Hej!

Fick hem två skott för knappt ett år sen. Av Selenicereus Grandiflorus (nattens drottning) och en Selenicereus Hamatus (variant?).

Skotten var redan rotade, så jag planterade dem helt enkelt i en kaktusjord/småsten-blandning.
Det blev liksom ett "hack" där de planterades, de fortsatte att växa men det blev en timglasmidja på växten så att säga. Detta gjorde/gör att de blir väldigt rangliga. Har försökt göra om proceduren några gången och ryckt av de nya skotten som växt ut och dels prövat att sätta i lite vatten, och dels att plantera direkt i jorden.

Jag tycker inte att jag lyckas alls bra, vilket sätt är det rätta? Jag vill liksom ha en bra grund, en tjock o fin stam så att den inte tippar när den skjuter i höjden.

Se på bilderna här, de är rangliga till tusen! För det första kanske jag gör fel i att ha två stycken stammar i en såpass liten kruka? Men vill bara få det att funka. Så utifrån de bifogade bilderna, vad ska jag göra? Det skottet jag har mest hopp om är det korta i mitten av grandiflorus-krukan. Planterade den direkt i jord om jag inte minns fel.

Som ni kanske ser så skjtuer Hamatus:en två nya små skott nu längst upp. Hur stora ska de bli, och hur ska jag avlägsna dem?

Förstår att det kommer ta många år innan man får upp en tillräckligt stor planta för att blomma, men jag kan vänta. Vill bara att det ska bli rätt från början!

Så hjälp en nybörjare Ytterst tacksam för svar!

[attachment=17990:DSC00024.JPG][attachment=17991:DSC00025.JPG]
[attachment=17992:DSC00026.JPG][attachment=17993:DSC00027.JPG]

Den kan inte stå själv, så du måste ha ett stöd av något slag. Om du inte vill ha den hängande förstås. Det är epifyter som växer upp i trädkronorna och där hönger de fritt eller klättrar med hjälp av sina rötter som kommer att växa ut längs med stammarna. Så den uppför sig alldeles som den skall.
Christer.

Hmm okej, det förklarar ju en del...
Har kikat runt på lite bilder här och nu förstått att det är så det ska vara.
Hur många plantor ska man ha i en kruka då? Bara en eller blir det frodigare med fler?

Som sagt, om det är ett 10-års-projekt så kan man lika gärna göra rätt från början så man slipper göra om det

Vill ändå också gärna veta vilket det "rätta" sättet att ta sticklingar från dessa är? Klippa? Rycka? I vatten, jord?

Tro mig, det räcker med en planta i varje kruka. Om du tillåter den att grena sig, blir den med tiden väldigt fyllig och ohanterbar. Jag ställde min på en extrahylla i köket ett år och lät den växa som den ville. Hade läst att den blommade bättre och tidigare om den fick hänga fritt. Kan inte flytta den längre. Grenarna hänger överallt vid köksbänken- Taggarna är inte stora, men sitter ack så bra i huden när de fastnar... Att ta skott är enkelt. Man kan ju bryta av vid en led eller helt sonika bara skära av en bit som sitter lämpligt till. Låt ligga och torka ett par dagar. Sedan är det bara till att lägga biten rakt på jordytan i en kruka med fuktig jord, den rotar sig tämligen fort. Att sätta den i vatten eller trycka ned ena änden i fuktig jord kan vara dumt, de kan lätt ruttna nämligen. Men vet man inte om det, funkar det bra att göra så ändå
Christer.

Kan inte låta bli att svara även om det är en gammal tråd. Visst stämmer det att de blommar tidigare om de får hänga fritt, men det är inte alltid så lätt att ordna eftersom plantan förtfarande blir mycket stor. Jag har själv varit i Västindien och sett vilda plantor och kunde konstatera att knopparna ofta sitter på skott som hänger.

Selenicereus hamatus är en enormt starkväxande art, den kan växa flera meter per säsong som växen planta. Det kan vara svårt att få den i blombar storlek inomhus... men allt går. Den har ju lite trevligare utseende på stammarna än de vanliga. Blommorna är enorma, kanske de största i släktet.

