Lite arvegods, några reafynd, några presenter, lite upphittat, några saker jag valt helt själv,
något barnen valt, något maken fått... Och det trivs jag med! Fast inga färger eller stilar hör ihop riktigt...
Jag ser det lite som min "plikt" att förvalta även det gamla.
Därför är jag så glad åt gammelmormors höstflox och annat som blommar!
Själv skulle jag nog bli ledsen om en grävskopa bara körde över min trädgård efter min död,
eller om hela mitt hem bara hamnade i en kontainer!

Vårt hus var nybyggt när vi flyttade in men tomten är avstyckad från en "igenskogad" parktomt till ett gammalt större hus. Så kring huset var det röjt och det var bara att hugga in med fria händer men längst ner på tomten fanns det kvar en björk, en hassel och en häggmispel, alla stora och gamla, och en gammal risig syren. Inget av detta har jag gjort något åt utom att gallra syrenen så att den kunde skjuta litet nytt.

Björken är visserligen ett gissel med sitt vattensörplande men den är mycket äldre än jag så den vill jag inte ta bort. Jag tycker att man ska ha respekt för stora gamla växter - om de är friska - det har tagit dem lång tid att växa upp och de skulle ta lång tid att ersätta.

Resten, ja, nog försöker jag designa litet men en grej är att om jag ser något nytt spira upp så vill jag ogärna ta bort det innan det vuxit till sig så pass att jag kan se vad det är. En del visar sig värda att ha kvar. På så vis har jag begåvats med spontansådder av bl.a. johannisört, penningblad, smultron, hallon, prästkrage, rödbladig berberis och något vackert som jag tror är något slags echinacea.

Ingen design här inte. Mitt hem ser ut som en "loppisbod". Maken säljer gamla grejer och möbler så det finns inte en enda pryl inhandlad i en affär utan det är ett saligt ihopplock från dödsbon etc.

I trädgården på landet råder anarki. En salig blandning av växter eftersom jag, när jag ser någon vacker växt, får gåshud och bara MÅSTE handla. Att jag sen inte har någon vettig plats kan inte hjälpas utan jag pillar ner det där det går. Maken muttrar ibland - kan inte vi ha lite ordnade rabatter som alla andra. Men naturen är inte ordningssam - så varför ska mina rabatter vara det då? Jag gillar en salig blandning. Tycker inte om raka linjer och fabriksbyggda spikraka hus. Vårt fritidshus är självbyggt efter måttot "nu ser det rakt ut - det blir bra". Och det blev faktiskt bra och ser alldeles lagom rakt ut.

"om jag ser något nytt spira upp så vill jag ogärna ta bort det innan det vuxit till sig så pass att jag kan se vad det är. En del visar sig värda att ha kvar."

Precis sån är jag också! Inte rensa i onödan utan fundera på nyttan först. Det senaste är en buske som nu blivit ett litet träd, med vackra blad och vackert röd stam. Efter 10 år (!) blommade det för först gången! Helt full av vita blommor, hela trädet blev vitt. I år blev det frukt; först små gröna bollar, som nu blivit röda - små söta röda plommon!!

Mitt hem ser ut som jag gör i själen. Alltså för närvarande råder kaos, ett intensivt hullerombuller och skit mer än bara i hörnen.

Men käraste ägodelar är sådant som barnen har gjort och en nära och mycket kär släkting, samt teckningar av mina brorsbarn. Smyckar hemmet gör jag med konst som jag har valt själv - allt från loppis till gallerier. Men det finns presenter som jag har fått under livets gång som jag inte tycker om - och dom får helt enkelt inte ta plats i mitt hem, de skänker jag vidare till loppis. Vid större födelsedagar går jag ut med budskapet att jag absolut inte vill ha prydnadssaker eller chokladaskar. Blommor, vin och biobiljetter är ok, böcker och skivor om de är valda med omsorg. Jag vill helst inte att folk kommer med växter till trädgården heller.

Trädgården speglar mer hur jag v i l l ha det - alltså lugn och ro. Jag har under denna sommar kommit underfund med mig själv som trädgårdsmänniska. Och det är en intressant upptäckt. Jag har inte alls längtan efter sommarblommor längre. Tidigare kunde jag inte få nog av yster blomglädje. Men nu är det inte alls så. Konstigt nog har jag börjat älska sånt som är vintergrönt, växer långsamt, står kvar, inte ställer krav på mig att jag ska hinna njuta i en vecka och sen är det över - det ger mig bara ångest. Och det är en fullständig metarmorfos som jag har gått igenom. Mycket märkligt. Nu är jag oerhört tacksam att jag inte hann/orkade slita upp alla barrväxter när jag flyttade hit. Hälften ryckte jag upp - men hälften står kvar guskelov.

