, åtminstone de senaste åren... Har tagit sticklingar så jag har nu 4 stycken. Morfar är död och mormor har inte så lång tid kvar så dessa växter betyder mycket för mig! Har också ödesträd som jag skolat från sticklingar som jag fick av min nu avlidna farmor. Betyder också mycket för mig. Vet ej varför, men så är det!

Jag har några riktigt gamla perenner som gått i arv. Bl a gula och rödbruna dagliljor, en näva och rams. De ska med vart jag flyttar. Alla andra kan jag köpa nya men dessa är "mina rötter".

Tråkigt att din mormor inte mår bra. Om hon är såpass att hon kan förstå litegrann så ge henne en av pelargonsticklingarna och tala om varifrån den kommer! Jag är övertygad om att hon blir glad.

Den sista gången jag träffade min farmor innan hon gick bort var när hon fyllde 95 år. Då fick hon en stor blomsteruppsättning med snittblommor och när jag ändå var i blomsteraffären köpte jag en liten hjärtan-på-snöre. Den vårdar jag ömt och den har hängt med ett par år. Den dog nästan förra sommaren när blomvakten dränkte den, den stod i 5 cm vatten och ruttnade :-( men det gick att rädda ett litet skott och nu har den kommit igen.

Lustigt nog hade min farmor inget trädgårdsintresse alls. Mormor däremot bodde på landet och från henne har jag ärvt förmågan att hitta de mest konstiga saker på marken, svamp, bär, små djur... och en dålig hållning med näsan mot backen jämt :-) Däremot inga växter, vare sig inne eller ute. I år odlar jag tagetes för första gången, det hade alltid min mormor, så det känns som om jag hittar tillbaka lite även om jag aldrig var med henne i trädgården som liten.

Elin

Min mamma har en clivia som hon fick av min mormor när jag föddes. När jag och min sambo köpte hus för två år sedan delade mamma sin clivia och gav en bebis till mig. Den står just nu vardagsrumsfönstret och blommar för första gången.

Jag har en "helig" mårbackapelargon som kommer fårn mormor. Hon sa själv att den härstammade från barndomshemmet, så lyckas jag utrota den gråter jag nog blod. Hon lever inte längre, men i mitt växtintresse lever hon kvar

Såklart!!
Klivior, två olika efter morfar och en rosbuske, en rosa pion och en orange vallmo från hans tomt.
Från farmor har jag en rosa november/jul/påsk-kaktus och en vit ros från deras sommarstuga.
Har ödesträd och spindelliljor som jag inte minns nu om dom kommer från farmor eller från min mammas moster...hmmm....
Sen har jag sånt som jag fått av andra människor som jag inte bara kan kasta. Har tex en doftranka som jag fick i 25 års present av mina jobbarkompisar, en fikus av min förra svärmor osv osv.
Det är ju dubbelt så roligt när man har en historia till växten.

Otroligt roligt och, spännande att höra era berättelser, hur en "vanlig" växt förvandlas till något oerhört dyrbart.

Arvet efter min mormor är stället och jättetomten jag bor på. Jag är oerhört rädd om de saker hon satte, gud förbjude om de dog!

Kan inte fatta att jag fick ( jo, fick! ) ärva ett ställe som förskottsarv när jag tog över det.

Vad säger man? tack?

Å andra sidan så växte jag upp här, medan min syster var dödssjuk, och jag betraktar min mormor som min mor. Och, hon visste att jag aldrig någonsin skulle sälja det, det är värt väldigt mycket pengar, men jag bryr mig inte. Allt är inte pengar. Och det visste hon att jag anser.

Jag vill dö här....De kommer få bära mig härifrån när jag är 80 år...

Så vackert du berättar , MammaMattsson !

Jag satte frön till Palettblad för ca tre år sen och först växte de väldigt långsamt under ett års tid men sen sköt de i höjden och nu har jag gett plantor och sticklingar till mamma, morfar, en vän, mammas vän samt min moster! Alla får palettblad av mig, fast deras brukar bli finare än mina för jag har inte så mycket sol i min lägenhet.

Gummiträd är också någonting jag spritt omkring mig. Jag fick ursprungligen min stickling från min kusin som i sin tur fått en stickling av min mamma. När någon fyllt år eller flyttat eller jag velat tacka för att de vattnat blommorna hos mig när jag varit borta så brukar de få en stickling och en fin kruka. Många av dem som fått gummiträd av mig har spridit dem vidare ytterligare. Förutom de som har katt - dem vågar jag inte ge till eftersom jag hört att träden är giftiga.

tjohoo nu har gammelmorfars blåsippa bestämt sig för att bosätta sig ändå

Mina föräldrar sålde sin sommarstuga förra året och där hade de en buske (vet ej namnet), men det är små klockliknande vita blommor på den.
Denna buske hade mamma i sin tur fått en stickling av sina pappa som fått stickling via sitt arbete. Jag har inte sett den någon annan stans så speciellt vanlig är den nog inte.

Som tur var tog mamma tre stycken sticklingar innan de sålde stugan. Jag fick äran att försöka övervintra dem. Två satte jag ute i pallkrage, men de har inte vaknat än i alla fall så där ger jag nog snart upp hoppet. Men en satte jag i mitt svala garage och Yippie Jag lyckades.

Nu är det bara att hoppas att jag kan få den till att rota sig i trädgården med så att vi så småningom kan ta fler sticklingar.

Heliga växter för mig är mina vitsippor som morfar hade i sin kolonistuga. Dessa hade han hämtat från min barndoms stuga där jag spenderade helger och somrar med familjen. När morfar sålde kolonistugan sa jag att vitsipporna får du inte sälja. Så vi grävde upp dem och satte dem hos mig.

Annars har jag inget direkt heligt men jag försöker skapa en trädgård med det jag hade som favoriter i barndomens stuga. SÅ här långt har det blivit tagetes, löjtnantshjärtan, praktlysing, bondpioner och massor av tulpaner.

Ciczi

Rosen från min farmor. Hon gick bort i januari förra året. I juni var den full med knoppar, stora, lovande. Första gången på 11 år. Då kom rådjuren och hade fest.

Jag har Clivior efter min farmor och en kaprifol efter min mormor. Båda dog på 70-talet. Härligt att minnas dem med växter!