Selenicereus grandiflorus, den mytomspunna nattens drottning förekommer knappt i odling. Jag har under många år finkammat botaniska trädgårdar efter arten men det som odlas under namnet är alltid något annat... ofta nattens prinsessa (S. pteranthus). Till slut fick jag tag i en vildinsamlad planta från Haiti som tycks vara det "rätta". Jag har den inte själv utan den finns på botaniska trädgården i Göteborg... och tror att Svante har en.
Hur som, nyckeln till arten är smala stammar, inte mer än 1,5 cm i diameter, 5-8 ribbor och taggar mellan 5-15 mm.

Här är länkar till några arter (i gammal strikt bemärkelse). OBS att de flesta är presenterade som S. grandiflorus:

S. pteranthus - relativt kraftiga stammar, 4-5 ribbor, ett par mm långa, ofta svarta taggar. Selenicereus pteranthus Selenicereus pteranthus 2

S. macdonaldiae - har mörkt gröna stammar med små "bulor". Blommorna är rätt "lösa" med en lång pistill. Selenicereus macdonaldiae

S. grandiflorus - många ribbor på smala stammar. Obs att längden på taggarna varierar.Selenicereus grandiflorus Selenicereus grandiflorus - klicka fram bilderna

S. urbanianus - ser ut som S. pteranthus men har få långa taggar. Västindisk. Selenicereus urbanianus

S. coniflorus - helt identisk med S. pteranthus, men har många, långa, cirka 15 mm långa taggar. Mexico. Svår att skilja från S. urbanianus, men de är geografiskt isolerade i naturen. Selenicereus coniflorus

S. validus - hänger alltid och liknar en ormkaktus. Blommar ofta från basen av stammarna. Den är kanske den mest lämpliga för hemmet eftersom den inte blir så stor. Selenicereus validus Selenicereus validus 2

S. hamatus - unik med sina krokar på stammarna. Selenicereus hamatus

S. boeckmannii - lik S. pteranthus (och räknas troligen till den arten numera), men har bruna areoler (där taggarna sitter). Selenicereus boeckmannii

S. vagans - har annorlunda blommor som inte är så håriga på utsidan. De saknar också den stora skillnaden mellan "kronblad" och "foderblad". De inre hyllebladen är mycket spetsiga. Selenicereus vagans

S. spinulosus - även denna saknar håret på blompipen. Den har färre ribbor och kortare taggar än S. vagans. Blommorna är också mindre. Selenicereus spinulosus

Tack för frågan

det är lätt att ta sticklingar med lite morrötter o plantera dem i vanliga jord som blandad med tredje del sand,

obs: jag tycker om de växer fri.
H: Bassam

Ulf, hoppas du kan tala om för mig vilka sorter jag har, jag tror nämligen att det kan vara två olika.

Den första som du ser här har grövre stammar än mitt andra exemplar.





Nummer två är inte så grov och såg ut så här när den blommade. Den växte mig över huvudet till slut och jag har nu förpassat den till komposten efter att ha tagit nya skott.

WOW Monarda vilka fina blommor!!
Jag har en som ska visst vara en äkta nattensdrottning men den är bara pytteliten ännu, ormkaktus (Disocactus flagelliformis) skulle jag vilja ha för jag gillar deras växtsätt.

Monarda!

Den första är en relativt vanlig hybrid. Ingen vet med säkerhet vilka föräldrarna är men troligt är att den ena är nattens prinsessa (S. pteranthus) och den går under namnet Selenicereus ×callianthus. Den andra är lättare - Selenicereus macdonaldiae.

Vad roligt att den här tråden har fått nytt liv! Surfade in på den igen av en slump när jag skulle söka efter bilder på nattens drottning
Och Ulf, du verkar väldigt kunnig om Selenicereus.

Enligt försäljaren fick jag S. hamatus och S. grandiflorus, kanske du kan se om det stämmer?

Första här borde ju vara S. hamatus eller möjligtvis S. macdonaldiae
Den växer så det knakar. ~2 år gammal nu. Hur mycket större måste den bli innan den kan blomma? Måste jag vänta i många år till?

[attachment=41080:P8260199.JPG]

Och detta skulle vara en äkta S. grandiflorus
Fick börja om då den förra blev uppäten av tripsar.
Kan du se vilken variant det är Ulf?
[attachment=41081:P8260210.JPG]

Mvh Jonas

Jonas!