Nu söker jag stillheten, det beständiga. Jag kommer att fortsätta att forma trädgården efter den jag är nu - efter allt som har hänt i livet. Jag ska koncentrera mig på träd, både lövfällande och barriga, sköna former, stenar och trästubbar, vackra gräs. För de blommor jag älskar mest är de vilda - och de plockar jag i buketter och sätter i krus. Några plockar jag upp och planterar i kruka där de blommar stillsamt en tid.

Detta är en tanke som alla nya trädgårdsinnehavare bör tänka på. För mig tog det tre somrar innan jag hittade mig själv som trädgårdstyp - men nu är jag kanske väldigt långsam - men man bör nog växter vara tills man lär känna sig själv. Och tänk egentligen så fantastiskt att vi kan få utlopp för vår personlighet i vår lilla täppa oavsett om vi vill bara ha sånt som går att äta, bara vill ha rosor och pioner eller vill ha naturtomt.

Helt utan blommande växter ska det inte bli, men de jag vill ha ska blomma länge, ska helst lukta gott, kaprifolen är både vild och vacker!

Det är nog samma stuk ute och inne.... Det blir som det blir och nyordning beror oftare på att jag hittat något nytt som jag "måste" ha och därför är nödgad att anpassa det gamla. Nyanförskaffadet är nästan lika slumpartat - jag får något eller hittar något när jag egentligen skulle köpa något annat...

Senaste projektet är en "Barbarabatt"! En oregelbundet formad, bubblig och slingrande rabatt som växer och fylls på i etapper - vansinnigt roligt att jobba med! Nya perenner får sin placering först när jag gått runt rabatten och funderat en stund. Rabatten i sitt nuvarande tillstånd finns i mitt fotoalbum

Fast det blir ganska bra i slutändan!! Åtminstone trivs jag och familjen med det och det är ju ingen annan som behöver vistas i det, inga grannar som kan reta sej heller - 500 m till närmaste granne!

Intressant filosofisk diskussion...

Jag och min fru var och handlade gardinprylar för ett tag sedan. Alltså tyg och tråd och öljetter osv. Vi hamnade i diskussion om i fall det skulle vara mässingsfärjade öljetter eller bara lackad stål. Jag sa inget förrän jag blev tillfrågad, som jag blivit fostrad en gång, men då sa jag givetvis min välunderbyggda och detaljerade åsikt varpå expediten frågar min fru: är han alltid sån? Det säger kanske mer om hur jag är än hur mitt hem och min trädgård är men någonstans hänger det ju ihop.

Jag bryr mej om detaljer men är inte perfektionist, vill gärna ha ett modernt hem men älskar prylar som är på väg eller har förutsättningar för att bli gamla. Såväl vårt hem som vår trädgård är ganska "rent". (Inte massa småprylar, pynt och så. Bortsett från ungarnas rum vill säga...)

Vi tänker inte i "set" utan varje blomma, möbel, konstverk har sitt eget värde. Ett hopplock alltså.

Jag är dock för snål för att få infall när jag går runt i handelsträdgården. Istället har jag sticklingsdille. De flesta släktingar och vänner har fått bjuda på en kvist. Jag har inte bråttom. Jag ser hur min trädgård skall se ut. Förhoppningsvis bor vi kvar i huset så länge att jag hinner se hur det blir i verkligheten också...

/Nik

Min trädgård följer mig väldigt mycket i hur jag mår i själen, precis som du skrev Eva. Jag tror att det beror på att den är "bara min". Däremot är insidan av huset mycket mer "vår" och blir därför lite mindre tydligt "jag".
Tidigare har jag kört med skarpa, raka kanter, gärna inringat med kantsten i trädgården. Strävat efter en välansad gräsmatta och röjt upp rosenbladen under buskarna för att det sett så 'skräpigt ut'. En strävan efter att vara perfekt... som dragit med sig en stress och känsla av otillräcklighet.
Men...

Nu har jag släppt efter. Vill hellre släppa loss rabatterna så att de ser lite småvilda ut (ändå ordning å reda). Tycker att rosbladen under busken är en extra färgklick. Börjar leta efter självsäkra växter som syns och tar för sig. Och så vidare och så vidare... Saker och ting (som att fixa till en rabatt) måste inte vara färdigt på en gång utan själva processen är det intressanta.

