Jag visste det, nu har det satt igång för en stund sedan var jag på klubben och gick en runda med hundarna härligt. Kommer till parkeringen och hundarna springer tillbaka en bit, jag går då och ställer mig precis vid stigen, tittar ner till vänster och vad ligger inte där EN ORM Vi hade säkert gått förbi den tre gånger!!!!!!!! en huggorm tror jag inte vet jag ca 40 cm, 3m mellan ögonen och ett gap som en krokodil (fast han öppnade inte munnen). Jag fick rusa upp och ta hundarna och försöka gå förbi, skulle ju till bilen, var är vintern , hade ormen rört sig så hade jag skrikit och hoppat upp i ett träd . Nu har skalbagge jättestor, möss, gråsuggor, sniglar, grodor mm mm anfallit mig var är sköna vintern när dom har gått och lagt sig.......

Vintern är HÄR Bettis, vill du byta med mig?

Bettis, om du är rädd för skalbaggar, möss, gråsuggor, sniglar och grodor - så var rädd om ormen, för den äter dem gärna allihop! Däremot lovar jag att den låter dig vara ifred så länge du inte stör den.

Olle

JAAAAA Magdis, jag byter (gärna) var glad att dom inte har kommi ännu.

Olle, jag vet att du gillar dessa kryp, men det gör inte jag. Dessa små jäkla grodor som ligger på vägen när man går, hopp hopp skuttar dom iväg. Eftersom jag blir så himla rädd när det hoppar till så skriker jag ju naturligtvis högt, och grodan är sådär 3-5cm men måste den hoppa just när jag går där , ormen kan väl finnas men när jag stampar på så kan den väl sticka iväg , gillar inte dom små, spindlar, spindlar och spindlar döda!! (min mamma tog dom alltid i handen och släppte ut dom igen, då kommer dom ju tillbaka )

Men Bettis, är du verkligen så rädd? Hur klarar du trädgårdsarbetet?

Du skulle bara veta vad jag säger , skriker, svär och slår ihjäl (undrar om grannarna har hört något )

Jag skulle gärna ha tio ormar i trädgården om jag slapp frysa på det här viset längre.

aldrig i livet, då skulle jag inte vågat gå ut alls, ryyyyyys

Jag också ... fast då fick de förståss husera i ett terrarium där.

Samma här, usch jag ryser..... min mamma sa alltid att jag var barnslig för att jag tycker dom är äcklig,n dom var ju så små. Men stora hemska hästar (som hon tycker är läskiga) dom gillar jag

Men ormar bits ju!!

Jag har inte varit rädd för ormar, aldrig någonsin, ända tills för tre år sen, då blev jag biten av en huggorm. Jag var jättesjuk i två veckor efter det, blev biten i fingret, men hela armen svullnade upp och blev grotesk. Jag hade feber i en vecka, trött och spydde i flera dagar...

Sedan dess hoppar jag högt för pinnar, maskar.. och ja, naturligtvis ormar...

Här har jag i över femtio år jobbat med min ormskräck och äntligen intalat mig att de inte bits, och så detta - katastrof.....*håller för öronen*

Ja men visst, dom är inte kul jag hoppar ochså högt. Hade en jobbarkombis som blev BITEN av en "svensk" spindel, han blev riktigt sjuk, ni tror att vi skojar men det gör vi inte, det är blodigt allvar (bort med krypen )

Jag gillar inte kryp heller direkt men jag tycker det är värt att stå ut med dem bara man får ha SOMMAR!!

Du får så gärna mina! Har redan studsat flera gå nger när "ormsvansarna" skymtar i rabatterna...

Har också blivit biten, två gånger t.o.m.. Hemsk , blåsvart fot i flera veckor...

Om man får syn på en orm så kan man ju backa några steg och stampa i marken och väsnas, då brukar de försvinna. Är det gott om orm så är det ju dumt att smyga. Jag tycker det är värre med grodorna. Här finns miljoner. Om jag står där de har tänkt ta sig fram så hjälper det inte att stampa. De hoppar fram som om de var helt blinda. Jag kan säga att det är LÄSKIGT när grodorna hoppar på benen. Stoppar man in händerna i något buskage så är det en groda där. URK. Familjen vet att när de hör mig skrika så är det en groda.

Här är en till...ormfobi[size="6"][/size]

Vid mina föräldrars sommarstga där vi tillbringade somrarna fanns massor av orm. Jag var aldrig rädd, min pappa och jag försökte lura ormarna och fångade dom.

En sommar när jag var omkring tio år gammal var jag ute på en äng och samlade växter, klev upp på en sten och på andra sidan fanns massor av smultron vilket gjorde en liten tös jätteglad. Hoppade ner och hörde och kände något under min fot ..... mycket riktigt låg där en orm och väste. Sedan dess är det kört..det blir bara värre.

Häromdagen var det dags igen. Min man stod och grävde och hackade i jorden fem meter därifrån men herr huggorm lät sig inte störas. Varje gång jag ser dem aktiveras min rädsla så jag blir ....ja, jag vet inte. Brukar intala mig att ormar inte anfaller men det hjälper inte längre.

För fyra! år sedan när jag gick med hundarna neråt gärdena som ligger här låg han där och solade..hundarna hade precis traskat över den!! Så fort det blir vår och jag skall gå den stigen igen så får jag verkligen övervinna mig själv..jag börjar svettas och känner hur jag får "ståpäls" kan knappt passera där och det är fyra år sedan!!

Det är såå förfärligt och fullständigt irrationellt och ingen som inte lider av dethär kan förstå!!!

Jag håller med, det är totalt irrationellt och för mig blir det bara värre och värre.
Vi har ju reptilerna runt fötterna jämt på somrarna, och man borde ju bli van , men hittills har jag inte märkt någon avmattning av ormskräcken.

För att inte tala om hur man ser ut...shorts, linne och höga, stekheta gummistövlar i sommar värmen!!!

Tviiii!!!

Sandaler används numera bara på stadspromenader..

OK! Jag är rädd för ormar, men någon förlamande ormskräck som begränsar mitt liv handlar det inte om. Det finns en hel ganska enkla beteendeterapier som går ut på att befria sig från fobier. Om jag vore som ni så skulle jag faktiskt göra ett försök. Det behöver inte bli särskilt omfattande eller kostsamt.

Jag har full förståelse för att man kan vara rädd för allehanda småkryp.
Personligen så är det randiga saker här (bin, getingar, randiga blomflugorm.m)och jag kollar inte vilken som sticks eller inte, jag springer.
Att däremot vara rädd för alla småkryp, måste egentligen vara ett jättehandikapp.

Bettis...du får flytta upp trädgården till taket i stället
Tänk dej en riktig takodling utan kryp.

Jag gillar både vinter, spindlar, grodor och ormar, ni får gärna skicka hit dem. Huggormen håller på att dö ut här. Ni som verkligen har fobier bör söka hjälp, jag har sett att det kan åstadkomma underverk. Tänk så skönt att slippa paniken.

Tycker att föregående skrev klokt - trädgård på taket.

ingrid

Huvaligen för grodor och småkryp, men jag kan inte ha ihjäl dem lilljebaggar
måste jag ju men jag gör det motvilligt, tänk när jag hitta en död groda i
min vattenkanna på kolonilotten jag rös i flera dagar, så jag är en sån som
bär bort dem, men eftersom jag inte törs ta i dem så blir det lite stressigt.
Tur att vi inte har sniglar och annat otyg här uppe hur skulle jag då göra.
Men fasen vad kallt det blev, nu har väl allt som vaknat till liv dött.