Lång tid till svar....

den första arten är mycket riktigt S. hamatus. Den är unik med sina "krokar" på stammarna.

Sen till "äkta nattens drottning".... det blev en lång utläggning

Allt utgår från Linnés namn Cactus grandiflorus från hans bok Species Plantarum från år 1753. Den växt Linné hade tillgång till när han publicerade namnet är den som ska bära namnet Selenicereus grandiflorus. Nu är det inte helt enkelt att ta reda på just detta eftersom de finns då få bevis kvar. De herbarie-exemplar som finns bevarande från Linnés tid är, om jag inte minns fel, alla från efter 1753 och kan därför inte användas som "bevis". Det som återstår är då de referenser Linné anger och utifrån en eller ett par illustrationer kommit fram till att han hade tillgång till en växt som troligen hämtades på Jamaica... men inte helt säkert.

Den typ av Selenicereus som växer på Jamaica och överensstämmer med de tidiga illustrationerna har en del specifika karaktärer.... relativt smala (c. 1,5 cm breda) stammar, med många ribbor (6-8) och nållika, ofta relativt långa taggar. Taggarna faller vanligen av på äldre stammar. Typen förekommer på Cuba, Jamaica, delar av Centralamerika och i SÖ Mexico. Detta är alltså Selenicereus grandiflorus.

Till problematiken hör att det formligen vimlar av Selenicereus-typer som bara gradvis skiljer sig i utseende... och vad som ska räknas som en art eller inte är svårt att avgränsa. Många är mycket lika och skiljer sig bara på fin detaljnivå och det är lätt att tänka att de alla hör till samma varierande art. Vi människor varierar ju en hel del också från individ till individ och mellan lika områden.

På norra Cuba finns en typ som är helt lik S. grandiflorus á la Linné, men den har mycket korta taggar. I Honduras finnas en typ som har långa, spretiga hår mellan taggarna. På Yucutan-halvön finns en annan typ, också med långa hår, men här är håren tilltryckta mot stammarna. På norra Hispaniola finns ytterligare en typ, men denna har färre ribbor och kortare taggar... på södra delen återfinns samma typ som på norra delen fast med längre taggar. Listan kan göras lång. Alla dessa har någon gång längs vägen fått egna artnamn, men det är tveksamt och skillnaderna räcker. S. brevispinus, S. hondurensis, S. donkelaarii, S. urbanianus, S. kunthianus.... Gemensamt verkar dock vara att de fäller taggarna på äldre stammar.

En bra bild på Linnés S. grandiflorus är denna:
Selenicereus grandiflorus

Tillbaka till Selenicereus grandiflorus. Den typ som Linné hade tillgång till finns nästan inte i odling. Den är inte alls utrotningshotade eller så, utan växer i högsta välmåga i det naturliga, men av någon anledning försvann den från trädgårdarna. En anledning kan vara att S. grandiflorus (i Linnés bemärkelse) vanligen växer i mer tropiska områden än andra arter/typer och att den helt enkelt frös bort i Europa.

Vanligast i odling är Selenicereus pteranthus (nattens prinsessa) och några liknande typer. De har gemensamt att stammarna är relativt grova, upp till 3-5 cm på välväxta exemplar med 4-5 (-6) ribbor. Taggarna är korta, ofta svarta och "lökformade" hos Selenicereus pteranthus, (strikt bemärkelse) och sitter kvar på äldre stammar. Vanlig är också en typ med lite längre, gulbruna till bruna taggar och detta kan vara bara en ytterligare variation av. S. pteranthus eller hybrider... ingen vet med säkerhet. Denna typ återfinns inte i naturen. En vild gissning är att det är hybrider mellan S. pteranthus och någon annan art, möjligen S. coniflorus.
S. coniflorus ser ut som S. pteranthus, fast med långa taggar, upp till 15 mm. Både S. pteranthus och S. coniflorus är i grunden mexikanska arter och något tuffare vad gäller klimatet. Dessa mexikaner behåller taggarna på äldre stammar.

En bild på S. pteranthus (trots filnamnet):
Selenicereus pteranthus

/Ulf