Till saken hör att mitt trädgårdsintresse aldrig varit så intensivt tidigare. Jag har aldrig haft så mycket på gång och orkat fullfölja så mycket.

Känns sååå bra!

Både min bostad och min trädgård finns i en planerad och en verklig version. Den planerade är ordnad, lugn och avskalat ren. Den verkliga är full av projekt på gång och "ännu inte hunnit med". Nya ideér kommer i snabbare takt än jag hinner verkställa. Ser säkert kaotiskt ut för andra, men jag själv vet ju hur det är tänkt att bli när det blir "färdigt".

Om mitt hem och min trädgård finns det bara ett att säga.
Alldeles för litet och långt från allt som heter desing. Här är det "Compact living," som gäller.
När vi byggde vårt hus, fixade och donade vi ganska ordentligt med ritningen och fick det så funktionsdugligt och praktiskt som vi ville ha det, och med massor av skåp och olika praktiska förvaringsutrymmen.
Trädgården var så stor att jag kunde dela upp den i olika rum och anpassa växterna i färggrupper och växtbetingelser.
Här i snusnäsduken, är allt i en salig blandning. Finns inte en möjlighet att dela upp efter färger, växtförhållande osv. Nu är det bara frågan, var hitta ett hål att klämma ned införskaffad växt?
Hemmet är i samma stil. Vart man skall in behöver man skohorn för att klämma sig in mellan prylarna.
Möblerna är helt galna här. I ett stort hus kom dom till sin rätt, men här är dom pompösa och vräkiga.. Sälja dom och byta dom är så svårt, det finns så många minnen och spåren efter dom är kvar .
Eftersom det kom in en massa plattor här i fjol, var det många växter som gick hädan tyvärr. Samtidigt blev allting väldigt platt, men det har jag löst med en hög häck och flera höga krukor med obelisk som växtklättrar och andra höga växter som ger höjd.
I mitt nästa liv skall jag ha en liknande min Mormors trädgård. Den var helt sagolik och ljuvligt vacker med olika rum som rosenträdgården, vita trädgården,doftträdgården månskenssträdgården, gröna trädgården och vattenträdgården.

Jag flyttade in förra hösten och för att rädda så många växter som möjligt slängde jag ner dem i rabatten mest huller om buller, perennerna alltså, och som synes vräker de sig fram genom trädgården i ett sammelsurium av färg och form.
Och ungefär likadant ser det ut inne hos mig. En salig blandning av antikt, Disneyland, Tusen och En Natt, loppis, presenter, egna verk och andras, trädgrenar, stenar, prylar, prylar, prylar. Kan inte låta bli att samla...
Vad gäller trädgården så lutar jag numera åt Eva S. håll. Ska försöka lägga om riktning och få mer "självskötande" växter, vintergrönt, marktäckare, buskar o dyl. Orkar inte en sommar till med detta eviga gräsklippande och vattnande, rensande osv. Tänker satsa på ettåringar i baljor o krukor, det får räcka. Inomhus.... suck, ja, det blir nog aldrig klart. I vinter blir jag tvungen att packa ihop mig med dator, arbetsbord, TV och sängen i vardagsrummet så jag kan stänga av halva huset. Elräkningarna knäcker mig. Så nu gäller det att HÄRDA UT tills man kommer ikapp....
Men skam den som ger sig!

- om jag ser något nytt spira upp så vill jag ogärna ta bort det innan det vuxit till sig så pass att jag kan se vad det är.
- I trädgården på landet råder anarki. Att jag sen inte har någon vettig plats kan inte hjälpas
- jag börjat älska sånt som är vintergrönt, växer långsamt, står kvar, inte ställer krav på mig. Nu är jag oerhört tacksam att jag inte hann/orkade slita upp alla barrväxter när jag flyttade hit. För de blommor jag älskar mest är de vilda
- Nyanförskaffadet är nästan lika slumpartat - jag får något eller hittar något
- Jag är dock för snål för att få infall när jag går runt i handelsträdgården. Istället har jag sticklingsdille.
- Nu har jag släppt efter. Vill hellre släppa loss rabatterna så att de ser lite småvilda ut
- Nya ideér kommer i snabbare takt än jag hinner verkställa. Ser säkert kaotiskt ut för andra
- Här är det "Compact living," som gäller.
- Ska försöka lägga om riktning och få mer "självskötande" växter
Gôrrolig läsning! Man känner igen sej i mycket.
Ibland undrar jag att om inte kläder har samma 'stlil'? Själv har jag ofta svårt att få allt att matcha...
Den som har ordning i sin trädgård, har ordning på kläderna också??

