I går blev en tvåårig pojke ihjälkörd av ett lokaltåg i Skåne. Familjen bodde precis vid järnvägen.
Kan tänka mig att dessa föräldrar kommer att anfäktas av självanklagelser resten av sitt liv.
Kanske är det ännu mer synd om dem än om Englas mamma.
Det är klart att man inte kan gradera sorg och lidande, men ville ändå ge lite perspektiv på mega-mediahändelsen "Engla".



http://sydsvenskan.se/skane/article318108.ece

Usch va tragiskt och hemskt det måste vara för dessa föräldrar. Nej man kan inte grader sorg och lidande. Det är lika förfärligt sorgligt att mista ett barn hur det än gått till.

Men jag tycker att du är lite fel ute som som gör jämförelser med Englahändelsen när det gäller media.

Så hemskt! Det hade jag missat faktiskt, har blivit så dålig på att följa nyheterna för tillfället. Stackars tågförare också.

Stackars föräldrar.....måste vara det värsta som finns...att mista ett barn!
och jag måste bara säga ...stackars lokförare.......Hans situation är nästan lika hemsk!

Självfallet är mordet i Stjärnsund en långt större "nyhet". Men det var inte den jämförelsen jag var ute efter. Snarare handlar det om hur media har frossat i att fokusera på familjens och ffa mammans sorg. Tror att sorgen efter tågolyckan är minst lika stor....

Lite oklart om pojken kom in via ett hål i staket via illegal stig över stenar eller via den ordinarie övergången. Folk som tar upp sådana håll i staket borde tänka sig för flera gånger. Detta är ett stort problem

Men pojken hade ju lika gärna kunnat springa åt nån trafikerad väg o blivit överkörd där.

Så sorgligt när småbarn dör,ibland är livet väldigt orättvist.Hemskt för alla inblandade.

Jag kanske har har hängt med för dåligt i media men jag upplever det inte på samma sätt som du. Media behövs men vi har alla själva möjlighet att välja vad vi vill läsa och höra. Sedan beror det kanske till viss del på hur nära man bor där det händer något hur man reagerar på mediebevakningen. Jag tycker inte att media direkt frossade och fokuserade på familjens sorg. Det hade väl snarare varit märkligt om det inte nämnts något om familjen.

Jag bor i Dalarna, i Falun, och här har lokalpressen verkligen frossat i Engla-fallet. Dag efter dag, med flera sidor, ibland flera uppslag. Både sorg och vad som har hänt dag för dag, spekulationer om det ena och det andra. Jag tycker det är väldigt obehagligt!

Som sagt man väljer ju själv om man vill läsa eller inte. Själv köper jag aldrig tidningar men läser valda delar på nätet så jag kanske är fel person att uttala mig.

Jag vet var det hela hände för jag bor 7 km där i från men jag vet inte vilka familjen är

Stackars föräldrar! Dom måste ju leva med självanklagan hela sitt liv över att inte ha haft koll på barnet vareviga sekund.

Håller återigen med Stintan, man väljer själv vad man läser.

Sorg kan knappast jämföras, när ett barn dör är det ett lika hårt slag för den som förlorade sitt barn av en grym slump som för den som förlorade sitt barn för en grym människas hand.

på den tågsträckan går där 2-3 tåg i timmen mellan 5-23

LadyG
Det man möjöligtvis kan säga är att samhället har brustit i båda fallen.
I Dalarna var polisen mannen på spåren men fullföljde inte spaningen efter honom....
I Teckomatorp har nån tagit hål i staket men Banverket har ej reparerat det tillräckligt fort.
Men vi kan ju jämföra hur mkt som helst. Och och leta syndabockar. Inte ger det oss barnen tillbaka.

där är mycket som de inte skall vara i den orten. en av sveriges 100 höjdare bor där och han är inte helt "normal" http://www.youtube.com/watch?v=NraJnd4vbTw

Ralf, jag tror det är en försvarsmekanism att leta syndabockar så att man får någon att rikta sin sorg och vrede emot. Men det ger ju som du säger inte barna livet. Möjligen kan vi lära oss något av det som hänt, även om myndigheter verkar synnerligen ovilliga att göra det.

Det finns grader även i helvetet.

Beträffande hål i staket runt järnvägen så tror jag att ansvaret ligger på kommunen.

Just Banverket har ett ganska tufft program just för att dödsolyckor men även självmord i samband med sina spår. I det programmet ingår att ta bort/hörhindra alla olovliga jänvägsövergångar. Dessa illegala övergångar kan tex ha dålig sikt och vara farliga för det.
Vem som har det pratiska ansvaret vet jag ej, men totalansvaret har Banverket.
Det omkom ca 30 människor förra året i tågolycker.

jag har gått i samma klass med mamman i 9 år

30 om året?? Men det måste ju gå att förhindra några av dem iaf??

Trettio om året är trettio för många, men jag trodde nog att det var fler. Tur man hade fel.

Några är nog tyvärr frivilliga s a s men de ofrivilliga, olycksfallen, måste ju gå att förhindra tycker man...

Du menar förstås "Panelkungen", eller?

mm de gör jag. man får endas handla i hans träaffär om man har arbetar händer och inte är politiker

30 olycksfall
70 självmord
15 st mkt svårt skadade
I samband med järnväg i Sverige
Alltså nästan 2 st i veckan.

