Hejsan! När jag läser om äppelträd så får jag reda på deras förväntade härdighet, om de är stark- eller svagväxande samt ungefär hur höga de blir. Så långt är allt väl men... Ett äppelträd kan ju bli 5 m högt på väldigt olika sätt.

I vår trädgård har vi ett flertal äldre äppelträd som är uppåt 5 m höga. Kronorna på några av dem består till stor del av många tunna grenar som lätt tyngs av äpplen och snö och mest ser ut som att de är rufsiga i håret. De här träden är inte så vackra att titta på.

Några av våra andra träd i samam storlek har däremot en helt annan grenbyggnad eller vad man kallar det. De har grova grenar som strävar uppåt och utåt utan att bågna eller tyngas ner. Dessa bär det mesta av frukten som på små korta sidogrenar från de grova grenarna. De här träden är ritkigt vackra. De har den där kraftfulla, knotiga charmen som jag gillar.

Nu kommer den kluriga frågan: Hur 17 kan jag få reda på vilken sorts äppelträd som växer hur ,för jag antar att det skiljer sig rejält mellan sorterna? Vanliga amatörträdgårdsböcker ger som sagt inte någon information om växtsätt men det kanske finns någon annan typ av bok att vända sig till?

Det är nog även en fråga om hur man beskär

Det kan vara knepigt att reda ut formen på olika arter av Malus. Också om man känner till det vetenskapliga namnet är det inte sagt att google's bildsidor innehåller mycket annat än själva äpplet i bildform.

En härdig och vacker sort med naturligt hängande växtsätt är Malus 'Hyvingiensis', hängapel, (fi "rautatieomenapuu", eller "järnvägsapel" uppkallat efter järnvägsdepån i Hyvinge, Finland). Finns bla hos
http://www.onskebrunnen.nu/index.php?page=...t&Itemid=42 för 695 SEK.

För mig är detta en hjärtefråga och jag är så glad att den ställs!

Det här kapitlet, nämligen hur våra olika äppelträd växer och ser ut, är totalt förbisett. Ändå är äppelträden ett av våra vanligaste och viktigaste prydnadsträd i trädgårdarna. Frukten kommer för de flesta av oss som en bonus, det är lika viktigt att trädet har en form och en karaktär som vi tycker om.
Tänk om samma beskrivning skulle gälla för t ex det stora släktet lönn? Utan beskrivningar på hur kronan växer, men en hel del om fröerna, dvs näsorna? Tokigt är det!

Jag återkommer gärna med några beskrivningar på Malusars växtsätt när jag har mer tid än idag. Det är mycket mindre en fråga om beskärning än vad många tror.

Du får gärna lägga in bilder så att man ser mer.

Vissa sorter växer med tunna grenar. Gul Richard gör det t ex, och ser närapå alltid rufsig ut med alltför tunna och långa grenar och växer hit och dit. Filippa har frukten på långa fruktskott och -spjut och ser alltid ut som en rufsig dam med annat att göra än att streta till håret.

Vissa ssorter vill växa rätt upp länge innan de utvecklar en bred krona. Åkerö är exempel på det. Många vill att krongrenarna ska breda ut sig redan på 2-3 meters höjd, men det vill inte Åkerö hur man än beskär. Oranie vill gärna slingra och krumbukta. Lobo vill tidigt i livet och tidigt på unga grenar vinkla dem horisontellt och sedan välla ut med mängder av frukt på kraftigt böjda grenar. Husmodern bildar frukt nästan som päron, dvs på korta ringsporrar på upprättstående grenar som sedan böjer sig skarpt nedåt eftersom frukterna är mycket tunga.

Och så vidare i all evighet. Sorterna växer så olika! Ju mer man kikar på hur de vill växa destop mer lär man sig för beskärningen också. Och man lär sig faktiskt att tycka om flera växtsätt än man gjorde från början. För varje sorts (och individs också) sätt att lösa problemet att det en månad per år kommer tyngder längst ut i grenverket som tynger grenarna med flera kilo längst ut är fascinerande. Själv kan jag bara tänka mig ett sätt att bära en fylld matkasse - dvs med armen rätt nedåt. Men träden kan mer!