Har idag varit hos vetrinären med min ena hund. Hon blev för ca 4-5 år sedan opererad för en tumör i gomtaket, med bra resultat. Men nu har det börjat växa en flera cm lång "bal" i tanköttet, enl vet är det troligtvis cancern som kommit tillbaka.

Vanlig röntgen är inget alternativ, där kommer det inte att synas tillräckligt mycket, det behövs göras en magnetröntgen för att kunna ställa diagnos. Men oavsett vilken diagnos som ställs så är det jättesvårt att kunna åtgärda, vetrinären pratade om att behöva ta bort tänder och käkben osv... Eftersom hunden snart är 9 år och rasen (Greyhound) inte blir mer än ca 9-10 år så blev det ett jobbigt beslut att fatta...finns ju inte mycket att göra...

Vi bestämde oss att inte göra något mer än att se till att vår hund inte har ont och har det så bra hon kan så länge som det går. Än så länge är hon pigg och opåverkad, men sorgligt är det....

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ jag lider verkligen med dig, tog ju bort min ena Golden i höstas han fick canser i läppen och den växte enormt fort, när jag såg att han inte mådde bra åkte jag direkt, vilket hel**e det är att ta bort dom! hoppas att din klarar sig en bra stund till utan att må dåligt.

Så tråkigt Monica...

Åååå, så tråkigt Men vad fint att hon levt så länge ändå. Du får pyssla om henne och klappa från mig.

Kicki

(Men hallå? Vart tog mitt svar vägen? Jag har ju redan skrivit detta en gång. Forumet är verkligen konstigt just nu!)
Så tråkigt! Hoppas hon får leva ett bra tag till!

Usch vad tråkigt! Krama om henne från mig också.

Olle

Tack för era tröstande ord och kramar, det känns skönt att veta att det finns folk som förstår hur ont det gör.

Nu har vi ju inte behövt att fatta det där hemska beslutet ännu, men den tiden närmar ju sej, förmodligen ganska fort också.

Jag märker att jag blir lite konstig i mitt relation till hunden, jag iaktar henne när hon inte ser det, när hon tittat på mej, då tittar jag bort. Det är precis som om hon kan se på mej att jag ska bestämma hur länge hon får leva...
Är nästan rädd för att se henne i ögonen, rädd för att se om nosen blivit snedare sedan igår... Ja dessa underbara hundar, varför ska dom bli sjuka så tidigt? VArför kan vi inte få behålla dom mycket längre tid?




PICT0044.JPG Wilma, född -99, rasen är Greyhound.

Usch, varför läser jag såna här trådar, jag blir ju gråtfärdig. Vad fin hon är. Är det en ovanlig färg hos greyhound?

Greyhouns kan faktiskt ha alla färger, vanligaste är nog tigrerade i gult och brunt. Har aldrig haft en helt vit innan, hon syns dåligt i snön...Men den andra vi har är kolsvart och hon syns inte i mörkret, snacka om Yin o Yang...





wilma och lova.JPG Man kan trängas i en liten korg även om man är två stora hundar...

Då får du väl rasta den vita på natten och den svarta i snön...
De är jättevackra båda två!

De är verkligen fina Monica, pussa från mig!

Kicki

:t
Linda

Usch, jag lider med dig. När min hund blev sjuk gick det riktigt snabbt, hörde på fm att hans njurar inte funkade och på kvällen avlivades han eftersom han var riktigt dålig, vi var uppe under natten med honom för det sprutade ur änden på honom. Det värsta med en snabb avlivning är att man hela tiden tänker: fanns det något jag missade, kunde vi gjort något osv Jag drömde mardrömmar om det eftråt, tex att han kom tillbaka, men var arg på mig och lät mig inte krama honom. Usch usch usch. Jag grät varje natt i månader, det tog över ett år innan jag kunde tänka på honom utan att få tårar i ögonoen. Och trots att det är ca 5 år sedan kan jag inte skriva om det utan att bli gråtmild, skulle vilja få med honom på min hemsida men klarar inte att ta tag i skrivandet. Men jag har honom på bilf framför mig när jag sitter framför datorn ialla fall

Det är inte du som betämt att hon skulle få cancer, så det är inte du som bestämmer hur länge hon får leva. Du skall inte ha dåligt samvete.

Jag hoppas på ett mirakel för dig... Njut av den tid du har! Passa på att ta så många bilder som möjligt för när man sedan inte har dem kvar önskar man att man hade fler bilder.

Så fint skrivet, Anic!

Ja stackars dig Monica Håller tummarna för att du skall få ha din älskade hund kvar länge ännu.........

Det är alltid lika svårt när det händer.
Lider med dej och vet hur det känns ,när man har en dödligt sjuk hund.
Njut av henne den tid hon har kvar

Jag är så ledsen för din skull
Jag känner så väl igen det där du beskriver om att man
iaktar hunden när den inte ser och att man nästan blir rädd
att möta hundens blick för tänk om den "ser" vad man tänker.
Jag förlorade min älskade English Toy Terrier tik Kaisa i dec 2007
pga lymfkörtelcancer. Jag saknar henne så enormt mkt.
Och jag känner så med dig i det du är i nu. Många många
kramar från Kalinsi

Näää, man blir ju superledsen!! Det är hemskt när djuren blir sjuka, och när man behöver fatta beslut av det här slaget!

Känner jättemycket med er, och hunden är otroligt vacker !!!
Älskade husdjur är ju familjemedlemmar som man vill ha där för alltid!!

Usch vad jobbigt, det är så himla tråkigt när ens djur blir sjuka.
Jag håller tummarna för att du får ha din 4-fota vän ett bra tag till. Själv har jag en 10 år gammal Whippet och jag gruvar mig för den dagen när jag måste ta det där jobbiga beslutet.

Så hemskt trist när djuren blir sjuka...Håller också tummarna att ni får ha henne ett bra tag till...