Min första tanke var ... Herreje ... varför inhägnade de inte tomten när de bor så nära järnväg.
Stackars barn som inte fick leva, stackars föräldrar och syskon som resten av sitt liv kommer leva med tankar som ...
Tänk om jag hade .....
Stackars lokförare som resten av sitt liv får leva med bilden av barnet på spåret och han kunde inget göra för att förhindra det tragiska.

Ush, jag trodde självmorden ingick i de 30 men det gjorde de alltså inte?

Nej, det är "riktiga" olyckor, siffrorna är ungefärliga men i den storleksordningen.
Men ska man prata självmord så sker det ju ca 400-500 st varje år. Det är alltså fler människor som dör i själv självmord än som dör i trafiken. Vi har antagit en nollvision i trafiken, men inte när det gäller självmord...

Men det är ju hemskt!

Och vilket egoistiskt sätt att göra det på, tänker ingen av dem på tågföraren??

Hemskt, men en tanke som slog mig är: har man så dålig koll på 1 tvååring att den kan komma ut på spårområdet? var var föräldrarna när det hände?

Säger detsamma. Jag bor nära vatten och har alltid haft järnkoll på barnen. Tycker att det är varje förälders skyldighet. Vill inte lägga sten på börda för föräldrarna men det vore fel att lägga över ansvaret på någon annan.

Det är klart att det är föräldrarnas ansvar. Man kan ju tänka sig att de var allmänt "slarviga", men också att de "missade" vid ett olyckligt tillfälle. Vilket lär vi väl aldrig få veta. Hur som helst så kommer de stackarna att få leva med samvetsförebråelser resten av sitt liv.

Det kan ju hända att det var precis den enda gången som de missade. Oavsett så stackars stackars föräldrar.

Det brukar vara extra tråkigt att läsa sådana nyheter om barn. Precis som du säger är det omöjligt att jämföra detta barn med Engla, som mördades. Inte ens medias utnytjande av Engla-fallet kan göra att vi jämför de med varandra.
I fallet med detta tvååriga barn påmindes jag om en omständighet i Göteborg. Vid Hagakyrkan finns en hållplats som heter just Hagakyrkan. Denna hållplats har en staket som skulle säkra platsen mot vägbanan, där bilar körs ibland snabbare än ambulanser(!!). Steketet är lös. Jag upptäckte det redan 2005. Vissste inte vilken myndighet skulle jag kontakta. För att vara på den säkra sidan skrev jag til alla tre(Banverket, Göteborgsstad, Vägverket). Men under dessa tre år har jag inte fått ett svar på att de fått mail från mig. Idag kände jag igen på staketet. Det är i samma skick som 2005. Om någon lutar sig på den, finns det risk att personen hamnar under de bilar som accelerarar mellan de två trafikljusen bakom hållplatsen. En vuxen kan lätt dödas där.

Dessa dolda faror som kan uppstå efter ett tag när funktionen inte funkar som den borde kan åtgärdas mycket snabbt. Det räcker om gbgstad har en bevakade mailadress, ditt man skickar sådana påpekanden.

Föräldrarna till detta barn behöver inte känna nån skuld för denna tragedi. Det som de känner redan, saknaden av tvååringen, är förmycket.

Det kvittar nog hur man förlorar sitt barn--det är säkert lika hemskt!

Det hade verkligen varit ett enkelt och bra sätt. Men det verkar som om samhället gillar att vänta på dödsfall innan det görs något. Påpekar man brister som privatperson blir man behandlad som om man inte är riktigt klok.

sedan måste man ha klart för sig att många olyckor är orsakade av idioti av de som satt i bilarna tex så har man ju läst några gånger för mycket om bilister som försökt smita mellan bommarna och då är det inte banverkets fel utan bilisterna får skylla sig själva när de tar risken ungefär som när friklättrare dör i fallolyckor, utmanar man ödet så får man bita i det sura äpplet för eller senare. Sedan är det väldigt många som inte saktar in och tittat sig omkring som man blivit lärd i skolan.
Visst att vägverket kan göra en del till på vissa ställen men det största bördan får vi nog ta själva.
Problemet med självmorden är nog svåra att lösa, det är ju en fråga om sätt att göra det på dvs hade det vart omöjligt för dem med järnvägen så hade de gjort något annat istället. Sedan att vi kan jobba mer i förebyggande syfte är ju sant men vi komemr ju aldrig få ner självmorden i noll.

Exakt!

Visst är det föräldrars ansvar, men det går på ett ögonblick om man har otur.
Har två barn födda _79 och _81.
det var exakt 18 månader emellan dom, och den äldsta var väldigt försigkommen.
bodde nära en trafikerad väg då och den äldsta var på väg över staketet när maken sa något och jag vände bort blicken ett ögonblick för att svara.
Då ringer telefonen och det var en butik på "rätt" sida trafikerad väg, som upplyste mej om att den yngste!!! var på väg över, för att köpa godis på komsum!!!!!!!
Då hade den drygt ettårige ungen försvunnit utan att varken jag eller fadern som båda var utomhus med barnen märkt något.
Barnet hade samma dag, lärt sig hur man klättrar över grinden...(den äldste hade visat)....DET GÅR FORT!!!!!!!!