Här är det inte ordning varken på det ena eller andra, antingen det är kläder eller trädgård och matcha kan vi inte ens stava till varken trädgården, kläderna eller jag.

[COLOR=purple]Du bjuder på så härlig läsning...
talande o målande ...jag skrattar dubbelvikt
Har suttit länge och försökt berätta min historia om ute o inne...
det går inte nåt vidare
Jag tycker allt hos mig är så vanligt, får inte ner nåt målande på pränt
här inte...men tack för din beskrivning, låter mycke roligare
hemma hos dig Ann
Kram

Känner igen mig i Hanneles beskrivning.
Vårt hem blev som" tre i ett" när våra gamla föräldrar flyttade
till mindre. För mycket prylar, möbler och trevliga minnen.
Fullt i varenda skåp och för mycket överallt. Men vad gör det.
Det kan kännas tryggt i röran, bara lite svårstädat.
Designade hem fungerar nog bara i ungdomen.
Trädgården är nog inte lika rörig, men växternas egenskaper är
mycket viktigare för mig än lite färger som kommer fel.
Tror inte jag vill ha vita rabatter, det är för tråkigt.
Rosorna är jag noga med, dom kan man inte slänga runt med.
Men övrigt åker runt.

Det är just hopplocket som gör ett hem! Annars blir det mer en känsla av nån professionell miljö, som ett väntrum hos tandläkaren eller ett kontor...
Men varför är ni emot ordet design/formgivning? Det är just det ni håller på med när ni flyttar runt växter eller ändrar raka rabatter till runda...

Min trädgård blir det jag behöver, miitt hem blir det som blir över. När jag flyttade till trädgården hade jag också en trädgårdsperiod. Då var det täckodling och lättskött som gällde. Hallon, jordgubbar vinbär rabarber, något/några år även grönsaker. Allt jag stoppade ner var antingen fått bytt eller stulet från någon ödetomt. Jag vet fortfarande inte så mågna av namnen på det jag odlade då. Jag försökte dock styra så att jag hade något som blommade hela sommaren. En röd, en rosa och två gula rosor i samma rabatt. Färgerna skulle vara starka och intensiva. Ettåringar var bannlysta, nej det jag planterade skulle stå kva och växa i många år framåt annars var det inte mödan värd.

Nu har jag flyttat till lägenhet, trädgården är på 30 m2 istället för 600 m2. Kärleken till jorden finns kvar. Nu handlar jag och planterar så snabbt att jag knappt hinner med att dränera. Blomkorgarna trängs med varandra fyllda med ettåringar. Det jag köper är mer och mer matchat, nästa år blir det vitt och varigerad som gäller. Den förra trädgården var lite karg, nu bjuder grannarna på mat i min trädård för att de tycker att det är så mysigt i den prunkande grönskan. Jag njuter så av den lilla trädgården där syns allt man gör

Loppmarknad är kul, där handlar jag både till inne och ute. Innemiljön får inte ta tid. Till vintern blir det väl jag som bjuder på mat hemma hos grannen. Mattorna åkte av i våras och trotts att jag tvättar golv ganska ofta så känns de alltid jordiga. Kaos och oordning är det inne, det ser ut som att jag knappt flyttat in

Skojigt att Hannele drog in jämförelsen med kläder...för det stämmer i mitt fall också. Jag vill gärna klä mig lite snyggt och roligt men jag hinner inte riktigt fullfölja det så det blir sällan som jag tänkt mig. Precis som inne i huset och ute i trädgården. Det har nog mycket att göra med var man befinner sig i livet. Själv har jag småbarn (1 och 5 år) och det medför ju en massa praktiska hänsyn och tidsbrist som sätter sina spår på övriga ambitioner...men jag skulle inte vilja ha det annorlunda!

samlar och rensar

Jag har lite samma problem som ni jag älskar gamla grejor och har samlat på mig för mycket för mitt lilla hus
nu i sommar har vi målat kök och hall allt vitt och det känns skönt
jag tycker att nu räcker det med grejor men problemet nu är flera lådor prylar svårt att göra sig av med.
nu är ja så villsen går funderar både hit o dit
ja brukar alltid försöka se det som blir över som något att göra nåt intressant av, använda till något annat
ja det kommer nog , bara jag får vritt o vänt på det :angry
men nog kommer det ta sin tid
men en dag så ideerna bara kommer och ja gör allt på en gång och det går så lätt
min trädgård är nog likadant samlar samlar
och så får jag rensa o rensa regält